Stäng
blog-header
april 26, 2013
Kawa Zolfagary, bloggare

Lite mordhot får man tåla

jl3

utdrag ur journalistens blogg

Utdrag ur en journalists blogg

Utdrag ur journalistens blogg

jl2

Utdrag ur journalistens blogg

Personen som skrivit texten i skärmdumparna ovan är en journalist som bland annat arbetar med public service. En sammanfattning av inlägget skulle man kunna beskriva så här:

venn5

Problemet är dock större än denna journalists inlägg (nästan alla problem är alltid större än den enskilda individen). Den där ”kan de inte bara ignorera”-attityden eller ”lite hot får man väl tåla”-attityden vissa har gentemot oss som får utstå hot är oerhört skadlig. Ett hot är inte en avvikande åsikt, det är inte någon som helt enkelt inte håller med, ett hot är en begränsning, det är ett löfte om våld. När hotet är organiserat och riktas mot alla som inte delar ens åsikt så är det dessutom ett direkt hot mot demokratin. Det förtjänar att tas på allvar och att förminska upplevelsen av hot är inte bara förolämpande, det är också att göra de som hotar en tjänst.

Bilden av vilka det är som hotas är också i många fall felaktig, ibland rent av illvillig. Det är inte bara Åsa Linderborg och Maria Sveland, två personer som har en plattform, det är kvinnor som uttrycker sig i det offentliga. Det räcker med att du kritiserar något på facebook för att en organiserad pöbel av rasister och sexister ska hota dig. Några av oss på Genusfolket har själva blivit hotade, våra familjer har också blivit det, för att vi helt enkelt utnyttjat vår rätt att fritt uttrycka våra åsikter. Våra åsikter om migration och jämställdhet, något så provocerande att det driver den organiserade högerextremismen till att hota våra bröder och systrar. Vilka det är som hotar är också väldigt tydligt. Det är människor med en konservativ syn på kvinnor och en väldigt rasistisk syn på invandring. De är delaktiga i en politisk rörelse som vill tysta meningsmotståndare, det gör deras hot ännu farligare.

När du gör polisanmälningar om olaga hot rekommenderar polisen att du inte offentligt bör berätta om hoten eftersom det tenderar att resultera i fler och grövre hot. Vad polisen däremot inte berättar är att du tydligen inte ska berätta offentligt om hoten för att då kommer du bli osynliggjord, ifrågasatt och förminskad till en offerkofta av journalister som med all säkerhet aldrig har fått mejl med detaljerade beskrivningar om våldtäkten du kommer bli utsatt för om vecka. Att ta emot hot är tillräckligt problematisk i sig, att dessutom bli hånad för att du är rädd, att du tar mordhot på allvar, det är en ytterligare kränkning.

Vi pratar om hoten för att det är ett sätt att hantera dem. Vi delar med oss av våra erfarenheter och hämtar styrka från varandra. Det skänker oss tröst i en tillvaro där varje kanal, från vår mail till vårt brevinkast, blivit ett sätt för organiserade rasister och sexister att komma åt oss. Andra människors fördömande av hoten hjälper oss att hålla normaliseringen borta. Dagen vi tycker hot är något man ska tåla är dagen det har gått för långt. Låt det inte gå så långt.

Detta inlägg är ett gemensamt inlägg från alla skribenter på Genusfolket
Kawa Zolfagary
My Vingren
Hanna Gustafsson
Gustav Almestad

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

Sök på Politism.se