Stäng
blog-header
januari 13, 2018
Hanna Gustafsson, bloggare
Foto: Damian Dovarganes

Låt inte #metoo-kritikerna förvilla er

Okej, lyssna: Låt er inte förvirras av anti-#metoo backlashen. Den var väntad. Allt med backlashen var väntat, från argumenten till vilka som använder dem.

Mest väntat med backlashen var att kritikerna på olika sätt försöker få oss att glömma vad Metoo-kampanjen faktiskt handlar om.

Det vanligaste argumentet från kritikerna av Metoo-kampanjen är att den ger oss en alldeles för bra helhetsbild av problemet. Detta har uppenbarligen gjort många debattörer mycket, well, obekväma.

Det är därför vi ser kritiker av Metoo rikta sig mot att hashtaggen och de efterföljande uppropen inkluderar berättelser  om våldtäkt till berättelser om sådant som inte kan klassas som olagligt. Vad exakt problemet med detta är har varit svårt att få svar på, förutom muttranden om att historierna om lagbrott blir ”devalverade” om de ligger under samma hashtagg som historier om sådant som klassas som obehagliga situationer eller – kritikernas favorituttryck – ”klumpiga raggningsförsök”.

”Klumpiga raggningsförsök” verkar helt enkelt betyda alla beteenden som inte är direkt olagliga, till exempel vara närgången och påstridig, inte lyssna när någon vill bli lämnad ifred, utnyttja beroendeställning, hotfulla anspelningar och ”skämt” och så vidare.

Att kalla dem raggningsförsök är förstås ett sätt att definiera dessa beteenden som något kvinnor helt enkelt får leva med, vilket Metoo visat att kvinnor också gör. Dagligen.

Kritikernas besatthet av huruvida historierna under Metoo rör direkt olagliga beteenden eller ej, och deras ännu större besatthet av att dessa två typer av berättelser av någon anledning måste skiljas åt, har mer att göra med deras egen önskan att avskärma sig själva från problemet än en faktisk oro för att kvinnors berättelser ska ”devalveras.”.

För om alla historier i Metoo enbart handlar om direkt olagligt beteende så kan ju de flesta av oss utropa ”jag har aldrig begått något brottsligt så jag är inte en del av problemet” och så förvandlas plötsligt ett kulturellt problem med kvinnosyn till ett individuellt problem för varje kvinna att tvingas hantera på egen hand – främst genom att minska sin egen rörelsefrihet och undvika platser och offentliga miljöer där det kan finnas män.

Men Metoo har inte blottlagt något sorts allmänt problem med brottslighet. Det har blottlagt ett problem med vår kultur. Låt inte kritikerna förvirra er.

Att Metoo-kritikerna vill att historierna i #metoo bara ska skildra direkta lagbrott och undvika historier om olämpligt eller obehagligt beteende, säger oss att de inte ser något verktyg annat än lagstiftning för att förändra kulturen. Det bådar inte gott. Vi måste tillåta diskussioner om vilket samhälle vi vill leva i utan att enbart hänvisa till lagstiftningens trubbiga verktyg.

Styrkan med Metoo-rörelsen är just att den inte delar upp kvinnors berättelser åt läsarna. Det är varför dess genomslag varit så revolutionerande. Metoo handlar inte om att försöka klumpa ihop olämpligt eller obehagligt beteende med olagligt. Metoo handlar inte om att jämställa ”klumpiga raggningsförsök” med våldtäkt. Metoo är berättelser om kvinnors gemensamma erfarenheter i vårt samhälle. Tillsammans bildar alla dessa berättelser – från obehagliga till olagliga och allt däremellan – ett mönster. Ett mönster där ständiga ”klumpiga raggningsförsök”, tafsande händer, kroppar som trycks mot en, ovälkomna fingrar innanför kläder, påstridiga och närgångna inviter, sexuella anspelningar och ”skämtsamma” hot blandas med grova övergrepp och våldtäkt. På jobbet, på krogen, i ICA-kön, i taxin, på skolan.

Ett mönster som till och med Metoo-kritiker borde kunna se.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson, Nikita Feiz, Tanvir Mansur och Julia Cagan för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Julia Cagan
  • Tanvir Mansur

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se