Stäng
blog-header
december 6, 2012
Hanna Gustafsson, bloggare

Den 6:e december – kvinnorna som dog för att de är kvinnor

Den 6 december 1989 gick Marc Lepine in i ett klassrum i Montreals tekniska högskola École Polytechnique där nio kvinnor och femtio män som alla studerade till ingenjörer, uppehöll sig. Väl inne i klassrummet separerade han kvinnorna och männen åt, och beordrade männen att gå ut. Han förklarade för de nio kvinnorna som var kvar att han slogs mot feminismen, och att de alla var feminister. Sedan sköt han dem.

Därefter gick han runt på skolan och sköt ytterligare 19 personer. När massakern var över hade 14 kvinnor dödats och 14 personer (tio kvinnor och fyra män) skadats och Kanada var i chock. Lepine begick självmord efter sitt dåd och i hans tillhörigheter hittades ett brev där han beskriver sitt hat mot feminismen som han menade vill behålla fördelar för kvinnor (billigare bilförsäkring, mammaledighet, etc) och samtidigt ta över mäns fördelar.

Being rather backward-looking by nature (except for science), the feminists have always enraged me. They want to keep the advantages of women (e.g. cheaper insurance, extended maternity leave preceded by a preventative leave, etc.) while seizing for themselves those of men. [….] They are so opportunistic they [do not] neglect to profit from the knowledge accumulated by men through the ages. They always try to misrepresent them every time they can. Thus, the other day, I heard they were honoring the Canadian men and women who fought at the frontline during the world wars. How can you explain [that since] women were not authorized to go to the frontline???” (länk)

Brevet innehöll även namnen på 19 kvinnor som han ville döda på grund av deras feminism.

Massakern väckte en diskussion om det underliggande hatet mot kvinnor bara för att de är just kvinnor. Marc Lepine, en uppenbarligen mycket störd man även om han inte ansåg det själv, hade inte kommit in på den tekniska högskolan och såg sina misslyckanden som feminismens fel och att kvinnor gjort inträde på tidigare manliga områden. Den 6:e december är idag National Day of Rememberance and Action on Violence Against Women I Kanada. Det kommer hållas minneshögtider runt om i landet.

På samma sätt som Marc Lepine väckte debatten om det underliggande hatet mot feminismen, så väckte George Sodini 20 år senare debatten om misogyni inom vissa online forum. George Sodini var en 48-årig man som hade en blogg där han skrev om sin sexuella frustration och sina misslyckade försök att träffa kvinnor. Han var ett fan av PUA-läraren Don Steeles bok Date Young Women, For Men Over 35 (länk).

I augusti 2009 gick han till det gym han brukade träna på, klev in i en kvinnlig aerobicsklass, släckte ljuset i salen och sköt 12 kvinnor. Tre av dem dog.

När man går igenom kommentarer och inlägg om händelsen i den så kallade ”manosphere” så fördöms naturligtvis Sodinis handling starkt, men man stöter också på kommentarer som antyder att det är märkligt att det inte händer oftare, detta eftersom vi (enligt dem) lever i ett misandriskt samhälle som tagits över av feminismen.

En av nätets absolut största mansrättaktivistbloggar, Angry Harry, beskriver Sodinis massaker som en ”varning” till omvärlden att börja behandla män bättre om man inte vill se fler liknande fall:

MRAs (Men’s Rights Activists) should also take note of the fact that there are probably many millions of men across the western world who feel similar in many ways, and one can expect to see much more destruction emanating from them in the future

En annan av mansrättsrörelsens stora bloggare, Fedinand Bardamu, som drev den kända bloggen In Mala Fide och har skrivit för både Paul Elams A Voice For Men och den nästan ändå mer radikala The Spearhead, skrev om George Sodini och förklarade hur det tidigare fanns ett kontrakt mellan män och kvinnor som gjorde att män som Sodini som jobbade hårt och var laglydiga, i gengäld hade garanterad ”access to women” genom äktenskapet.

“In the past, men who played by the rules won out in the end. No more. Women of all types are spreading their legs exclusively for pick-up artists, cads, players, badboys, and other men whom a healthy society would regard as the scum of the earth. Men like George Sodini who succeed and contribute to society have only their right hands for company, while bottom-feeders are drowning in more vaj then they know what to do with. Is this just? Is this right?

Denna typ av ”entitlement” har varit föremål för många feministiska anlyser men är också rätt och slätt skrämmande, särskilt när den förekommer inom forum där deltagarna tycks understödja varandra. Bardamu fortsätter, och nu målas samma oroväckande bild upp som man stött på tidigare:

A man like George Sodini, who listened to his cultural elites and followed their dictates to the letter only to get swindled, had no reason to love America. In fact, he had every reason to lash out at the society that screwed him over and make its denizens feel some of the pain that they had inflicted on him. There are millions, tens of millions of men in this country who have been deceived in a similar fashion, and there are numerous Sodinis amongst their ranks who will react violently and murderously once they uncover the truth.

Vilket synsätt man än har på orsaken bakom händelser som dessa så är den översiktliga kopplingen, utan att gå in på exakta diagnoser, mellan Lepine och Sodini densamma. Hatet mot kvinnor för att de är kvinnor.

Idag kommer det flaggas på halv stång runt om i Kanada.

Kvinnorna som dog i massakern på École Polytechnique 1989:

  • Geneviève Bergeron (born 1968), civil engineering student
  • Hélène Colgan (born 1966), mechanical engineering student.
  • Nathalie Croteau (born 1966), mechanical engineering student.
  • Barbara Daigneault (born 1967) mechanical engineering student.
  • Anne-Marie Edward (born 1968), chemical engineering student.
  • Maud Haviernick (born 1960), materials engineering student.
  • Maryse Laganière (born 1964), budget clerk in the École Polytechnique’s finance department.
  • Maryse Leclair (born 1966), materials engineering student.
  • Anne-Marie Lemay (born 1967), mechanical engineering student.
  • Sonia Pelletier (born 1961), mechanical engineering student.
  • Michèle Richard (born 1968), materials engineering student.
  • Annie St-Arneault (born 1966), mechanical engineering student.
  • Annie Turcotte (born 1969), materials engineering student.
  • Barbara Klucznik-Widajewicz (born 1958), nursing student.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se