Stäng
blog-header
september 12, 2014
Gustav Almestad, bloggare

Klass och kön slår stenhårt på jobbet

Det är egentligen bara mer av det vanliga vi ser i LO:s nya rapport Arbetsmiljö 2014 – klass och kön.

Arbetsmiljön är fortfarande sämre för arbetare än för högre tjänstemän, och inom dessa (såväl som mellan vissa) är situationen fortfarande sämre för kvinnor än för män. Och nedgången fortsätter.

Även om det efter den inledande försämringen på 1990-talet dämpades något under följande decennium ser problemen med utmattning, förslitningsskador, utsatthet och obekväma arbetstider ut att ha tagit fart igen sedan 2011.

Tre aspekter visar extra tydligt hur utvecklingen ser ut.

Diagram - Uttröttning

Andelen kvinnor i arbetaryrken som uppger att de varje vecka är uttröttade i kroppen efter arbetet har ökat kraftigt till drygt 68%, över 4 procentenheter sedan 2011.

Det är också tydligt att samtliga grupper, män som kvinnor, har haft en stadig trend av försämring sedan 1991, om än män i tjänstemannagrupperna bromsat senaste åren. Nästan mest anmärkningsvärt är att den dramatiska ökningen av uttröttade arbetarkvinnor mätt i procentenheter faktiskt brädas av kvinnor bland högre tjänstemän. Gruppen ligger alltså fortfarande bättre till än arbetare av alla kön, men sämre än manliga lägre tjänstemän.

Diagram - Axelvärk

En liknande utveckling syns på andelen med värk i axlar och armar varje vecka – kvinnor bland högre tjänstemän har utgått från ett sämre läge 1991 än manliga lägre tjänstemän, som sedan också förvärrats. Samtidigt matchar andelen kvinnor i lägre tjänstemannayrken den andel arbetarmän som känner värk i axlar eller armar varje vecka. Det tycks alltså som om kvinnor ligger ”steget före” i utsatthet för båda hittills nämnda aspekter. Värst är det även här för arbetarkvinnor, där skillnaden idag på andelen med denna värk är 11 procentenheter jämfört med arbetarmän.

Totalt är det 42% i gruppen arbetarkvinnor som upplever denna värk.

Diagram - Arbetstider

Det är dock när man tittar på det så kallade 24-timmarssamhället som den absolut största skillnaden mellan arbetarkvinnor syns. Där andelen tjänstemän av alla kön och nivåer som arbetar enbart vardagar på dagtid är ungefär lika stor (omkring 80%) så sjunker andelen bland arbetarmän till under 60%, och arbetarkvinnor ner till 35%.

Ingen radikal försämring har skett sedan 90-talet men det har heller inte förändrats nämnvärt. Framför allt i offentlig sektor har denna typ av arbete varit vanligt länge, och särskilt usla idéer som delade turer diskuterats flitigt, men aldrig verkat minska. Denna stabila fördelning av obekväma tider kan mycket väl vara en bidragande orsak till det som syns i mätningarna ovan. Stress och brist på längre vila är knappast till hjälp mot värk och utmattning.

En nästan lika radikal skillnad mellan arbetarkvinnor och andra, som dessutom ökat kraftigt senaste åren, är andelen som varje vecka arbetar ensam och riskerar hamna i otrygga eller hotfulla situationer:

”Bland kvinnliga arbetare finns en oroande ökning från 23 procent 2013 till 27 procent år 2013, som anger att de varje vecka arbetar ensamma och riskerar att hamna i otrygga eller hotfulla situationer. Bland manliga arbetare anger 18 procent detta, andelen bland tjänstemännen ligger på 7 – 10 procent.”

LO föreslår bland annat en arbetsmiljökommission, ett centrum för arbetslivsforskning, och ökade medel för forskning och utveckling av kvinnors arbetsmiljö. Utöver detta en hel del punktinsatser. Oavsett hur det angrips är det tydligt att en konkret feministisk politik behöver ta i tu med dessa frågor med minst lika starkt engagemang som plakatfrågor om löneskillnader eller kvotering.

Framför allt visar dessa rapporten att klass och kön varken är åtskilda faktorer eller något att prioritera mellan. Det behövs både ett helhetsgrepp på arbetsmiljön och specifika insatser mot de problem som framför allt drabbar kvinnor. Det är en helt annan sak att förbättra säkerhet och ergonomisk standard på en arbetsplats som inte förändras och där människor arbetar i lag, men ensamt arbete på olika yttre platser som exempelvis i hemtjänsten behöver andra insatser, och där ligger utvecklingen långt efter den takt som omvandlingen skett från industri- till tjänsteekonomi.

Rapporten Arbetsmiljö 2014 – klass och kön finns tillgänglig i sin helhet på LO:s webb, och där finns även en sammanfattning av både helheten och några utvalda mätningar.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se