Stäng
blog-header
februari 12, 2013
Gustav Almestad, bloggare
Fritidshemmets planering

Pojkar bowlar och flickor pysslar

Ett planeringsschema från ett fritidshem har väckt en del uppståndelse på grund av att en aktivitet i planeringen var könsindelad på ett stereotypt sätt. Pojkarna skulle bowla och flickorna ”pyssla inför Alla hjärtans dag”. En bild på lappen började spridas i sociala medier i veckan, och snart plockade Borås Tidning upp storyn och gav uppståndelsen nytt bränsle.

I artikeln förklarar anställda på fritidshemmet att uppdelningen gjorts för att hela gruppen inte kunnat gå på bowlingen samtidigt, och att flickorna får sin chans till påsk. Rektorn tillägger också att det kan vara gynnsamt att göra saker med pojkar för sig och flickor för sig. Detta är helt sant. Att skapa könsindelade grupper i olika sammanhang kan lika gärna vara en medveten strategi som en slentrianmässig vana. Könsseparatistiska grupper är en effektiv metod för att skapa trygga rum, inte bara för barn, men då krävs också motivering och medvetenhet – såväl som kommunikation av dessa. När föräldrar eller barn undrar måste man kunna tala om varför man delat upp efter just kön.

Ett fall av obetänksamhet är inte någon stor grej, men fritidshemmet är inte ensamma heller. För någon månad sedan skickades denna bild till Genusfolket av en läsare, hämtad från en annan fritidsverksamhet:

"Bra-prat"

”Bra-prat”

Beskrivningen ovan handlar om en medveten strategi för att ge flickor utrymme. Samtidigt cementeras tydligt traditionella könsroller av metoden, åtminstone som den beskrivs här. Det framgår förstås inte om flickorna får välja sport istället om de vill, men pojkarna (som kanske behövt det mer) tappar i alla fall chansen till ”bra-prat”. Tänk om sportaktiviteterna samtidigt lockat fler flickor om de inte i praktiken reserverades åt pojkar?

Frågorna som måste ställas även när man sysslar med medveten separatism är varför vi gör på ett visst sätt, vad det får för effekter och vad det kan sända för signaler. Svaren är inte alltid självklara, men frågorna bör funderas över. Detta gäller dock även för oss som reagerar.

Det är bra att vi lärt oss reagera på uppenbara tecken på könsstereotyper som ”Alla hjärtans dag (relationer) för flickor och bowling (sport) för pojkar”. Men att se det som en orättvisa och därmed framställa bowlingen som mer värd än pyssel är problematiskt, precis som det är problematiskt att ett enskilt fritidshem får strålkastaren på sig för något som borde behandlas strukturellt. Det är lätt att peka ut skurkar i pressen, men svårare att diskutera den genusskapande processen som vi alla är delaktiga i. Att rasa mot genusbovar behöver inte vara skadligt eller dumt, men det räcker inte med en tyst överenskommelse om att könsstereotyper är fel. Det viktiga är varför, hur det begränsar oss och hur vi värderar efter dem.

btfritidspoll

Pluspoäng till BT för disclaimern om statistiskt urval.

Borås Tidning låter avgöra med en läsarfråga: Är uppdelningen upprörande, eller ingenting att bry sig om? I skrivande stund är 53% upprörda. Om de upprörs av samma skäl framgår inte.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se