Stäng
blog-header
november 26, 2015
Hanna Gustafsson, bloggare
Vem syns? Foto: Lars Pehrson / TT

Kalla fakta om patriarkatet

Det kommer så mycket studier hela tiden, eller hur? En del av dem är väl genomförda och noggrant redovisade i vetenskapliga publikationer, andra är av en, eh, annan karaktär.

En del studier förvandlas till sanningar och lever kvar som det långt efter att studien motbevisats. Vem har inte någon gång hört att sex är ett effektivt sätt att bränna kalorier eller att mässlingsvaccin kan ge barn autism? (Båda motbevisade studier som fortsätter upprepas som sanningar även i dag.)

En del studier är korrekta men rapporteras som att de kommer fram till motsatsen än vad de gör när de hamnar i medias händer. Tidigare i år tittade forskare på faktorer runt ärftlighet och chansen att fällas för våldtäkt och kom fram till att det absolut inte finns något som kan kallas för en ”rape gene”.

När brittiska The Sun rapporterade studien nästa dag:

CCTKWKYWYAEEHAA.jpg large

Ibland kommer det studier som är så icke-överraskande att man nästan blir förvånad att någon velat studera dem.

Som till exempel när det visar sig att människor som tror att de är objektiva i själva verket kommer med förutfattade meningar baserade på vilka de är och deras plats här i världen precis som alla andra. En studie som nyligen gjordes på forskare inom vetenskapliga fält visade att manliga forskare ser mindre välvilligt på forskning som visar att det finns förutfattade meningar baserade på kön inom akademisk forskning , än kvinnliga forskare gör. En studie jag antar att dessa manliga forskare inte kommer att se välvilligt på.

Eller när en studie visade att kvinnor som inte behöver förlita sig på en man för försörjning också värdesätter faktorer som pengar och status mycket lägre när de söker en partner. Alltså, ju mer jämställda män och kvinnor är när det gäller inkomst och arbete, ju mindre spelar traditionella könsroller någon roll i sökandet efter en partner. Chockerande för absolut ingen utom kanske anhängare av evolutionspsykologin som hävdar att män attraheras av ungdom och skönhet och kvinnor attraheras av status och pengar för att det ”ligger i våra gener”.

Sen finns det studier som fångar ens intresse för att de är så nödvändiga.

Så, så nödvändiga.

Häromdagen kom den femte globala nyhetsstudien Global Media Monitoring Project som var femte år sedan 1995 undersöker könsfördelningen under en dags nyhetsrapportering. Studien koordineras av World Association for Christian Communication, medieforskare och Media Monitoring Africa. I år deltog i 114 (!) länder i undersökningen.

Studien går till så att nationella koordinatorer i varje land samlar ihop material och skickar in till WACC. De 12–14 största nyheterna i varje tidning/program/sajt/flöde som ingår granskas. Bara nyheter ingår, inte exempelvis opinionsmaterial.

I Sverige är det JMG vid Göteborgs Universitet som ihop med Allt är Möjligt, Kvinna till Kvinna och Rättviseförmedlingen samlade in materialet. De har nu publicerat resultaten av studien*.

Vad kommer då studien fram till?

I den globala nyhetsrapporteringen är ca 24 procent av de som syns i media kvinnor. I Sverige är 31 procent av alla som syns i nyhetsrapporteringen kvinnor.

Det går alltså i svenska medier två män på varje kvinna i nyhetsrapportering.

21 procent av de ”experter” som framträder i medias nyhetsrapportering i Sverige är kvinnor. 21 procent. Globalt är siffran ungefär samma, 19 procent.

Så ser det ut. Kalla fakta.

Och det är det som gör en studie som denna så nödvändig.

Den handlar om att räkna, varken mer eller mindre. Den ger ingen djupare bild än rena siffror, och framställer inte sig själv som om den gör det heller. Självklart finns det fler faktorer att analysera än siffror. Vad beror underrepresentationen av kvinnor på? Vilka kvinnor är det som syns respektive inte syns i media? Vilka män? Vad säger en person kön om dens erfarenheter? Vad representerar egentligen kön? Det är alla relevanta frågor men för att överhuvudtaget börja fundera över dem måste man faktiskt först ta reda på: Hur ser siffrorna ut?

Det missar ibland de som kritiserar studier om representativitet. De flesta av oss som intresserar oss för att ”räkna kön” tror inte att kön i sig säger något om en persons kompetens. Vi tror inte att en kvinna automatiskt representerar alla kvinnor bara i egenskap av hennes kön. Så naiva är vi helt enkelt inte.

Men vi tror på siffror. Vi tror att man måste börja någonstans och att man först måste ta reda på hur det ser ut, sen ta reda på varför. Först när vi vet hur det ser ut kan vi ställa frågan ”är vi okej med hur det ser ut?”. Först då kan de som hävdar att ”män och kvinnor gör faktiskt olika livsval” slåss mot de av oss som hävdar att kvinnors kraftiga underrepresentation faktiskt handlar om något helt annat än biologi.

Så här ser det ut. Två män på en kvinna. En dag i Sverige år 2015.

 

Läs hela studien här.

*De svenska medier som undersöktes var: Aftonbladet, Dagens Industri, Dagens Nyheter, Expressen, Göteborgs-Posten, Metro, Nerikes Allehanda, Svenska Dagbladet, Sydsvenska Dagbladet, Upsala Nya Tidning, VästerbottensKuriren, SVT ABC 19.15, SVT Västnytt 19.15, SVT Sydnytt 19.15, SVT Rapport 19.30, SVT Aktuellt 21.00, TV4 Nyheterna 22.00, SR Morgonekot 07.00, P4 Stockholm 16.30, P4 Göteborg 16.30, P4 Malmöhus 16.30, SR Dagens Eko 16.45, aftonbladet.se, dn.se, expressen.se, svd.se, @aftonbladet, @metro, @svtnyheter

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

Sök på Politism.se