Stäng
blog-header
november 10, 2016
Nikita Feiz, Bloggare
Foto: Catarina Axelsson, Regeringskansliet

”Jag vill vara en stark röst till försvar av mänskliga rättigheter”

För att få ett ökat fokus för frågor som rör mänskliga rättigheter (MR) har regeringen tillsatt en MR-ambassadör, Annika Ben David, som ska stärka den svenska profilen för mänskliga rättigheter, demokrati samt rättsstatens principer.

Ben David kom nyligen tillbaka från Demokratiska Republiken Kongo där hon tjänstgjorde på den svenska ambassaden som ambassadör i tre år och arbetade med bland annat kvinnors rättigheter. Politism har pratat med henne för att få reda på mer om vad den nya rollen som MR-ambassadör innebär.
– Jag ska företräda regeringen bilateralt, genom EU och i multilaterala sammanhang där de mänskliga rättigheterna drivs och diskuteras, och samverka med svenska och internationella civilsamhällesorganisationer. Målet är att bidra till att de mänskliga rättigheterna, som slagits fast i FN och andra internationella fora, ska komma alla människor till del. De hänger nära samman med fred, säkerhet, utveckling, klimat, handel och migration. Sverige ska reagera mot förtryck och övergrepp, förhindra diskriminering och bidra till att stärka andra länders kapacitet att respektera de mänskliga rättigheterna.

 Varför har regeringen ansett att det behövs en MR-ambassadör som jobbar särskilt med frågor rörande mänskliga rättigheter?
– När en regering vill fästa särskild vikt vid en fråga kan man utnämna en fristående ambassadör, för att ge extra tyngd åt den frågan. Det är den globala trenden mot ett minskat demokratiskt utrymme, där de mänskliga rättigheterna ifrågasätts allt oftare, som gör att tjänsten återinrättats. Nu höjer alltså regeringen den svenska profilen för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer genom att utse en fristående ambassadör för att driva dessa frågor. Den här negativa trenden har intensifierats på senare tid. De senaste tio åren har MR-kränkningar blivit vanligare, och det i hela världen, i synnerhet i auktoritära stater. Till exempel uppskattar ICNL (The International Center for Non-Profit-Law) att mer än 120 lagar i 60 länder stiftats sedan 2012 som syftar till att reglera förenings- och församlingsfriheterna.

Vad innebär regeringens ”feminisitiska utrikespolitik” i praktiken?
– Att vi betraktar världen genom en genderlins. Att alla delar av utrikespolitiken präglas av ett synsätt som utgår ifrån att kvinnors rättigheter, representation och tillgång till resurser måste säkras för hållbar fred, säkerhet och utveckling. Jämställdhet mellan könen är ingen kvinnofråga. Den berör oss alla. Med full inkludering av kvinnorna och deras perspektiv kan samhällen röra sig framåt och utvecklas hållbart. Den här ansatsen ligger till grund för vår politiska dialog och för vårt bistånd med flera verksamhetsområden. Den kan också ta sig vardagsuttryck som när jag ringde upp redaktören för FN-missionens i Kongo tidning och klagade på att det inte fanns en enda bild på en kvinna i det senaste utgåvorna. Eller att se till att hålla blandade paneler. Eller att lyfta fram kvinnan som aktör och förändringsagent, och inte bara offer för diskriminering och våld.

Vad innebär feminism för dig?
– Alla individers lika värde och lika möjligheter. Jag har haft tur som fötts till kvinna i Sverige i nutid. Jag har kunnat arbeta mig fram på lika villkor som män och bemöts med respekt som yrkesperson.

Stefan Löfven besökte nyligen Saudiarabien och fick kritik för att inte lyft frågan om kvinnors situation i landet, hur går det ihop med Sveriges feministiska utrikespolitik?
– Situationen för MR i Saudiarabien är oroande och allvarlig, i synnerhet för kvinnor. Regeringen är alltid tydlig med vår kritik i dialog med andra länder. Saudiarabien är en viktig politisk aktör vad gäller utvecklingen i Mellanöstern, till exempel rörande Syrien. Det är viktigt att tala med dem man kritiserar för att kunna påverka. Före resan ägde samråd med fyra civilsamhällesorganisationer rum; Human Rights Watch, svenska PEN, Amnesty och Kvinna till Kvinna.

Hur står vi upp för mänskliga rättigheter i en värld där högerextrema vindar blåser allt starkare?
–  Först och främst kräver det förändrade landskapet i världen analys och nya åtaganden. Därför är regeringen i färd med att ta fram en skrivelse till riksdagen om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i utrikespolitiken. Det är ett slags omtag i förhållande till vad som skett på senare år; en omvärldsanalys som kräver svenska motåtgärder för att vända utvecklingen. Och mer resurser för civilsamhället världen över har avsatts i biståndsbudgeten för nästa år. Säkerhetsrådet blir också en viktig arena för Sverige att driva respekten för MR och dess nära koppling till fred, säkerhet, utveckling och klimat, under de kommande två åren.

Vad hoppas du kunna uppnå som MR-ambassadör?
– Jag vill vara en stark svensk röst till skydd och försvar av de mänskliga rättigheter, som gäller alla överallt och hela tiden. Det finns väldigt många sammanhang där Sverige, med vår trovärdighet och starka engagemang, kan visa på hur MR, demokrati och rättsstatens principer gagnat vårt samhälle. Jag ser fram emot att på heltid ägna mig åt de frågor som åtföljt mig under mina dryga 20 år på UD. Det känns svårt att föreställa sig en mer angelägen och meningsfull uppgift.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson, Nikita Feiz, Tanvir Mansur och Julia Cagan för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Julia Cagan
  • Tanvir Mansur

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler