Stäng
blog-header
februari 25, 2015
Kawa Zolfagary, bloggare
Foto: Hampus Andersson/TT

Hoten har blivit vardag

”Tänk vad skönt det skulle vara om någon sköt dig och Mona Sahlin”, så skrev någon i ett mail till journalisten och programledaren Alexandra Pascalidou idag. Vad hon gjort? Sitt jobb, svarat i telefon som programledare för Ring P1. Mailet gjorde det tydligt att hotet var rasistiskt motiverat. Det är inte första gången Sveriges rasister riktar hot mot henne, men jag kan inte låta bli att förvånas över den uteblivna reaktionen hos omvärlden.

Det är som att de rasistiska hoten blivit vår vardag, något som förväntas komma på köpet när vissa uttalar sig eller bara existerar i offentligheten. Det är en väldigt skrämmande utveckling. För vad är detta om inte ett hot mot vår yttrandefrihet? Särskilt kvinnor och rasifierade är utsatta, är man båda två så blir man ännu mer drabbad. Är man dessutom, som Alexandra Pascalidou, någon som ofta tar de tuffa debatterna utan att vika ner sig så blir situationen ännu mer plågsam. Det enda som lindrar är att omvärlden agerar och tyvärr ser jag hur de stöttande rösterna blir allt svagare och färre. Vad det beror på kan man undra över.

Vi kan lätt få för oss att dessa hot mot yttrandefriheten enbart rör sig om vana debattörer och kändisar. Men sanningen är något helt annat. Att hota och trakassera över internet har blivit så pass normaliserat, mycket på grund av vissa rasistiska hatsidor, att det går att bli utsatt för vad som helst. De rasistiska undertonerna gör sig väldigt tydliga. Här är några exempel på hur hoten har blivit vardag:

Listan går att göra oerhört mycket längre och sträcker sig från ICA-handlare till minderåriga tjejer som demonstrerat mot rasism. Hoten och hatet spiller ofta över och drabbar människor utanför nätet också. Som när en man var hotfull och skrek åt ett par barn att de var terrorister, när de försökte sälja kakor. Det tar inte heller lång tid innan man ser att det finns en koppling till Sverigedemokraterna. Det rasistiska partiet driver själva en av de absolut största hatsidorna som legat bakom en mängd hot.

Frågan är nu vad vi gör åt saken. Visst är det en fråga som rättsväsendet måste ta itu med men det är också en uppgift för samhället i övrigt. Trakasserierna är ämnade att såra oss, splittra och tysta oss. Deras syfte är att skrämma meningsmotståndare, de vill beröva oss vår yttrandefrihet. Vad vi måste göra då är att utnyttja den ännu mer, göra oss hörda oftare. Det finns inget som känns så ensamt som när man blir hotad eller trakasserad och omgivningen håller tyst. Även om hoten blivit vardag så får tystnaden inte bli det.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

Sök på Politism.se