Stäng
blog-header
februari 13, 2017
Nikita Feiz, Bloggare
EU- och handelsminister Ann Linde och Irans vice president för kvinno- och familjefrågor Shahindokht Molaverdi. Foto: Ebrahim Noroozi

Höj nivån i diskussionen om Iran och förtrycket

I helgen besökte statsminister Stefan Löfven (S) – följd av en delegation bestående av statsråd, myndigheter, organisationer och representanter från svenskt näringsliv – Iran.

Därmed blev Löfven den första sittande svenska statsministern att besöka landet. Redan innan besöket höjdes kritiska röster mot besöket, med anledning av att det inte klingar väl med regeringens feministiska utrikespolitik att besöka en regim världskänd för grova människorättskränkningar och kvinnoförtryckande lagar.

I takt med att bilder spreds från statsbesöket som visade hur de kvinnliga medlemmarna av den svenska delegationen var iklädda hijab, har diskussionen om slöjan återigen hamnat på tapeten. Bland annat var Liberalernas Jan Björklund snabb med att fördöma statsbesöket under helgen genom att posta följande tweet:

Skärmavbild 2017-02-13 kl. 08.51.51

Det finns all anledning att ifrågasätta om det var rätt eller fel beslut att besöka Iran – en allt annat än demokratisk och jämställd nation – men att jämföra de svenska kvinnliga ministrarna iklädda hijab med bilder som föreställer utländska ministrar utan slöja bredvid saudiska och iranska politiker som är tagna utanför Iran är grovt missvisande.

De svenska ministrarna, eller vilken annan kvinna som helst, hade inte släppts in i Iran utan att täcka sitt hår. Detta eftersom det är lag på att en kvinna måste ha slöja på sig i landet – eller annars fängslas. Det hade således inte ens gått att från svensk sida försöka avtala bort kravet på slöja. Inte ens i Saudiarabien är det lag om att en icke-muslimsk kvinna måste täcka håret men i Iran finns inget val, det är ett måste.

Däremot hade Stefan Löfven några val.

Han hade kunnat försöka ta förhandlingarna med Iran utanför landet för att undvika den kvinnoförtryckande lagstiftningen – något som troligen inte var aktuellt eftersom han bland annat var i Iran för att inviga det nya Business Sweden-kontoret med en handelsdelegation som vill investera i Iran nu när sanktionerna lyfts. Även detta går att diskutera: Ska Sveriges regering verkligen flyga runt och underlätta affärer i ett land som inte tillåter fria fackföreningar? Hur rimmar det med socialdemokratisk politik?

Ett annat alternativ hade varit att åka till Iran utan några svenska kvinnliga delegationsmedlemmar – vilket hade sett ännu värre ut i relation till den feministiska utrikespolitik som regeringen säger sig bedriva. I ett sådant fall är det bättre att ta med sig en delegation bestående av många kvinnor som tydligt signalerar att de har en lika självklar plats i politiken som män.

I mer än 20 år har omvärlden stängt sina dörrar mot Iran. Ekonomiska sanktioner har använts som främsta påtryckningsmedel för att försöka få den iranska regimen att sluta utveckla sitt atomenergiprogram – och respektera mänskliga rättigheter. Sanktionerna har stärkt konservativa krafter och främst slagit mot civilbefolkningen. När USA och västvärlden bojkottat landet har den iranska regimen i stället hittat andra handelspartners i Kina och Ryssland.

Att öppna dörrar och föra en dialog med Iran, såsom Obama-administrationen valde att göra, visade sig vara mer framgångsrikt. Det ledde till att ett avtal som förbjuder utveckling av kärnvapen kunde komma till stånd. Iran är även en viktig aktör i det pågående kriget i Syrien  och för att kriget ska kunna få ett slut är det nödvändigt med en dialog med alla inblandade parter, även de som stöttar Bashar al-Assad. Förtrycket i Iran måste adresseras, inte ignoreras och blundas för i förhoppning om att problemen ska försvinna – den taktiken har i alla fall inte fungerat hittills.

I stället för att fokusera på att en svensk minister hade slöja på sig i Iran, låt oss fokusera på att det är livsnödvändigt att det i de bilaterala dialogerna med Iran ställs skarpa krav på att situationen vad gäller fackliga rättigheter, mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter förbättras.

På så sätt kanske det är möjligt att tänka sig ett framtida Iran där kvinnor är fria att själva välja om de vill ha sjal på sig eller inte.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson, Nikita Feiz, Tanvir Mansur och Julia Cagan för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Julia Cagan
  • Tanvir Mansur

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler