Stäng
blog-header
maj 27, 2015
Hanna Gustafsson, bloggare
FREDRIK SANDBERG / TT Foto: FREDRIK SANDBERG / TT

Halverat stöd till abortkliniker – en debatt vi inte har råd att missa

Alliansen i Stockholms landsting har beslutat dra ned ersättningarna för abortkliniker med 20% i år och med 50% på tre år, berättar Aftonbladets ledare idag. Det ingår i ett sparpaket där stödet till alla vårdvalskliniker sänks med 5%. Förutom alltså stödet till abortklinkiker, som ska halveras.

Alliansen själva beskriver det som att de justerar ned nivån efter att genom att ”sockra” med högre ersättningen till medicinska aborter aktivt försökt styra bort från de dyrare och mer resurskrävande kirurgiska aborterna. Detta har man för övrigt lyckats med. Medicinska aborter har på kort tid gått från 50% till 90% jämfört med kirurgiska (länk).

RFSU Stockholm uppmärksammade Alliansens beslut om att spara in på abortklinikernas ersättningar redan förra månaden. De påpekade då med rätta att de sänkta ersättningarna riskerar inskränkningar i tillgänglighet och i patienters valfrihet , samt påpekade att ”varken vårdgivarna eller sakkunniga inom professionerna, som vanligtvis konsulteras, tillfrågades om faktiska kostnader för abortvård eller om vilka konsekvenser för kvalité och patientsäkerheten beslutet kan få.

Även oppositionen har också efterlyst ett ordentligt underlag och en konsekvensanalys av de sänkta ersättningarna till aborter före beslutet togs.

Alliansen i Stockholms landsting svarade på RFSUs kritik genom att förklara att sänkningen av stödet till abortkliniker är en del i att minska landstingets kostnadsökning. Öh, ja. Däremot bemötte de inte kritiken att man på de tre korta veckor förvaltningen fått att ta fram sparpaketet inte konsulterat sakkunniga om konsekvenser för nedskärningen av abortklinikernas stöd.

Kristdemokraterna har under dagen mest fokuserat på att i en strid ström av tweets bemöta Aftonbladets ledare med att sparpaketet handlar om att de vill göra aborter säkrare, och lämnar komplexa frågor om konsekvensanalyser innan beslut tas därhän.

Förhoppningsvis blir deras svar på många människors berättigade frågor snart besvarad med något mer än bara fluff. Att ett så stort beslut i en sådan här viktig fråga måste följas av en lika stor debatt om beslutet, borde vara en självklarhet.

KD

Enligt experter som skrivit i Läkartidningen visar flera studier att det är viktigt för kvinnor att få vara delaktiga i valet av abortmetod. En svensk studie visade att en högre andel unga abortsökande kvinnor än äldre kvinnor upplevde att de inte hade fått vara med och diskutera valet av metod. (källa).

Vilken metod man väljer, medicinsk eller kirurgisk, bör alltid ske i samråd mellan läkare/patient. Vilken metod som är bäst och säkras beror på olika omständigheter. Båda är säkra. Även om medicinsk hemabort är vanligast tidigt i graviditeten så väljer flera ändå kirurgisk abort. Anledningar kan vara för att kirurgisk abort tar kortare tid, att man vill slippa vara medveten vid aborten, inte vill vara ensam eller för att man är skeptiska till läkemedlet och biverkningarna (länk).

Det är en viktig del i ett samhälle att stärka människors sexuella och reproduktiva hälsa och självbestämmande. Politiska beslut om resurser och satsningar är grunden i det arbetet. Vi kan kräva av våra politiker att fatta beslut som stärker, inte försvagar, människors möjlighet att bestämma över sin sexualitet och sin kropp. Exempel är satsningar på god sexualundervisning, enkel och billig tillgång till preventivmedel, enkel och snabb tillgång till akut p-piller, att öka mäns känsla av ansvar för sexualitet och reproduktiv hälsa (länk), och att på olika sätt stärka självbestämmandet över sin kropp och sexualitet, och, naturligtvis, tillgång till snabba och säkra aborter.

Friheten att bestämma över sin kropp, till exempel vid oönskad graviditet, är en av feminismens absolut mest grundläggande kamper. Inga segrar på det området kan någonsin tas för givna, hur länge sen de än vanns. Politiska beslut som berör detta är inte som andra beslut, och ska alltid följas av en debatt om konsekvenserna. Vi har inte råd med något annat.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se