Stäng
blog-header
januari 23, 2014
Gästskribent, -
Foto: Shebly Niavarani

Guldbaggegalan speglar filmbranschen

Följande text är ett gästinlägg från debattören Tanvir Mansur.

Sissela Kyles manus under Guldbaggegalan har väckt stor uppmärksamhet under veckan på grund av dess rasistiska introduktioner av presentatörer.

Hon presenterar Kodjo Akolor med en långsökt ordvits, Marika Carlsson med n-ordet och Özz Nujen med att han har lärt oss att kurder är håriga. En regissör i publiken lämnar lokalen på grund av skämten. Tre icke-vita svenskar presenteras i ett offentligt sammanhang med enbart avseende på sina annorlunda namn, hudfärg eller ursprung. Det cementerar personerna som annorlunda och framhäver deras icke-svenskhet.

Man måste ständigt påminnas av andra att man är annorlunda på grund av sitt namns ursprung, och blir då på ett sätt ”avsvenskad”. Istället för att bli inkluderad i svenskheten och det sammanhang man befinner sig i. Kawa Zolfagary skriver “Jag har lärt mig slåss för min rätt att få definiera min identitet”. Jag, liksom Kodjo, Kawa och många fler, drabbas av det här namnskämtandet under hela livet, och avsvenskas ständigt i flera sammanhang.

Om personer med utländska namn inte ens kan gå på en filmgala utan att stämplas av andra för sitt ursprung blir det svårt för fler med liknande namn, ursprung och utseende att fortsätta vilja stå där. Eller ens vilja ta sig in i den branschen. Det är ett uttryck för den bredare diskriminerande maktstrukturen som finns i filmbranschen.

En bransch där många icke-vita filmskapare inte får något utrymme. Vithet premieras. Svenska icke-vita skådespelare tilldelas stereotypa roller. ”Blattetjejen”, ”invandrarkillen”, “den kriminella” eller det komiska och exotiska inslaget i filmen. Eller när icke-vita karaktärer ersätts med vita skådespelare (”whitewashing”).

Ylva Habel, medie- och kommunikationsvetare på Södertörns Högskola ifrågasätter starkt den här trenden:
— Varför kan inte en svart, brun eller asiensvensk skådespelare vara vilken huvudrollsinnehavare som helst? Utan kommentar?

Svenska Filminstitutet har med all rätta satsat på stöd för regissörer som är kvinnor för att bryta mansdominansen. Vad gör de för att bryta den vita homogeniteten? Filminstitutets VD Anna Serner ber om ursäkt för Guldbagge-incidenten på sin blogg och berättar att de nu också ska lansera en handlingsplan för mångfald.

Bra, men det behövs fler än Filminsitutet för att förändra svensk film.

Varje enskild filmproducent, distributör och filmfestivalarrangör måste ta sitt ansvar för att motverka den rasistiska organisationskultur som präglar filmbranschen. Filmskapare med olika ursprung, namn och utseende måste släppas in i branschen och synliggöras på samma villkor som andra.

Varken SVT, Sissela Kyle eller Svenska Filminsitutet är rasister. Men Sissela Kyles manus på filmbranschens stora gala avspeglar en maktstruktur i branschen som utestänger talangfulla människor med utländsk bakgrund. Därför måste alla som gör film ta sitt ansvar för att motverka den här rasismen, För det här får bara inte hända igen.

Tanvir Mansur
Debattör

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson, Nikita Feiz, Tanvir Mansur och Julia Cagan för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Julia Cagan
  • Tanvir Mansur

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler