Stäng
blog-header
december 13, 2013
Gästskribent, -

Gästinlägg: ”Deras feminism handlar helt enkelt inte om mig”

Vi måste prata. Den här feminismen vi håller på med har problem. Problem med alla som inte är vita, hetero, cis*, medelklass, normfungerande kvinnokroppar.

Sällan syns feministnormen så tydligt som i feministisk satir och kultur, som är full av cissexism och transmisogyni. Intersektionell kritik av de dominerande feminismerna är ju inget nytt, det har varit en grund i till exempel svart feminism i många decennier. Som Politisms och Genusfolkets Hanna Gustafsson skrev: ”Just eftersom språk är makt, och feminismen är en rörelse som sysslar med att kritisera makt, så blir de begrepp vi använder väldigt viktiga. Och de måste vara specifika. Man kan inte kritisera förtryck samtidigt som man utövar förtryck.”

Det måste väl gälla även i feministisk kultur?

I många seriefeministers humor har alla män snopp och alla kvinnor snippa. Det är i och för sig sällan det märks. Men då och då får könsorganen stå som symbol för kvinna respektive man. I sig inte direkt en farlig formulering, det är inte transfobi, det är långt ifrån ”hen – dra åt helvete!”. Men det berättar att deras feminism alltid utgår från normkroppen.

De kommer aldrig att ta mig med i beräkningen när de diskuterar hur ett givet fenomen drabbar kvinnor. Deras feminism handlar helt enkelt inte om mig.

Feminister måste förstå värdet av att radera cissexistiska föreställningar från sin retorik och att inte i sin teori och praktik utgå från att alla kvinnors kroppar är vita normfungerande ciskroppar. Det är något många feminister ställer upp på, även om de inte alltid är så bra på att praktisera det.

En av de svåraste sakerna att ta till sig verkar fortfarande vara att olika kroppar bär på olika erfarenheter, som i vissa fall säger emot och negerar dominerande feministiska sanningar.

”Queerposören” i Liv Strömquists Ja till Liv! är en elak satir om en person som vägrar att erkänna sitt privilegium i att läsas som man och som kallar sig feminist för att få ligga. Visst kan alla vara svin, men samtidigt förnekas intergenderpersoners könstillhörighet när Strömquists författaravatar kallar karaktären för ”man” (för att han har kuk?). Politisms Nanna Johansson ordleker med ”dick lit”, om manliga författares manliga mansverk med ollonavtryck och allt (för alla män har ju kuk), och gör collage där alliansens partiledares ansikten klistras på Sex & the City-skådespelarnas. Män i klänning är ju så himla roligt!

Eller titta på Turteaterns uppsättning av Valerie Solanas SCUM-manifest. Texten är biologistisk, exxentialistisk och innehåller ett antal grovt transmisogyna och transfobiska stycken. Turteatern valde att sätta upp hela texten obearbetad och när publiken delas upp i en manlig och en kvinnlig sektion tänkte de först placera transkönade kvinnor som inte gjort ”operationen” bland männen (efter protester ångrade de sig, bad om ursäkt och lät besökarna välja själva). Jag kan inte nog understryka hur procoverande, okunnigt och förolämpande det här är.

Är det detta som ska vara modern svensk feminism? Att medvetet trycka ner en redan utsatt grupp kvinnor, att utesluta dem ur sin retorik och sin värld.

Det här är en kultur som jag tror är väldigt viktig för många feminister; ett sätt att bearbeta erfarenheter, spegla sig i igenkänning i andras problem med patriarker och antifeminister, ett sätt att samla kraft och ork. Just därför är det så illa att de konsekvent talar till normen, att de ignorerar och ogiltigförklarar stora grupper av kvinnors erfarenheter och kroppar. Jag har inga förväntningar på Arena, Galago och Politism, eller på PK-vänstern och liberaler i allmänhet. Cissexism och transmisogyni genomsyrar hela samhället och det gäller såklart även dem. Men jag har högre krav på att feminister, oavsett om de är kulturskapare eller kommunpolitiker, granskar vem de inkluderar i sin politik. Om konsten är uttalat politisk är det inte konstigt att man ställer politiska krav på den.

Ni får reagera som vita kränkta män brukar göra när man kritiserar rasism eller sexism i deras humor och säga ”men det är ju bara ett skämt!”. Men vill ni verkligen vara vita kränkta män? Ni vet vad rasistiska, sexistiska och homofoba skämt gör med samtalsklimatet. Hur det normaliserar förakt och bekräftar normen. Det funkar likadant med cissexism och transmisogyni. Varje gång ni skrattar åt Nina Hemmingsons teckning där en snubbe säger ”Välkomna till dagens seminarium. Vi gör väl som vanligt så att ni som har en penis får prata lite mer, medan ni utan penis blir avbrutna lite oftare.” osynliggör ni transpersoners erfarenheter och bidrar till det samhällsklimat där till och med transpersoner hatar transpersoner.

 Maria Ramnehill är en feministisk debattör.

Ordlista

*Cis: motsatsen till trans, den som ser sig som det kön hen tilldelades vid födseln är en cisperson.

Cissexism: att göra skillnad på trans- och cispersoners kön, att se cispersoners könsidentitet som mer autentisk, att underkänna någons kön för att hen har fel genitalier, fel kropp.

Transmisogyni: Att håna uttryck för femininitet hos transkönade kvinnor eller vad man uppfattar som ”män”, de fördomar som är riktade specifikt mot transfeminina personer.

Transperson: Ett samlingsbegrepp som jag här använder för alla med en annan könsidentitet än den de tilldelats vid födseln.

Intergender: Samlingsbegrepp för personer med könsidentitet mellan eller bortom man och kvinna. Kan vara både ock, ingetdera eller inte vilja definiera sig alls.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson, Nikita Feiz, Tanvir Mansur och Julia Cagan för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Julia Cagan
  • Tanvir Mansur

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler