Stäng
blog-header
december 4, 2014
Hanna Gustafsson, bloggare
Foto: Foto: Katie Brady/Flickr

Fotboll för alla – om ansvar, makt och möjligheter

Normkritik är ett ord som väcker en hel del reaktioner. En rad antifeministiska bloggare och ledarskribenter har under åren arbetat hårt för att stämpla ordet som löjeväckande eller till och med samhällsfarligt.

En del menar att normkritik är detsamma som att måla upp vita heterosexuella cis-könade pojkar som ”de onda” i samhället, medan andra påstår att normer egentligen är något ”naturligt.” Allt det är naturligtvis trams. Normkritik och normbrytande gynnar samhället i allmänhet och alla som drabbas av begränsande normer i synnerhet, inte minst pojkar.

Häromdagen skrev jag här på Genusfolket om AIK Fotbolls initiativ Fotboll för alla. Det är ett projekt som pågått i två år och som nu resulterat i ett utbildningsmaterial i normkritik och inkludering för ledare, tränare, spelare och föräldrar. Efter inlägget blev jag nyfiken på att veta mer om projektet och hur man bedriver normkritiskt värdegrundsarbete i en förening, inom en idrott som dessutom många kopplar ihop med läktarvåld, aggressivitet och machokultur.

Det jag har läst om Fotboll för alla gör det till ett välkommet initiativ. AIK utgår, med rätta, från att de värderingar och normer som finns inom fotbollen inte är isolerat från samhället i övrigt. Att tränare och ledare och spelare har ett inflytande över de unga som engagerar sig i klubben och att de inte kan avsäga sig det ansvar som det innebär.

Redan 2002 påbörjade AIK ett värdegrundsarbete efter att incidenter av sexuella övergrepp uppdagats i klubben. Värdegrundsarbetet blev den så kallade AIK Stilen, AIK:s värdegrund där det bland annat ingår ett kontrakt på hur man förväntas bete sig som engagerad i AIK och som alla, från kansli till spelare (med målsmän) är tvungna att skriva under. Kontraktet säger att alla ska känna sig välkomna och behandlas med respekt oavsett kön, könsidentitet, hudfärg, religion, kultur eller sexualitet.

Det är förstås jättebra. Men det är nästa steg som klubben tog som väckte mitt intresse. Man bestämde sig nämligen för att man behövde gå längre än så. Man behövde påbörja ett mycket mer fördjupat värdegrundsarbete, ett arbete som signalerade att man såg sitt ansvar som en förening som engagerar många unga, och sitt ansvar som del av det här samhället.

För att lära mig mer om det och hur en förening kan bedriva normkritiskt arbete och få med sig alla från ledning till ideellt engagerade till föräldrar, pratade jag med Sofia B Karlsson som varit projektsamordnare i tätt samarbete med Camilo Laserna som är ansvarig för AIK Stilen.

Sofia B Karlsson som är sociolog höll 2010-2011 på med en studie med AIK om de normer pojkar styrs av, och de krav som de upplever från omgivningen. De visade sig att pojkarna hade en tydlig bild av vad de fick och inte fick göra för att följa manlighetsnormen och heteronormen. Det visade sig också att de kände sig begränsade av rädslan att klassas som omanliga och helst skulle vilja ha större möjlighet att vara sig själva.

AIK insåg allvaret i att deras unga spelare kände sig hämmade och oroliga för att inte passa in. Även om den initiala studien gjordes på pojkar så uttryckte även tjejerna samma sak. Här kan man som förening eller ideell organisation reagera på olika sätt. Man kan acceptera att det finns problem med sexism, rasism, homofobi och så vidare men mena att det är samhällets fel och inget en förening har ansvar för och inte en del av kärnverksamheten. Man kan besluta om tydliga etiska regler som gäller för de som är engagerade i föreningen, som man sedan hänvisar till som uteslutningsunderlag eller för mediehantering när problem dyker upp.

Eller så kan man bestämma sig för att försöka ta itu med själva grundproblemet.

Sportchefen Leif Carlsson insåg snabbt att spelare som inte mår bra socialt och mentalt blir hämmade i sin fotbollsutveckling precis på samma sätt som de som inte mår bra fysiskt. En trygg grupp utvecklas dessutom bättre ihop.

AIK och produktionsbolaget Amphi Produktion ansökte om pengar från Arvsfonden för ett tvåårigt projekt som skulle ta fram normkritiska utbildningar kring sexism, transfobi, homofobi och rasism. Det skulle i sin tur bli verktyg för tränare och ledare att ha samtal om normer med sina spelare och till och med föräldrar.

Häromveckan presenterades resultatet av två års arbete, ett normkritiskt utbildningsmaterial kallat Fotboll för alla. Manusförfattare har Daniel Karlsson varit och regissör har varit Lisa Siwe.

– Det har varit en utmaning att visa hur allting hänger ihop, säger Sofia och fortsätter:
– Vi ser inte mångfaldsfrågor som ett annat ”spår” än fotboll. Vår tanke med Fotboll för alla var att koppla ihop dessa två ”spår”, tydliggöra hur de hänger ihop och det har vi gjort genom att lyfta upp fotbollssituationer som påverkar lagandan och spelet. Det som händer i omklädningsrummet följer med ut på planen.

– När utländska spelare kommer till AIK så avsätter man personer som ser till att de inte bara kommer in i laget utan även känner sig trygga och välkomnade utanför planen. Man förstår att en person som är en trygg individ i sin vardag även fungerar bättre som spelare. Det spåret har vi spunnit vidare på.

Har du tips till föreningar som vill arbeta med värdegrund och inkludering?
– Det är ett långsiktigt arbete. Att AIK-stilen redan var så implementerad i klubben var en stor hjälp för oss. Man måste också lyssna på de som är engagerade i föreningen. Många av föreningens aktiva kände igen AIK Stilen och kunde koppla samman det med det nya projektet.  Många av normerna tydliggjordes i våra intervjuer med spelare och tränare. Vi har jobbat med referensgrupper som alla haft olika perspektiv. Vi har till exempel haft en grupp med experter, forskare och aktivister, och en grupp med ideellt engagerade.

Jag frågar Sofia om man mött motstånd i arbetet med Fotboll för alla, och hon säger att det har förekommit.
– Då är det viktigt att vara många, det är lätt annars att en ensam person hamnar i skottgluggen. Vi är många om det här och det är viktigt att visa.

Har ni haft ett större perspektiv än klubbens?
– Vår förhoppning är ju att det här inte ska stanna vid AIK. Vi har velat ta fram ett material som passar många andra klubbar också, stora som små, som kanske inte har resurser att själva avsätta för ett liknande arbete. Det vi eftersträvar är att Fotboll för alla ska vara en naturlig del av tränares vardag.

– Fotboll sker inte bara i klubbar, så tanken är att utbildningsmaterialet ska fungera även i skolklasser, fritidsgårdar och så vidare. Utbildningen är uppbyggd på att mikrohandlingar ger stora effekter, egentligen oavsett miljö.

– Många vill vara mer representativa, eller nå grupper man har svårt att nå. Men det räcker inte alltid att man vill något, man måste också ha kunskapen om normer för att kunna skapa riktig förändring. Det finns exempel när klubbar velat ha fler kvinnor i sin publik och bjudit in till en ”tjejkvällar” där de skickat ut rosa inbjudningar och erbjudit make-up tips i pausen.

Man försöker inkludera utan att bryta några normer?
– 
Ja, precis. Det blir ett kortsiktigt tänk och närmar sig problemet från fel utgångspunkt. Vårt syfte har inte varit att jobba med enstaka events för att tackla problemet. Vårt syfte har varit att ge verktyg för att samtala om de grundläggande strukturerna bakom, som vithetsnormen eller heteronormen, och om hur man bryter dem.Utbildningsmaterialet är bara första steget. Det är efter att ledare och tränare fått materialet och börjar använda det som det verkliga arbetet börjar.

Jag och Sofia går över till att prata lite mer allmänt om normer och om samhället. Som någon som själv inte är engagerad är jag ändå medveten om den enorma kraft idrottsrörelsen är i Sverige. Vi pratar om att förutom kopplingen mellan AIK:s värdegrundsarbete och bättre fotbollsspelare, så finns även kopplingen mellan AIK:s värdegrundsarbete och resten av samhället.

De som väljer spåret att fotbollsklubbar bara ska syssla med sin ”kärnverksamhet” riskerar som arbetet med Fotboll för alla visar inte bara att få spelare som inte kan utvecklas fullt ut, de väljer även bort sin roll i samhället.

– Forskning visar att många tränare upplever att tjejer säger ifrån till auktoriteter mer än killar gör, säger Sofia och fortsätter:
– Det är en norm man har sett. Om man kan bryta det mönstret gynnar det inte bara fotbollslaget. Det lär dem att säga ifrån även till kompisar och att ifrågasätta även utanför planen. I ett samhälle är det viktigt att ha människor som ifrågasätter och säger ifrån.

En normkritisk utbildning inom AIK blir till en insats för demokratin?
– Ja, på ett sätt blir det ju det. Vi vill ju att fotbollen ska skapa de bästa möjligheterna för varje individ och vara en gemenskap där unga får växa och vara trygga – då vet vi att det finns goda chansen för utveckling både på och utanför planen. Och då gör vi också en samhällsinsats.

Det jag och Sofia hela tiden återkommer till är just den större bilden. Om varför tanken att fotboll bara ska ”syssla med fotboll” inte stämmer. Allt hänger ihop. Personligen skulle jag tycka det var märkligt om en av Sveriges största folkrörelser inte ansåg att arbete för demokrati är en del av deras kärnverksamhet. Först när man ser sin roll i samhället, sin makt och sitt ansvar, kan fotbollen nå den fantastiska potential den har att skapa kulturell förändring.

Efter årskiftet ska projektgruppen till Landskrona BoIS.

Filmen ”Matchen” som handlar om vithetsnormen och rasism är gjort för att föreningar oavsett sport ska kunna använda. Föreningar som vill ha en introduktion för att rusta sina tränare med fler verktyg mot rasism kan höra av sig till projektsamordnaren.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

Sök på Politism.se