Stäng
blog-header
augusti 20, 2018
Hanna Gustafsson, bloggare
Ebba Busch Thor (KD) och Jimmie Åkesson (SD) tycks vara livrädda för genusmedvetenhet. Foto: Adam Ihse/TT

Folk som hatar genuspedagogik måste sluta hyckla

Jag har hittills hatat allt med denna valrörelse, men jag måste erkänna att jag smålog lite när Kristdemokraterna fick panik och började skrika om att genuspedagoger kommer slita leksaker ur gråtande barns händer, eller hur det nu var, om man inte röstar på dem.

Sen följde jag diskussionen runt detta utspel. Och då blev det genast mindre roligt.

Det finns nästan ingenting som är så vetenskapsfientligt, reaktionärt, moralistiskt och batshit crazy som den fanatism människor uppvisar för att av oklar anledning bevara samhällets könsnormer och till varje pris säkerställa att dessa skadliga och diskriminerande normer överförs till nästa generation.

Så måste man nämligen tolka den enorma ilska som uppkommer så fort någon lyfter diskussionen om att vi kanske behöver hitta en metod för att inte överföra dessa skadliga normer till våra barn. Till exempel genom genusmedvetna förskolor.

Eftersom det inte finns några faktiska argument för varför vi skulle vilja bevara de skadliga könsnormerna brukar argumenten från motståndarna till genuspedagogik landa i några rop om att ”låta barn vara barn” och att ”pojkar och flickor är faktiskt oooolika”.

Ja, pojkar och flickor är olika. Dock inte så olika som vår kultur indoktrinerat oss att tro, och definitivt inte så olika som den enorma industri som påtvingar barn allt från kläder och leksaker till personlighet, färdigheter, yrkesval, intressen, och så vidare – allt baserat på vuxnas sjuka fantasier om kön – vill få oss att tro.

Olikheter mellan könen är dock inte vad diskussionen om genuspedagogik och genusmedvetna förskolor handlar om. Diskussionen om genuspedagogikens vara eller icke vara handlar om detta:

Samhällets könsnormer påtvingas barn från tidig ålder och förhindrar dem att utvecklas till fria individer. Vad, om något, bör vi göra åt det? Vill ni älta könens små biologiska olikheter eller ”upplösning av könen” hänvisar jag er till 1990-talets genusdebatt när detta senast ansågs vara en relevant diskussion. Och, eh, till Sara Skyttedals krönikor i Dagens Samhälle.

Så sent som 2017 kom återigen en global studie om hur könsstereotyper och könsnormer påverkar barn negativt runt om i världen.

Studien fann att könsnormerna är skadliga för både pojkar och flickor och internaliserade så tidigt som vid tio års ålder.

Könsstereotyperna gör bland annat att flickor får sin sexuella och fysiska frihet inskränkt och pojkar blir mer utsatta för våld, drogmissbruk och självmord på grund av den stereotypa syn på män och kvinnor som vuxenvärlden påtvingar dem.

”Around the world pubertal boys are viewed as predators and girls as potential targets and victims. Messages such as ‘do not sit like that, do not wear that, do not talk to him, boys will ruin your future’ support the gender division of power … In some places, girls come to internalise these norms to even a greater extent than boys,” says one of the papers in the study published in a special supplement of the Journal of Adolescent Health.”

”Even in wealthier parts of the world, the gender norms were still apparent. Edinburgh in Scotland was the only city where boys and girls did not think the boy must always take the initiative in a relationship. In every country, young girls talked of a constant emphasis on their physical appearance and had been taught that their bodies were their key asset.”

Nu är det ju inga nyheter att könsstereotyper påtvingas barn i tidig ålder och att barns möjlighet att utvecklas till fria individer baseras på om vi lyckas motverka könsnormernas inflytande. Precis som när man arbetar mot andra samhällsfenomen baserade på fanatism och moralism, behöver vi hitta bra metoder för att motverka de kulturellt skapade könsnormerna och deras skadliga inflytande på våra barn.

Det är där genusmedvetna förskolor kommer in.

En studie från Uppsala universitet visar att barn som gått på genusmedvetna förskolor uppvisar mindre könsstereotypa fördomar om andra barn än barn som inte gått på genusmedvetna förskolor. Dock fanns ingen skillnad på förmågan att ange andra barns kön jämfört med barn som inte gått på genusmedvetna förskolor. (De politiker och debattörer som tänker fortsätta hävda att ”hen” och genuspedagogik gör barn könsförvirrade får alltså tänka om.)

Genusmedvetna förskolor och genuspedagogik är en metod för att motverka samhällets könsnormer så att barn senare i livet ska få en större möjlighet att göra individuella val oberoende av vilket kön de tillhör. Huruvida det är en bra metod råder det delade meningar om, vilket Kristdemokraternas utspel och liknande från bland annat Sverigedemokraterna visar.

Men vad inget av de partier som är emot genuspedagogik som metod dock lyckats göra är att föreslå någon annan metod för att motverka att de skadliga könsnormerna drabbar våra barn. Om man nu inte tror att ropa ”låt barn vara barn” är  en metod, vilket forskningen visat att det inte är.

När man lyssnar på debatten efter Kristdemokraternas utspel om genuspedagogik slås man av att viljan att faktiskt göra något åt dessa stereotypa könsnormer inte är jättestark hos den grupp som samtidigt säger sig ogilla att ”påtvinga barn vuxnas syn på kön”. Det låter fint men man frågar sig då genast; var är deras ilska mot att påtvinga barn den syn på kön som finns i samhället hela tiden, varje dag, och som de är hjälplösa att värna sig mot?

Slutsatsen kan bara bli att de som ropar om att ”låta barn få vara barn” så fort genusdagis eller försök att bryta könsnormer kommer på tal, samtidigt tycker det är helt okej att påtvinga barn vuxnas idéer om kön så länge det sker relativt omedvetet, i extremt stor skala samt följer de könsnormer vi har istället för att bryta dem.

Det finns ett annat ord för denna inställning: Hyckleri.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

Sök på Politism.se