Stäng
blog-header
september 28, 2012
Hanna Gustafsson, bloggare

Feminister om feminismen del 3 – Verklighetens Smolk

Länk till inledningen

Del 1 – Like A Bad Girl Should

Del 2 – Sleepless

Feminismen beskrivs väldigt ofta från ett utanförperspektiv, dvs av folk som inte kallar sig feminister, samt genom att se bakåt. Men det verkliga feministiska samtalet finns därute, och det pågår just nu, på bloggar och i forum bestående av människor som kallar sig feminister idag. Det här är del 3 – Verklighetens Smolk.

Nästa feministiska bloggare i ordningen är Siska, som är en av skribenterna på Verkligheten Smolk, en blogg som skriver om feminism och politik, feminism och klass, feminism och punk, med mycket mera, och i vars beskrivning bland annat står: ”Verklighetens smolk har inte som främsta mål att alltid vara politiska. Verklighetens smolk har inte som mål att bli gillad av killar. Verklighetens smolk kan misslyckas. Verklighetens smolk är större än sina beståndsdelar.” Hur kan man inte älska det?

Feminismen – vad är den till för?

Siska: Enkelt uttryckt, feminismen är till för att få alla människor, oavsett kön eller sexualitet, att ha samma möjligheter, rättigheter, skyldigheter och förutsättningar. Grunden i så många kamper finns där, i att var vi fötts, vilken hudfärg vi fått, hur mycket pengar våra föräldrar har, vem vi gillar att ha sex med eller vilket könsorgan vi har, inte ska spela någon roll. Feminismens kärna är att uppmärksamma och kämpa mot de orättvisor människor drabbas av på grund av sitt kön.

Hur är det, kan feminismen fokusera på allting eller är det upp till andra att tackla frågor som behovet av mansjourer, sexism mot män i tjejtidningar och klassförtrycket? Kan man skilja förtryck från andra förtryck, eller t o m skilja vissa könsförtryck från andra könsförtryck?

Siska: Jag tror att samhället vi lever i bygger på olika förtryck som stöttar varandra. Om du inte har en klassanalys när du arbetar feministisk är det lätt att glömma att de fattigaste oftast är kvinnor, precis som en socialist bör vara medveten om det.

Förtryckssamverkan är i mina ögon en realitet som gör det omöjligt att särskilja förtryck. För mig är det därför självklart att vi som feminister måste vara medvetna om att rasistiska, homofoba, kapitalistiska strukturer försvårar livet för kvinnor i hela världen. Det tycker jag dock är en annan fråga än om feminister ska arbeta mot sexism mot män. En kamp mot ett förtryck bör komma från den grupp som kränks. Att jag som kvinna ska kämpa mot att män behandlas dåligt blir lätt skevt. Att säga ifrån är en sak, men att kämpa, det tycker jag männen ska göra. Jag tänker inte lägga ord i deras mun utan har förtroende för att de själva kan tala och kämpa mot ett samhälle som formar dem i en snäv roll som ökar risken för missbruk, kriminalitet och att drabbas av våld.

Att manskollektivet, om vi nu kan tala om ett sådant, inte kämpar för sina medbröder är sorgligt. Precis som feministerna kämpade för daghem, startade kvinnojourer, skapade platser där de kunde stärka varandra och kämpa för sig och sina döttrar bör männen vara kapabla att kämpa för att få mer ansvar i familjen, starta mansjourer, arbeta med mansrollen och skapa en ny bild av mannen som en empatisk varelse som inte vill annat än att jobba kortare dagar för att ta hand om sina barn (skilj här på männen som kollektiv och mansrollen). Kan feminister på något sätt hjälpa till, då är det vår skyldighet att göra det. Men frågan ska komma först.

Hur kommer feminismen utvecklas – kommer den fokusera mer på att driva vissa frågor, och då riskera att många känner sig exkluderade, eller kommer den inrikta sig mer på förtrycksamverkan och intersektionalitet, och då riskera att tappa fokus på vad den faktiskt kämpar för?

Siska: Min största oro vad gäller feminismen idag är att den omvandlas till den rörelse som Alliansen och högern vill forma den till, en rörelse som kämpar för att kvinnor ska ha rätt att skaffa städerska så de kan fokusera på sin karriär. I den borgliga pressen och i högerns retorik framställs det som att feminismen är lika med indivdualism, alltså den kvinnliga individens rätt att välja att stanna hemma med sina designerklädda barn eller fokusera på att lyckas som börsföretags-vd. Faller kollektivet bort till fördel för individen är det i princip omöjligt att se de strukturer som finns och dessutom faller den solidaritet, som är ett krav för att sociala förändringsprocesser ska kunna genomföras, bort. Det känns dessutom som att feminismen faller i fällan att bli en rörelse för de som redan kan välja, alltså i första hand övre medelklass- och överklasskvinnor .

Jag tror att kritiken mot att feminismen är en rörelse för vita kvinnor kommer att förstärkas. Det utanförskap och den diskriminering som kvinnor som inte passar in i den vita normen utsätts för är enorm och jag tycker mig se en tendens att den äntligen börjar diskuteras. Kanske på grund av det ökade rasistiska våldet i samhället. Att till exempel polisens och Migrationsverkets deltagande ifrågasätts i olika hbt-sammanhang med hänvisning till utvisningar av flyktingar är förhoppningsvis ett tecken på att anti-rasismen får en större plats i feminismen. Att se det som att fokus tappas från feministisk kamp blir i mitt huvud väldigt, väldigt märkligt då feminismen handlar om kamp för människor som inte bara har en könsidentitet utan även har en klasstillhörighet, påverkas av rasism, har en sexualitet etc. Vi kan inte diskutera könsroller och hur de påverkar oss utan att se på hur samhället och dess strukturer fungerar i stort.

Nästa inlägg: Glitterfittorna

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

Sök på Politism.se