mars 16, 2016
Hanna Gustafsson, bloggare

1

0

• Dela
• Twitter
• Facebook
• Maila

Feminister måste slåss mot juridisk abort – och här är varför

Den var inte välkommen, den svenska debatten om så kallad ”juridisk abort” för män.

Även om många tycker att den mest är skrattretande så väcker den hos några av oss en känsla av obehag varje gång den dyker upp, oavsett vem som lyfter den och när.

Då och då ser man idén om att män juridiskt ska kunna ”abortera” barn de gjort men inte vill ha, främst bland amerikanska mansrättsaktivister och då mest när de är upptagna med att lista sätt att minska vad de ser som samhällets enorma förtryck av heterosexuella män och heterosexuella mäns sexualitet.

Japp.

En slående sak när det gäller debatten om juridisk abort är att den ofta blandar ihop helt olika saker. Bara det absurda namnet ”juridisk abort” visar att många tror att abort handlar om rätten att säga ”ja” eller ”nej” till barn. Och att det därför är ”orättvist” att bara kvinnor kan göra det.

Men det aborträtten faktiskt handlar om är rätten att själv bestämma om sin egen kropp – att bestämma om den ska genomgå en graviditet eller genomgå en abort. Den rätten tillfaller så klart den person – och endast den person – vars kropp det rör sig om. Män som blir gravida har exakt samma rättighet.

Det är en välkänd sanning bland feminister att aborträtten är en seger man måste försvara varje dag. Varje dag måste man gå upp och slåss för den rätten, fastän det är decennier sedan den infördes. För att folk, även i all välmening, ofta på grund av okunskap, ständigt vill försvaga den.

Härom veckan biföll Liberala Ungdomsförbundet Väst en motion om att ge män rätt att göra ”juridisk abort” under den tid som en kvinna har rätt att göra medicinsk abort. Sen dess har frågan cirkulerat i medierna och olika debattörer gett sin syn på saken, och i går deklarerade tre personer från Centerpartiets Ungdomsförbund – två ordföranden och en ledamot i förbundsstyrelsen – sitt stöd för LUF:s förslag.

Så kommer den igen. Obehagskänslan.

Under rubriken ”Det är klart män ska få göra abort – oavsett vad kvinnan vill” förklarar de att ”förslaget om juridisk abort försöker jämna ut de bägge föräldrarnas rättigheter” och att ”män sitter i en biologisk beroendeställning gentemot fertila kvinnor.”
Vidare skriver de:

”I Sverige eftersträvas en jämställdhetsnorm, vilken innebär att män och kvinnor ska ha lika rättigheter. Det är inte proportionerligt att ett samlag som medfört en oönskad graviditet straffar vissa livet ut.”

Ungefär så ser CUF-skribenterna argument för ”juridisk abort” ut. Och det är också ofta just så argumenten för juridisk abort ser ut – man målar upp bilden av hur gräsligt orättvist män har det och hänvisar det hela till en fråga om ”jämställdhet”.

Visst kan man diskutera jämställdhet kopplat till reproduktionsfrågan.

Mest symboliskt är det förstås hur kvinnor alltid tagit och fortfarande tar det största ansvaret för nästa generation (ja, mansrättsmän, jag vet att ni brukar hänvisa till att män ”stått för brödfödan” men det är liksom inte riktigt på samma ansvarsnivå som att vara med ett barn varje sekund av dagen så att de, ni vet, överlever). Men det viktigaste är detta: Abortfrågan är inte en jämställdhetsfråga.

Rätten till abort handlar inte om vad CUF-debattörerna kallar ”jämställdhetsnormen”. Aborträtten handlar om att vi i Sverige bestämt att en individ har rätt att själv bestämma över sin egen kropp utan yttre påtryckningar. Du behöver inte rådfråga någon annan. Du behöver inte be personen som gjort dig gravid om råd eller tillåtelse. Du behöver inte ens bry dig om ifall män är i en, eh, ”biologiskt beroendeställning” till dig.

Rätten att bestämma över din egen kropp är ditt beslut är ditt beslut är ditt beslut.

Så har vi bestämt. Vi har sagt att att individens rätt till sin egen kropp bäst värnas genom att yttre påverkan, som t.ex obligatoriska terapisamtal eller plikt att ange skäl, inte ingår. Denna rättighet upphör i Sverige vid vecka 18, men innan dess har vi i alla fall bestämt att det är en viktig sådan.

Därför väcks det ett visst obehag att se debatten om ”juridisk abort”. För den innebär en försvagning av rätten att besluta om vad som är bäst för ens egen kropp utan yttre påverkan. Jag vet att de som driver frågan säger något annat, men det är klart att det är. Det är klart att ”juridisk abort” riskerar att påverka möjligheten för den som är gravid att fatta sitt beslut utifrån sig själv och sin egen kropp.

Jag skulle föredra om de som driver frågan om ”juridisk abort” var lite mer ärliga med det. I stället för att prata om i sammanhanget irrelevanta saker som ”jämställdhet mellan könen” och om att tvinga män att ”ge modern alla fakta”.

Det ni gör är att försvaga individens rätt till abort (som alltid sker innan barnet räknas som ett barn) för att i stället ge män mer rätt att slippa ansvar för barn (när dessa barn är här).

LUF Väst och ledande personer inom CUF kanske tycker den risken är värd att ta. Det är förstås deras rätt att tycka. Och det är just därför vi feminister måste slåss för aborträtten. Varje dag.

Hur ska man då öka mäns bestämmanderätt över reproduktion? Man får helt enkelt arbeta med andra frågor än abort. Frågor som – anteckna nu, liberaler – ligger utanför kvinnors kroppar. Exempel på sådana är till exempel att arbeta för att män och pojkar lär sig att värna sin reproduktiva och sexuella hälsa. Att män och pojkar lär sig att sex har konsekvenser och att det inte är ”omanligt” att bry sig om dem. Att män och pojkar lär sig att tänka på sig själva när det kommer till skydd mot graviditet och könssjukdomar.

Kanske Liberala Ungdomsförbundet och diverse CUF-debattörer tycker något annat. Det är självklart deras rätt att göra. Och det är därför vi andra går upp varje morgonen, beredda att slåss.