Stäng
blog-header
juni 18, 2015
Hanna Gustafsson, bloggare
Foto: Anthony Quintano/AP

Expressens ledarsida och fördumningen av debatten

Ni har kanske hört om Rachel Dolezal, den vita kvinna som genom att sminka sin hud mörkare och andra osanningar i åratal framställt sig själv som en svart kvinna och även som talesperson för etniska minoriteter i USA. Genom att förändra sitt yttre och kalla sig svart fick hon ett eftertraktat jobb som talesperson för en medborgarrättsrörelse för etniska minoriteter, NAACP. Hon fick även ett stipendium till Harvard vikt för icke-vita.

När historien kom fram fick Dolezal mängder av kritik, men även försvarare som undrade varför en vit person som ”identifierar sig som svart” inte bara kan ”bli svart” precis som en transperson som ”identifierar sig” som ett visst kön kan göra. Eh.

Man kan lugnt säga att Rachel Dolezals fall har väckt diskussion. Inte en diskussion om ras och identitet och kön och appropriation och förtryck och privilege – den diskussionen pågår redan och har pågått en lång lång tid på arenor långt utanför ledarsidor och den tröttsammare delen av twitter där Dolezal nu är ett hett ämne. Det Rachel Dolezeals fall snarare väckt är personer som aldrig intresserat sig för dessa frågor tidigare, nu plötsligt har jättemycket att säga om dem.

Under rubriken ”Kan Bengt vara en svart kvinna?” skriver Expressens ledarsida idag om Dolezal och – av någon anledning – på vilket sätt hennes fall visar på brister i den svenska debatten om kön. Genom att använda Dolezal och genom att blanda ihop helt olika saker försöker Expressens Patrik Kronqvist få fram sin egentliga poäng: att det i Sverige finns ett fenomen där ”vem som säger något är viktigare än vad som sägs” och att Rachel Dolezals lögn på något oklart sätt visar på det ”paradoxala” i att från vänsterhåll förespråka könskvotering samtidigt som man vill ”införa ett tredje juridiskt kön.”

Frågetecknen när man läser ledaren är så många att man inte ens kan lista dem alla: Varför väcker Rachel Dolezals fall frågor kring införande av ett tredje juridiskt kön hos ledarskribenten? Är det för att han tror att kön och ras är utbytbara ord? Hur gick han från Rachel Dolezal till könskvoteringen och ”vad händer om Bengt plötsligt vill byta kön?” Tror han att transpersoner och personer som ingår i tredje kön plötsligt en dag ”bestämmer sig” för att de är trans?  Varför måste de kastas under bussen bara för att göra en poäng om ”vänstern”? Varför ser Kronqvist en poäng i att skriva att en vit person som låtsas vara svart och tar jobb som talesperson för svarta möts med mer klander för det än de svarta som under historiens gång dolt sin ras från det vita samhälle som hatar och förtrycker svarta? ”Människor som i stället förändrar sitt utseende för att framstå som mer ”vita” betraktas oftare som offer för en rasistisk norm än som klandervärda.” Jaha?

Och vad är det där för jävla rubrik? Allvarligt talat!

Frågor runt identitet, ras, kön, osv är riktiga frågor, komplicerade sådana, som berör människors liv och livsutrymme och de förtjänar att lyftas med respekt för att de är just det. Detta lyckas otaliga obetalda skribenter på internet göra, men inte de som får utrymme i våra största tidningar?

Men. Så här är det alltid. När man vill förändra inrotade sociala konstruktioner på samhällsnivå så tvingas man sitta och lyssna på långa argument om helt andra saker. Alla som har suttit och lyssnat på folk som anser att homoäktenskap i framtiden kommer leda till att äktenskap mellan människa och elefant kommer vara mycket vanligt, eller läst något poänglöst blogginlägg där ordet ”man” konsekvent och historielöst byts ut mot ”invandrare”, vet vad jag menar. Tramsiga förenklingar av komplexa fenomen för att deraila diskussionen från just det som är komplext.

Det är på denna nivå som Expressens ledare bestämt att lägga sig.

Om man nu inte orkar sätta sig in i några av de frågor som Dolezals fall berör, så är här i alla fall några basic saker att ta hänsyn till om man nu prompt ska skriva en text i ämnet:

Kön och ras är inte 100% utbytbara mot varandra i debatter om identitet. Så enkel är helt enkelt inte världen.

Ras betyder inte vad det betydde när begreppet kom till.

Kön har i sig två olika innebörder – ens medfödda kön och det kön som är socialt konstruerat och kopplat till samhällsnormer och myter om mänsklig biologi.

Tredje kön innebär att inte vara antingen man eller kvinna. Detta fenomen är gammalt – det finns beskrivet från de tidigaste nedskrivna dokument som mänskligheten producerat. Enbart fenomenet intersex dvs att födas utan att klart kunna kategoriseras som ”man” eller ”kvinna” är mycket mer vanligt än många tror. Till det kan läggas andra fenomen som t ex intergender. Tredje juridiskt kön handlar om att mänskligt kön innebär än större variation än den binär tvåkönsmallen, och att försöka anpassa våra juridiska system lite mer efter hur verkligheten ser ut.

För att komma till min egentliga poäng med detta inlägg: Vill du faktiskt veta något om frågor kring identitet, ras, kön, intersektionalitet, kultur, transracialism (jo, det är en riktig term som funnits inom adoptionsforskning/communities sedan länge och har ingenting med Rachel Dolezal att göra), osv, läs inte Expressens ledarsida.

Om du faktiskt är intresserad om de frågor som här berörts i och med hela historien med Rachel Dolezals, så finns det mängder av människor som skriver om dem. På riktigt, alltså.

Rebecca Carroll: I Am Black. Rachel Dolezal Is Not
Länk

Franchesca Ramsay: A black trans woman explains changing gender vs. changing race
Länk.

Om Rachel Dolezal och transracial adoptees.
Länk

An Open Letter: Why Co-opting “Transracial” in the Case of Rachel Dolezal is Problematic
Länk

Transracial doesn’t mean what Rachel Dolezal thinks it means
Länk

Arthu Chu: Rachel Dolezals Life Story Sets Everyone Back
Länk

Transgender vs Transracial; Caitlyn Jenner vs Rachel Dolezal
Länk

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

Sök på Politism.se