Stäng
blog-header
augusti 27, 2018
Hanna Gustafsson, bloggare
Joakim Lamotte är en av debattörerna som uttalar sig i den omtalade granskningen i SVT. Foto: SVT

Enkla svar på komplexa problem hjälper inga våldtäktsoffer

Enkla svar på komplexa problem är i princip aldrig sanna.

Jag är ledsen att behöva säga det, för vi vet ju alla hur skönt det är med enkla svar och enkla lösningar på just komplexa problem. Men tyvärr, de erbjuder aldrig något mer än en fantasi. På sin höjd kan de skapa pseudodebatter som håller på några år, men när de tystnar kvarstår problemet fortfarande.

Nyligen undersökte Uppdrag Granskning bakgrunden på 843 personer som dömts för våldtäkt mellan 2012 och 2017. 490 av dessa var utlandsfödda. Överrepresentationen var särskilt stor när offer och förövare var främlingar för varandra. Ofta var de dömda påverkade av alkohol och droger. En tredjedel var redan kända av polisen.

Det mest slående med Uppdrag Gransknings undersökning är förstås detsamma som man alltid slås av när det gäller granskning av våldtäktsstatistik – nämligen att en så försvinnande liten del av alla anmälningar leder till åtal och dom.

2016 anmäldes cirka 7 000 våldtäkter. Mörkertalet beräknas vara betydligt fler. Samma år dömdes 142 personer för våldtäkt.

Att det finns ett enormt mörkertal kring anmälningar om sexbrott, särskilt inom vissa fall som till exempel när offret känner eller har en beroenderelation till förövaren, är ingen nyhet men har illustrerats väl på senare tid i och med #metoo. Därför kan en granskning av dömda inte ses som en granskning av helheten.

Att granska våldtäktsdömda är fortfarande intressant och väcker frågor som till exempel varför vissa specifika länder är överrepresenterade. Det väcker debatten kring hur man ska tackla de patriarkala strukturer som så många av oss fått med oss i uppväxten. Visserligen är detta frågor som feminister alltid ställt. Men för att UG:s undersökning ska kunna bidra till att föra utvecklingen mot att minska våldtäkterna framåt – vilket vi ju alla vill – behöver vi vara vaksamma på detta: Vad deras undersökning säger om mekanismerna bakom sexbrott och våldtäkter är mycket mer komplext än de enkla svar vi just nu ser valsa runt på sociala medier.

Om vi tillåter dessa enkla svar (ofta formulerade som att våldtäkter är invandringens fel eller liknande svammel) att bli de mest högljudda i debatten kommer vi återigen missa möjligheten att på riktigt tackla samhällets våldtäktsproblematik.

Man minskar inte våldtäkter genom att stoppa människor från att fly från krig och förtryck, bara för att nån handfull av utlandsfödda dömts för våldtäkt. Det borde de flesta förstå. Om man faktiskt vill förebygga våldtäkter gör man det genom att ha en ständig diskussion om vår egen våldtäktskultur och hur vi förändrar den.

Vi feminister har länge hävdat att våldtäkt är ett kulturellt problem, inte individuellt. Mot oss har vi haft antifeminister och andra tyckare och debattörer som envist hävdat att våldtäkt är ett individuellt problem, inte kulturellt.

Feminister ser sexuellt våld som en del av den patriarkala kultur där skambeläggning av kvinnlig sexualitet, manlig entitlement, skambeläggning av offer, trivialisering av övergrepp och traditionella könsroller är några av komponenterna. Kontroll och inskränkning av kvinnors vardag genom att tvinga dem anpassa sina liv efter ”hotet om våldtäkt” och synen på alla män som potentiella våldtäktsmän är några av effekterna av denna patriarkala kultur.  Denna kultur – som feminister kallar våldtäktskultur – existerar i alla länder, inom alla religioner och alla kulturer. Även i Sverige.

Mot denna feministiska teori om hur patriarkal kultur påverkar sexuellt våld i samhället har vi alltså länge haft antifeministernas teori att varje individuell våldtäkt beror på individuella problem hos varje individuell våldtäktsman. Där inget kulturellt mönster finns som binder dessa individer samman. Psykisk sjukdom, att kvinnan varit för ”otydlig” med vad hon ville, eller helt enkelt att ”det finns alltid några dumma människor därute” har i decennier framhållits som antifeministernas tre stora huvudorsaker till varför våldtäktsstatistiken ser ut som den gör.

Självklart är våldtäkt kopplat till den individ som utför våldtäkten. Men är det verkligen ett tillfredsställande svar på samhällets våldtäktsproblematik? Är det inte lite för…enkelt?

Att bara nudda vid tanken på att det kan finnas ett mönster bakom de individer som våldtar, och bakom all form av sexuellt våld eller hot om sexuellt våld i samhället, har under åren föranlett hundratals arga antifeministiska kommentarer och inlägg om ”manshat” och att feminister vill ”utmåla alla män som våldtäktsmän”.

Så har debatten sett ut. Fram till nyligen.

För nu har de som tidigare ropat om att våldtäkt enbart handlar om individen som våldtar (om det nu inte är offrets eget fel, alltså) plötsligt svängt. För mig som har varit med ett tag är det paradoxalt att se samma personer som ropat ”manshat” bara vid tanken att våldtäkt skulle kunna vara ett samhällsproblem, nu plötsligt stå och skrika motsatsen.

Man kan inget annat än förvånas av denna omsvängning.

Ja, tills man upptäcker att de inte alls ändrat sin inställning, förstås. De har bara hittat ett nytt enkelt svar att klamra sig fast vid. Och även detta enkla svar levererar förstås lika lite sanningen och som deras förra.

Deras omsvängning till att fokusera på utlandsfödda våldtäktsmän, visar två saker:

1. Nej, enkla svar på komplexa problem är ingen bra idé
2. Människor tenderar att dras till dessa enkla svar för att de alltid handlar om att lägga skulden på någon annan än de själva

Nummer två är viktig. Det är lättare att tro att klimathotet är överdrivet och inte beror på vad man själv gör, än att tro på vad forskningen säger. Det är lättare att tro att främlingar från andra länder invaderat Sverige och ansvarar för alla våldtäktsanmälningar och mörkertalet av anmälningar, än att tro på den komplexa sanningen.

Det är därför politiker kan hävda att klimathotet är överdrivet av ett gäng tokiga alarmister. Det är därför en statistik som visar att några promille av alla anmälda våldtäkter leder till fällande dom i Sverige i dag, kan få folk att dra slutsatsen att Sverige inte har en våldtäktskultur. Hur ologiskt detta än är.

Sådana enkla svar hjälper förstås inte våldtäktsoffer eller framtida våldtäktsoffer. De enda som vinner på enkla svar på detta komplexa problem är de som använder dem till att sprida rasistisk propaganda.

Låt därför inte dem och deras ”svar” höras mest i debatten.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

Sök på Politism.se