Stäng
blog-header
december 2, 2014
Kawa Zolfagary, bloggare
Foto: PRIVAT

En utsträckt hand mot hopplösheten

Hopplöshet. Med ett ord kan jag beskriva allt jag känner inför den politiska situationen vi lever i.

Hopplöshet över att vi, gemensamt, låtit ett rasistiskt parti få denna oerhörda makt och inflytande över Sverige. Hopplöshet för att vi inte lyckats formulera ett svar som kan möta okunskapen och hatet.

Det är exakt samma tankegångar som när de först kom in i riksdagen, exakt samma förvåning när de ökade i styrka i valet därpå, och valet efter det. Jag känner mig maktlös, förstår inte hur någon kan vara förvånad. Varför inser vi inte allvaret?

Jag tänker på alla gånger som Sverigedemokraternas högsta ledning uttryckt sig rasistiskt. Hur de gång på gång hetsar mot människor som ser ut som jag. Nu får de än mer plats i politiken, än mer möjlighet att inskränka på mina rättigheter. Göra mig till en andra klassens medborgare. Samtidigt som de drastiskt skadar Sveriges välfärd och villkoren för oss som bor här, oavsett hud- eller hårfärg.Jag tänker att det här inte är något nytt, att deras väljare redan vet allt det här. De bryr sig inte helt enkelt.

Ibland ser jag hur någon delar en länk till en rasistisk sida, jag ser hur de får mothugg, hur de blir motbevisade. Sen ser jag att de gör om det igen. Att de struntar i faktan som kommer fram, den som visar att de har fel. För de vet hur det ligger till egentligen. De har sin egen verklighet, en där vi inte kommer in. Det är en verklighet där förtryck av kvinnor enbart finns i Saudiarabien, det är en verklighet där alla romer är tjuvar och alla muslimer terrorister. I samma verklighet är ingen Sverigedemokrat rasist. Faktum är att ingen någonsin är rasist. Förutom de som bor i valfri förort som Svenska Dagbladet pekat ut som farlig, där vet man att de hatar oss svenskar nämligen. Hopplöshet.

Jag ser hur förtvivlade mina vänner är. Jag ser hur förtvivlade främlingar är. Jag ser hur de enda som jublar är långt nere i det bruna träsket. Jag vet inte hur jag ska nå dem. Jag ser hur mina vänner desperat försöker formulera strategier. Jag ser hur de alla kommer med idéer som till sist krockar med varandra. Jag ser hur mer energi går åt till att klanka ner på kamrater än på att få de i träsket att ändra åsikt. Jag ser rika män i dyra kostymer som ler när de ser oss lida, för det är ett tecken på deras framgång. Jag önskar att jag kunde blunda.

Det finns inga rätta svar längre. Det finns inte en enkel lösning på problemen. Det finns bara en väg framåt. Det finns bara ett botemedel mot det största hotet av alla. Bara ett sätt att skingra hopplösheten.

Organisering.

Det är inget nytt svar. Det är ett beprövat svar. Ett som har effekt. Överallt i Sverige startas små lokala initiativ mot rasism och andra förtrycksformer. Föreningar som är engagerade i kultur, idrott och politik. Det är dem som går in i det lokala fotbollslaget och ser till att alla är välkomna som supporters. Det är dem som anordnar en utställning på ditt gymnasium med artister som skildrar hur det är att leva som hotad, och hur det är att ge skydd. Det är kyrkan som öppnar sina dörrar för EU-migranter. Det är fackförbundet som undersöker, analyserar och rapporterar om arbetsmarknadsdiskrimineringen, och sen kommer med lösningar på problemet. Det är dem som kommer forma framtiden.

Det är du. Det är jag. När vi går ihop tillsammans.

Många gånger har jag nästan fallit för hopplösheten, ibland har jag nästan gett upp. Men varje gång har jag funnit en utsträckt hand som hjälpt mig. Låt oss se till att alla som söker, finner en hand.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se