Stäng
blog-header
februari 1, 2013
My Vingren, bloggare

En närmare granskning av Tunaskolan

imagehandler

Det krävdes upprop i riksmedia för att skolledningen på Tunaskolan i Luleå skulle lyssna på Astrid Johansson, 14 år. Hon blev hela Sveriges hjälte när hon trots motstånd från lärare, skolledning och elever öppet kritiserade hur Tunskolan främjade sexuella trakasserier. Rektorn på skolan, Agneta Hedenström bemötte Astrids kritik genom att säga att illustrationen utanför toaletten är så farligt utan snarare, enligt henne, humoristiskt. ”Jag tycker det är vansinnigt att bilden är såpass sexistisk men att ingen bryr sig”, säger Astrid till Aftonbladet. ”Den visar att det är okej med sexuella trakasserier.”

Bilden har målats över nu. Inte för att skolan har erkänt att illustrationen strider mot skollagen. Inte heller som ett sätt att äntligen ta tag i arbetet mot diskriminering, utan, enligt skolchef Karina Pettersson Hedman, ”för att få arbetsro.”

Såhär såg bibliotekets inlägg och Astrids första kommentar ut:

kommentaren

Om en skola, eller skolans bibliotek, ska ha en facebook-profil så är det också skolan/bibliotekets ansvar att moderera den sidan. Eftersom det berör skolans elever finns det tydliga direktiv för hur skolan ska hantera situationer som mobbning, trakasserier eller diskriminering, även när de förekommer på nätet. I praktiken innebär det att skolan har juridiskt ansvar att ta bort kommentarer som är sexistiska, rasistiska eller på annat sätt kränkande. Ändå finns följande kommentar kvar, några inlägg under Astrids:

astridkom

Det här är en annan kommentar, fast på Tunaskolans offentliga gilla-sida:

astridkommentar

Minns ni Lammköttsidorna? I början på 2011 uppmärksammades att elever i flera skolor använde sig av sociala medier för att betygsätta framförallt kvinnliga, men även manliga, elevers utseende. Under gilla-sidor och grupper som ”Veckans liggunderlag”, ”Dagens lammkött” eller ”Skolans snyggingar” kopierades bilder från framförallt tjejers facebooksidor. Killar dominerade bland de som skrev, inte sällan kränkande kommentarer kring bilderna.

Rättelse: gruppen nedan hör inte till Tunaskolan i Luleå, utan en annan Tunaskolan. Men eftersom jag inte tycker att det spelar någon roll om det är Tunaskolan i Luleå eller Tunaskolan Lund/Botkyrka som inte följer skollagen låter jag ändå nedanstående vara kvar.  

När jag ska titta närmare på Tunaskolans offentliga facebookprofil ramlar jag över precis en sådan facebook-sida.

snyggingsidafront

Gruppen har funnits sedan 30 mars 2012, och det ligger ett tiotal bilder med tillhörande kommentarer du kan se utan att vara vän med gruppen.  Tunaskolans ledning bryter mot Skolverkets allmänna råd. Skolan har nämligen inte bara ansvar över vad som målas i skolkorridorerna, utan också ansvar över att agera mot kränkningar som fortsätter in i verksamheten. Att det sker på fritiden eller på nätet har ingen som helst betydelse.

Här är en del av de kommentarer som för närvarande ligger på Tunaskolans Snyggingar:

snygg

snygg2

snyggaste snyggasto

”Skolan ska se till att dessa elever förstår att detta inte är en kul sak, utan någonting som med största sannorlikhet utvecklas till något mer kränkande och nedsättande” sa Carl Gustav Sidenqvist, Barn- och elevombudet skolexpert, under 2012, när en skola i Linköping uppmärksammades i samband med en liknande sida.

Tyvärr är Astrids erfarenheter inte unika. I mitt jobb på Stockholms Tjejjour har jag sen 2009 jobbat med tjejer som varit utsatta för sexuella trakasserier. Jag har  suttit i möten med skrikande rektorer som menar att de utsatta tjejerna ”har ju fått gå till kuratorn en gång i veckan, det räcker väl.” Jag har suttit samtal med kuratorer och skolsjuksköterskor som hävdat att de utsatta tjejerna som vänt sig till oss inte mår dåligt av att bli kallade horor eftersom det bara är ungdomsspråk för att vara populär. En annan skolledning hävdade bestämt att en tjej som blev utsatt för extremt kränkande handlingar själv hade ristat in ”slampa” på sitt skåp bara för att få uppmärksamhet.

Vad gör Tunaskolan när de uppmärksammas på att deras elever anser att skolmiljön främjar sexuella trakasserier? De säger i media att Astrid inte har humor, att vi inte ska göra det här till så stor sak, anordnar en enkätundersökning (sedan när började vi rösta om huruvida någons upplevelse av kränkning är legitima eller inte?) bakom ryggen på Astrid. Istället för att ta ansvar, visa att skolledningen tar sexuella trakasserier på allvar så säger skolchefen lite hurtigt till SvD att personalen ska få åka på IT-kurs efter den här händelsen. IT-kurs? Kändes det verkligen som en rimlig prioritering? Vad sägs som ett kurs i jämställdhet? Och hyr in Astrid Johansson som expertföreläsare.

En läsare skickade in följande. Det verkar  som att Tunaskolan haft liknande problem tidigare.

hargatt

I en miljö där trakasserier ständigt pågår och blir en del av en normal jargong blir kränkande attityder lätt normaliserade. Men trakasserier bidrar ändå till otrygghet och upprätthåller att olika elever får olika mycket utrymme och förutsättningar.

”Det är fantastiskt vilken uppmärksamhet det här får, men debatten får inte går över styr”, säger Luleå kommuns skolchef Karina Pettersson Hedman. Debatten får inte… ursäkta, vad sa hon? Gå överstyr? Vad innebär det egentligen? Att vi plötsligt får för FÅ sexuella trakasserier i våra skolor?

Lagen är tydlig. Det får inte existera diskriminering, trakasserier eller kränkningar i svenska skolverksamheten, inklusive nätet. Fullmaktsgivaren, vilket oftast är rektorn, har sedan 1 januari 2009 en skyldighet att uträtta de åtagande som lagen kräver för att ingen ska känna sig diskriminerad i skolan. Om skolan inte uppfyller sitt ansvar ska de anmälas till DO (diskrimeringsombudsmannen) och skolan riskerar att bli skadeståndskyldiga. Det spelar alltså ingen roll hur ”humoristiskt” den ansvariga rektorn tycker det är med sexuella trakasserier. Lagen måste ändå följas.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se