Stäng
blog-header
september 24, 2016
Hanna Gustafsson, bloggare
Schrödingers? Foto: AP Photo/Richard Vogel

En annan värld är möjlig – och existerar redan

På 1500-talet föreslog Copernicus att jorden kanske inte är universums medelpunkt. En man vid namn Galileo Galilei ställde hundra år senare den heliocentriska världsbilden mot kyrkans geocentriska samt visade oss den oändliga stjärnhimlen och Saturnus ringar. I hans spår följde en annan man vid namn Isaac Newton vars inflytande på vår förståelse av världen inte går att mäta. Hans teorier blev standard under lång tid ända tills en man vid namn Albert Einstein gjorde sitt inträde på banan med sin allmänna relativitetsteori. Med Einstein kom svarta hål, tidsresor och allt annat vi känner igen från alla Stargate SG-1 avsnitt som någonsin gjorts.

Kvantfysik är det mest radikala du någonsin kommer möta. Inget annat, oavsett hur politiskt radikal du tror du är, slår det. Att det finns multipla universum och versioner av oss själva som i detta nu ligger med en kändis, vinner på triss eller tar en pina colada på en strand i ett land vars namn inte existerar här än, är inte så mycket en teori som en konsekvens av dagens teoretiska fysik.

Varför skriver jag då om en vetenskaplig disciplin jag älskar men uppenbarligen inte förstår, i alla fall inte mer än på ett övergripande, populärkulturellt, efter-ett-glas-vin-existentialistiskt plan?

Well, Schrödingers katt är ju som vi vet ett populärt sätt att beskriva kvantfysik, men personligen tycker jag Hawkings hittat den bästa metaforen när han förklarade att teorin om multiverse betyder att någonstans därute finns ett universum där Zayn aldrig lämnade One Direction.

Ett annat sätt skulle kunna vara att förklara att någonstans därute finns ett universum där Göteborgs-Postens ledare skriver om något annat än alla ”problem” med invandring och integration; där män tar ut hälften av föräldradagarna innan barnet är två år, inte för att vi kvoterat utan för att DET ÄR FUCKING TID ATT NI GÖR DET, MÄN, VAD HELA VÄRLDEN HÅLLER NI PÅ MED; där nazister inte intervjuas i Aktuellt som vilka andra som helst eftersom de inte är med på Bokmässan i år eftersom alla nazister insett att nazism inte är vad de vill använda sin tillfälliga plats i universum till.

Någonstans finns ett universum där högerextrema inte orkar vara på twitter på grund av alla feministiska drev; där Michelle Obama är USA:s president (och alla andra universum undrar vad sjutton vi väntar på); där Justin Trudeau är svensk medborgare och också socialdemokraternas partiledare; där Andrev Walden inte gör annat än skriver krönikor och någon uppfinner ett sätt så jag kan börja varje dag med att inta hans ord intravenöst till kaffet.

Någonstans finns ett universum där företag slutar med sexistisk reklam för att de skäms, inte för att man förbjuder dem; där alla ledarskribenter i alla tidningar går samman för att försvara ensamkommande barns rätt att återse sina föräldrar; där personerna i första stycket av detta inlägg inte alla är män; där ingen mansplainar kvantfysik till mig på grund av det här inlägget.

Då och då, till exempel en lördag i september när du undrar hur du ska orka med det politiska debattklimatet, kan det vara skönt att tänka på.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se