Stäng
blog-header
augusti 6, 2015
Gustav Almestad, bloggare
Omtalat sanktionerat rasistklotter i det offentliga rummet. Foto: Bertil Ericson/TT

Det handlar om rörelsefrihet, inte yttrandefrihet

Det finns många sätt att visa hur SD-reklamen som hetsar mot romer enkelt kan stoppas utan att hota yttrandefriheten.

Närmast till hands är förstås att upplåtandet av vårt offentliga rum till vem som än betalar mest ger allt annat än en demokratisk arena, det har ingenting med den friheten att göra. Näst detta är att annonserna per definition är hets mot en folkgrupp. Det bästa vore dock om vi helt kunde ignorera den fruktlösa kampen om yttrandefrihet och börja äga frågan med den rätta principdiskussionen.

Vem tillhör det offentliga rummet? Vem tillhör kollektivtrafiken?

Reklamens plats är inte självklar. Vi behöver inte sälja utrymmet, varken av demokratiska eller av ekonomiska skäl (inte ens två procent av intäkterna kommer från annonser). Tunnelbanans funktion är att transportera människor, inte budskap. Så hur låter vi driften styras av denna funktion? Inte alls. I stället går driften genom att resa hinder.

Men spärrens plats är inte heller självklar. Ändå har det för staden livsviktiga blodomloppet omvandlats till vinstmotiv utan att det betraktas som konstigt. Spärrar och kontroller anläggs för vi ska släppas in till en förnedringsresa under människofientliga budskap. Det behöver inte vara så.

En stad är rörelse. Folket behöver förflyttning för att leva i staden, med staden. Men i stället reser kollektivtrafiken hinder och spottar på folket, kräver individens insatser tvärtemot stadens behov, sorterar oss. Med högre avgifter i stället för gemensam finansiering tar ena hälften bilen och andra hälften får stanna hemma. De som inte har råd med bil. Det är arbetslösa, sjuka och nyanlända, det är låginkomsttagare, ensamstående kvinnor och andra grupper där många ändå fortsätter betala skatt till ett centrum de inte når.

Våga drömma, våga kräva, ta chansen.

En kollektivtrafik som tillhör oss ger en riktigt demokratisk arena. Vi kan ha infrastruktur i stället för vinstjägare, styrd i full offentlig regi istället för hybridformer av län och bolag. Vi kan strypa debatten om “politisk reklam” kontra vanlig reklam och bara plocka ned alltihop. Klä hela skiten i konst och diskutera för all del möjligheter och problem med varje verk, men under riktigt ansvar och riktigt inflytande. Vi kan kampanja till turisterna själva, be om ursäkt för att det fortfarande körs personbilar i staden när vi har en fri tunnelbana. Visa att omställning för miljön är möjlig.

Tänk dig att välkomna såväl turister som migranter med den upprensningen i stället.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

Sök på Politism.se