Stäng
blog-header
oktober 16, 2014
Hanna Gustafsson, bloggare
Foto: Elvert Barnes/Flickr

Dags för Sverige att införa lag mot hämndporr

Storbritannien har i dagarna annonserat att man kommer införa en lag som förbjuder hämndporr samt gör brottet att sprida privata sex/nakenbilder mot en persons vilja straffbart med upp till två år i fängelse. Lagen kommer infatta både digitala och vanliga bilder. Den kommer infatta såväl bilder som skickats via sms och sådana som delats via email, twitter, facebook, osv. Det har funnits politisk press att införa en lag mot hämndporr under en längre tid.

Hämndporr är att dela och sprida sexuella bilder på någon annan utan personens samtycke. Inte sällan som hämnd mot en ex-partner, därav namnet. Det finns sidor på internet enbart dedikerade till att publicera sexuella bilder som hämnd ihop med kränkande kommentarer från de som tittar på sidorna. Ofta postas även offrets kontaktuppgifter, var hon (för det är oftast en hon) går i skolan eller arbetar, osv.

Det finns en uppsjö sidor på internet där man kan hitta sexuella bilder på personer som ställt upp frivilligt om man nu vill se det. Hämndporr faller i en helt annan kategori. Drivkraften bakom fenomen som hämndporr är inte sex utan makt.

Hämndporr är en del av våldtäktskulturen och bygger på en av våldtäktskulturens komponenter, slut-shaming. Som kultur har vi valt att tackla hämndporr mot en annan av våldtäktskulturens hörnstenar nämligen skuldbeläggning av offren, s.k victim-blaming. Inte någon gång har jag följt en diskussion om hämndporr som inte fylls av vuxna människor som förklarar för de (ofta) unga offren att de har sig själva att skylla eftersom de gått med på att ta sexuella bilderna överhuvudtaget samt delat med sig av dem till sin pojkvän/sexpartner. Tjejerna får veta att det är ”naivt” att tro att han inte kommer sprida dem vidare för ”det vet ju alla hur killar är, höhö.”

Vuxenvärldens reaktion på detta brott har alltså varit att fokusera på den del av problemet som skett frivilligt och som inte skadar någon, nämligen tjejer som tar sexbilder på sig själva och delar med sig till någon annan under förutsättningar att bilderna är privata, istället för att fokusera på den del av problemet som inte sker frivillig och som faktisk gör skada – de som delar och sprider bilder mot någons vilja.

Precis som andra sexuella övergrepp (vilket hämndporr är) så tenderar vi att tackla frågan genom att skuldbelägga tjejer för helt normalt mänskligt beteende (till och med forskningen har nu slagit fast att ta sexuella bilder inte kan räknas som något ”extremt” beteende) samt kräva av dem att alltid utgå från att alla killar är potentiella förövare/våldtäktsmän, vilket helt enkelt inte är sant.

Det är hög tid att vi slutar med detta. Det är dags att vi riktar våra insatser för att bekämpa hämndporr på det verkliga problemet: Förövarna.

Jag har skrivit mycket om fenomenet hämndporr under min tid på Genusfolket. Det är en diskussion som förs i flera länder och problemet att effektivt kunna komma åt de som medvetet sprider bilder som hämnd, hot eller helt enkelt för nöjes skull har varit en svårighet överallt.

Det är därför upplyftande att läsa brittiska jämställdhetsministern prata om den nya lagen för ovanlighetens skull utan det vanliga skuldbeläggandet av offren och förmaningar om offrens beteenden. Istället fokuserar man på det man ska fokusera på, det vill säga bristen på samtycke.

Jämställdhetsministern förklarar att: “Circulating intimate photos of an individual without their consent is never acceptable. People are entitled to expect a reasonable level of respect and privacy. It is right that those who do circulate these images are held to account, and that we educate young people to the hurt that can be caused by breaking this trust.”

(”Att sprida intima bilder av en individ utan deras samtycke är aldrig acceptabelt. Människor har rätt att förvänta sig en nivå av respekt och integritet. Det är rätt att de som sprider dessa bilder ställs till svars och att vi utbildar unga om den skada det innebär att bryta ett sådant förtroende.”)

Hur ser då lagstiftningen ut i Sverige?

I Sverige kan man säga att det saknas lagstiftning om hämndporr, lite beroende på vad man menar med ordet. Hämndporr kan vara av lite olika karaktär, det kan handla om filmer eller bilder, dessa kan vara smygtagna eller frivilligt tagna, de kan spridas på internet eller via andra sätt, de kan vara stulna eller så kan den som sprider dem ha fått dem frivilligt av offret, osv.

När Göta Hovrätt kraftigt sänkte tingsrättens utdömda skadestånd för en kille som smygfilmat och publicerat en sexfilm på sin 17-åtiga flickvän gjorde de det med motiveringen att ”det inom inte alltför snäva kretsar av befolkningen med tiden har blivit alltmer socialt accepterat att vara mycket öppen och utåtriktad avseende sina sexuella vanor.” De verkade glömma bort det lilla faktum att dela sexfilmer med samtycke inte tillhör samma planet, inte samma universum, som att göra det utan samtycke. I samband med den domen intervjuade jag ”Anna” för att ta reda på hur det faktiskt känns att som 17-åring råka ut för hämndporr.

Ett par månader senare bestämdes att Göta Hovrätts dom angående 17-åringens sänkta skadestånd skall tas upp i Högsta Domstolen. Pojkens advokat uttalade sig då i media och belyste då med all önskvärd tydlighet den syn vi har på just dessa offer, när han förklarade att flickan bar en del av skulden för pojkens smygfilmning eftersom hon hade ”gett sig in i leken” – det vill säga gett samtycke till sex med gärningsmannen vilket tydligen därmed innebär samtycke till allt möjligt annat.

För att reda ut hur lagstiftningen ser ut i Sverige kontaktade jag juridikprofessor Mårten Schultz. Jag frågar honom om den nuvarande lagstiftningen, som är allt annat än rättssäker.

– Idag hamnar hämndporr under en rad olika lagar. Det kan till exempel bli en fråga om upphovsrättsbrott. Det kan också hamna under förtal, t.ex. om bilderna sprids ihop med kränkande kommentarer. PUL finns men det är ett svagt skydd och om någon döms enligt PUL ger det ett straff som av de absolut flesta skulle uppfattas som löjligt långt ifrån brottets och kränkningens dignitet i dessa fall. Det har funnits fall av integritetskränkningar som pressats in under åtal för ofredande, men då får man dra den lagstiftningen ganska långt och den passar dåligt in där.

Det är problematiskt att det är otydligt vilket brott hämndporr räknas som. Det blir godtyckligt och oklart vad som gäller för den som utsätts för kränkningen att få privata bilder eller filmer spridda eller uthängda mot sin vilja.

Det finns utredningar som ser över den nuvarande lagstiftningen, till exempel när det gäller näthat och liknande brott. Mårten sitter själv med som expert i en där han lyft just frågan om hämndporr. Det finns generellt inte någon större oenighet om frågan i sak, man är ganska överens om att lagstiftningen om brott som rör fenomen som hämndporr i sin nuvarande form inte fungerar, och att den behöver fungera.

– Som det ser ut idag är hämndporr inget sexbrott. Lagstiftningen fångar inte den sexuella kränkningen i brottet och gör att även vid dom värderas just det för lågt. Här krävs det precis som skett i andra länder ett initiativ av lagstiftarna.

Jag frågar Mårten vad hans personliga uppfattning av vad som behövs är.

– Personligen tycker jag det behövs en kraftfull regel i lagen, i brottsbalkens kapitel om sexualbrott. Det här är ett sexualbrott och det är viktigt att den kränkning av integriteten som spridandet av den här typen av privata bilder eller filmer innebär också räknas in.

Jag vill vara tydlig: Man kan inte komma åt fenomenet hämndporr med lagstiftning. För att tackla detta problem krävs att vi förändrar samhället. Hämndporr som fenomen och den slut-shaming och skuldbeläggande av offret som följer är ett kulturellt problem. Men en tydlig lagstiftning är ett viktigt steg. Utan det utsätts offren för godtycklighet och osäkerhet när de anmäler brottet. Utan en tydlig lag öppnar det också för märkliga rättsfall där den faktiska sexuella kränkningen i sig inte står i centrum.

Detta vet vi: 1, en bra lagstiftning på området saknas, och 2, en bra lagstiftning på området behövs. Nu väntar vi med spänning på ett initiativ för att faktiskt komma till rätta med det som vi alla vet.

 

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se