Stäng
blog-header
april 23, 2015
Kawa Zolfagary, bloggare
Hot utifrån och nu hot inifrån, har inte feminister det tufft nog som det är? Foto: Rick Bowmer/AP

Även en feminist kan hata

Flera feministiska profiler har den senaste tiden uppmärksammat att de inte bara får hot och trakasserier från kvinnohatare och anti-feminister, utan även från personer de delar rörelse med.

De talar om kränkningar och övertramp, en regelrätt nätpöbel som attackerar dem för allt ifrån politiska åsikter till sminkintressen. Hur kommer det sig att feminister gör så mot andra feminister – och är det någon skillnad mot vad högerextremisterna utsätter feminister i offentligheten för?

När den organiserade rasistiska rörelsen drevade mot mig, hotade mig till livet, bombhotade min arbetsplats och trakasserade mig dygnet runt så fick jag en kommentar från en feminist att det var okej att jag utsattes för det, eftersom jag är man och har en stor plattform till skillnad från många kvinnliga feminister. Flera andra feminister hakade på och plötsligt kändes det som att jag pekats ut som djävulen själv. Påhoppen var många och trots att jag samtidigt utsattes för väldigt vidriga saker av rasisterna på nätet så sved detta hårdare för mig. Det här var de jag delade rörelse med och det kändes som att de högg mig rakt i hjärtat. Så jag förstår hur hårt det kan kännas, hur ont det kan göra.

Jag har aldrig varit rädd när feminister betett sig illa, även om några använt väldigt starka ord. Det är en stor skillnad jämfört med de högerextrema som har Lasermannen, Breivik, Peter Mangs och nazisterna som knivhögg Showan Shattak i sina led, bara för att nämna några.

Det verkar komma som en överraskning för många att även en feminist kan hata. Självklart har det att göra med bilden av normkritiska eller vänsterideologier som ”goda”, att de hålls mot ett högre ideal. Vi förväntar oss helt enkelt mer från någon som vill kämpa för saker som jämlikhet och jämställdhet. När det visar sig att feminister beter sig som vilka andra människor som helst blir det en chock mot våra uppfattningar.

Men hur kommer det sig att flera kända feminister blivit utsatta för så mycket hat från andra feminister? Det kan bero på en rad olika saker. Ett av skälen är hur vi uppfattar och behandlar makt.

Många feminister känner frustration och känner att deras möjligheter att påverka är väldigt små. De har kanske inget engagemang i ett politiskt parti eller någon organisation som stärker deras påverkan. I stället har de ett twitterkonto och all den där ilskan över världens orättvisor som måste komma ut. Då är det lätt hänt att man hugger på det man kan nå. Du kan skriva hur många tweets du vill om Reinfeldts katastrofala politik, men du lär inte få något svar. Det får du däremot om du hugger på någon feministisk twitterprofil med en halvstor blogg.

Det är makt du kan komma åt, det är makt som ger reaktion och en känsla av att du kan påverka.

Det är också viktigt att förstå vad feminister i offentligheten har för möjligheter att påverka. Väldigt många läser våra texter och våra åsikter formar en hel del människors uppfattningar om såväl feminism som världen. Även om vi inte har några stora politiska mandat så besitter vi en form av makt som är stor inom vissa kretsar. Det innebär i min mening att vi också ska tåla mer kritik än andra som inte har våra möjligheter att påverka. Men det är skillnad på tuff kritik och granskning och vad som endast kan beskrivas som pöbelmentalitet och drev. Dessa påhopp, med önskningar om att människor ska dö för att de uttryckt sig klumpigt eller har andra åsikter, är fullständigt oacceptabla.

Visst ska vi ha en stark och levande interndebatt. Visst ska vi ha helt skilda åsikter och ändå få plats under feminismens paraply. Men det tål att ifrågasätta hur mycket fokus som läggs på vissa personer jämfört med den faktiska makten de besitter. Det är till och med en nödvändighet att vi ifrågasätter tonen, utan att trilla ner i klyschor om god ton, som vi har när vi talar till varandra. Det är sociala mediers förbannelse, vi pratar som om vi vore i slutna rum där vi kan snacka skit och vara hur hårda som helst.

Jag tror det är viktigt att förstå att allt det här också är en marginell företeelse, även om den för de drabbade känns stor och ohanterlig. Feminismen är en enorm rörelse som innehåller allt från hemtjänstpersonal som driver facklig kamp till… Anders Borg. Jag vågar påstå att det är en mycket liten, men högljudd, minoritet som står för majoriteten av de övertramp som beskrivits här och hos andra utsatta. Jag vågar till och med påstå att feminister är mänskliga.

De har kapacitet att hata, de kan göra fel och jag vet att de precis som alla andra också kan lära sig av sina misstag. Det gäller både de som får kritik och de som gått för hårt ut i kritiken.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se