Stäng
blog-header
augusti 14, 2015
Hanna Gustafsson, bloggare
Foto: Nam Y. Huh/AP

Att anklaga en populär man för våldtäkt

Återigen har ett fall dykt upp där en idrottsstjärna anklagas för våldtäkt.

Denna gång gäller det hockeyspelaren Patrick Kane, som är en amerikansk NHL-stjärna. För några dagar sedan anklagade en kvinna i 20-årsåldern honom för att ha attackerat och våldtagit henne i Kanes hem, dit hon följt med tillsammans med en väninna.

Till skillnad från i liknande fall har sportjournalister denna gång inte konsekvent dedikerat spaltmetrar till hur den anklagades karriär skadats eller beskrivit konkreta våldtäktsanklagelser som ”sexhärva”. Kvinnan som anmält stjärnan har sluppit att kallas slampa och hora av supportrar. För en gångs skull har de som tror att ”oskyldig till motsatsen bevisats” innebär ”skrika att offret är en äcklig lögnare i sociala medier” tagit sitt förnuft till fånga. Vår värld har plötsligt förstått att kvinnor som anklagar populära män för våldtäkt också är människor.

Nä.

Så är det naturligtvis inte.

Precis som i alla liknande fall är det som sker i fallet med Patrick Kane att den okända kvinna – som polisen bekräftar har anklagat Kane för våldtäkt – i sociala medier och kommentarsfält nu kallas för slampa, hora, lycksökerska, och så vidare. De gamla patriarkala myterna om att Kane som den stjärna han är ”inte behöver våldta någon” och ”jag känner många kvinnor som gärna skulle vilja bli våldtagna av Kane hö hö hö hö” cirkulerar, precis som vanligt.

En nattklubbsägare intervjuas av en stor tidning och drar en lång helt irrelevant historia om att han den aktuella kvällen sett en kvinna flörta intensivt med Patrick Kane (förstås utan att veta om det är kvinnan som sedan anklagar honom, det visade sig senare att det inte är samma kvinna). Jag behöver väl knappast säga att twitters “sanningssägare” sprider historien som bevis på att ”vittnen sett” offret ragga och klänga på Kane hela kvällen.

Som väl beskrivs i denna artikel skriver sportkrönikörer om våldtäktsanklagelserna mot Kane som bara ytterligare en del av hans ”skandalomsusade” privatliv, som om det är en ”stökig situation” han borde tänkt på att inte hamna i.

Los Angeles Daily News skriver: ”We go back to the same unspoken problem. It is alcohol, and the way we pretend drinking is actually innocent behavior.” Som om alkohol får män att våldta. I stället för, säg, entitlement, internaliserat kvinnohat och inlärd toxic maskulinitet.

Chicago Sun målar upp Kanes festande som huvudproblemet.

ABC Chicago intervjuade en advokat, innan man ens visste om det verkligen fanns anklagelser mot Kane eller något om vad som i så fall hänt, som sa: ”My experience over all the years is that a big percentage of these cases first of all turn out not to be true.

Det är så här det är att anklaga populära män för våldtäkt.

Män som många gillar, som har lätt att få tjejer, som inte kan avfärdas som tillhörande ”de andra” eller bortförklaras med irrelevanta resonemang om etnicitet. Trots att vi vet att män begår våldtäkter i alla länder, inom alla kulturer och oberoende av yrke, religion eller klass. Trots att vi vet att män inte våldtar på grund av blygsel eller svårighet att träffa tjejer, att män inte går runt med någon sorts latent våldtäktsman inom sig, att män kan fatta beslut, att de inte är slavar under sin sexualitet.

Trots att vi vet allt detta och trots att (i alla fall feminister) ständigt upprepar det så faller människor fortfarande in i samma gamla patriarkala tankemönster om alla män som ”potentiella våldtäktsmän” och kvinnor som ansvariga för dem. I samma gamla mönster av slutshaming och victimblaming.

Att anklaga populära män för våldtäkt innebär alltid en risk. Fråga kvinnan som våldtogs av populäre fotbollsspelaren Ched Evans och som – trots att Evans fanns skyldig av domstolen – blev tvungen att byta namn och flytta på grund av supportrarnas hot.

Titta på fallet Bjästa. Fråga kvinnorna som anklagat Julian Assange.

Så här ser det ut. Såhär fungerar det.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

Sök på Politism.se