Stäng
blog-header
april 16, 2015
Gustav Almestad, bloggare
"I'm sorry Dave, I'm afraid I can't do that" Foto: Fanni Ohlin Dahl/TT

Apple bugar för diktaturen, och vi bugar tillbaka

Den ryska versionen av Apples vägledande röststyrda app Siri visade sig i veckan vara misstänkt välanpassad till landets censurlagar mot så kallad homosexuell propaganda.

I en video kan man se hur svaren på ett antal olika frågor om gaybarer och samkönade äktenskap inte bara besvaras med utan ifrågasättanden i stil med att Siri skulle rodnat om hen kunde rodna.

Det är en bugg som nu blivit fixad, menar Apple, men exemplen på Siris svar som vid helt olika typer av frågor ger samma undvikande eller rent dömande svar gör det svaret föga trovärdigt, åtminstone inte med mindre än att maskinerna nått en rent farlig nivå av intelligens.

Snarare än buggar är det väl alla som bugar för diktaturer som är problemet, precis som IKEA inför Saudiarabien när de redigerade bort bilder i katalogen efter antaganden om stötande innehåll. Det är alltså ett problem som knappast är unikt för Apple, de stora jättarna böjer sig alla för diktaturer så länge marknaden är stor och attraktiv nog. Inte minst har Kina visat sig vara en så värdefull marknad för exempelvis Google att en skopa diktaturinflytande gått an.

Det är väl priset man får betala för att få göra affärer, säger kanske den krasst lagde. Varför måste man göra affärer med alla är den självklara motfrågan. För det finns inget annat att hämta där än jättarnas egen vinst.

Vi har dock fler problem med deras växande ställning. Det krävs ju inte bara samröre med diktaturer för att enskilda teknikföretags kontroll över innehållet ska bli farligt. En allt mer monopolliknande ställning ihop med gatekeeperrollen för tekniska och mediala plattformar som alla använder har gett mängder av problem med censur. Det har vi sett i såväl Apples Appstore som med Facebooks bildpolicy.

Och till skillnad från den tydligen smidiga anpassningen efter vissa diktaturers specialkrav går det sällan att i Sverige undkomma USA-anpassade moralbegränsningar som raderar amningsfoton (nu på väg att ändras?) eller tvingar fram svarta lappar över opassande serierutor.

Många är oroliga för vad datamängder kan göra i fråga om riktad annonsering och sprickor i integriteten, men big data om vad vi sysslar med är knappast lika obehagligt som direkta begränsningar i vad vi alls får göra.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson, Nikita Feiz, Tanvir Mansur och Julia Cagan för Genusfolket.

  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Julia Cagan
  • Tanvir Mansur

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler