Stäng
blog-header
februari 13, 2015
Hanna Gustafsson, bloggare
Foto: Stefan Wermuth/AP

Ännu ett land slår Sverige i att förbjuda hämndporr

Denna vecka blev hämndporr – ”revenge porn” – förbjudet i Storbritannien när en ny lag infördes mot brottet att sprida privata sex/nakenbilder mot en persons vilja. Hämndporr blir straffbart med upp till två år i fängelse. Lagen infattar både digitala och vanliga bilder. Den infattar såväl bilder som skickats via sms och sådana som delats via email, twitter, facebook, osv.

I Sverige finns i nuläget ingen liknande lag. Hämndporr är givetvis ett lika stort problem i Sverige som i England. Hämndporr innebär att dela och sprida sexuella bilder på någon utan personens samtycke. Inte sällan som hämnd mot en ex-partner, därav namnet. Det finns sidor på internet enbart dedikerade till att publicera sexuella bilder som hämnd ihop med kränkande kommentarer från de som tittar på sidorna.

Ofta postas även offrets kontaktuppgifter, var hon (för det är oftast en hon) går i skolan eller arbetar, kontaktuppgifter till familjemedlemmar, osv. Offren får hundratals grova mail och hot om att man kommer visa bilderna för deras familj, skola, arbetsplats., osv. Det är i princip omöjligt för offret att få bort bilderna från sidorna på egen hand, och inte sällan ombeds de att betala en hög summa till administratören för att få bort bilderna.

Ägaren av just en sådan sida dömdes nyligen för detta i Kalifornien – en av få stater i USA som infört en lag (även om den fortfarande är relativt tandlös) mot hämndporr. Kevin Bollaert, 28 år, kan nu få upp till 20 års fängelse, bland annat för utpressning och identitetsstöld.

n-KEVIN-CHRISTOPHER-BOLLAERT-large

Kevin Bollaert

Varför har vi inte en sådan lag i Sverige? Tja, ett problem tycks vara att lagstiftaren och Internet inte riktigt verkar känna varandra. Detta håller dock nu på att ändras.

Det andra problemet är att vuxenvärldens reaktion på detta brott har varit att fokusera på den del som skett helt frivilligt och inte skadat någon – nämligen på de tjejer som tar bilder på sig själva och delar med sig till någon annan. Istället borde vi fokusera på den del av problemet som inte sker frivillig och som faktisk gör skada – nämligen de som delar och sprider bilder mot någons vilja.

Det senare problemet är ett kulturellt problem, inte ett juridiskt sådant. Det kan heller inte förändras enbart genom lagstiftning.

För varje nyhetsinslag där nya kända eller okända kvinnor fått sina privata bilder spridda mot sin vilja, så reagerar vi med att leverera en hög nya förmaningar till unga tjejer om hur de ska ta ansvar för att ”skydda sig”, precis som vi gör med våldtäkt, sexuella trakasserier, osv. Vi förmanar dem att aldrig ta bilder på sig själva, aldrig ta bilder med sin pojkvän, aldrig dela bilder med någon, aldrig lita på den de är tillsammans med, osv. Alltid med argumentet att inte vara naiva ”för det vet man ju hur killar är, höhö.”

Till och med när tjejen inte vet om att hon filmats lägger vi del av ansvaret på henne. Vilket ställer frågan om vi överhuvudtaget anser att tjejer ska kunna ha en sexualitet utan att skuldbeläggas för det.

Man ska också fråga sig vad det säger om samhällets syn på pojkar och män. Om vår reaktion varje gång hämndporr blir nyhetsmaterial är att lägga ytterligare förmaningar på tjejer att ”skydda sig” och ”aldrig lita på killar” så händer två saker: 1, Offren får del av skulden för vad någon annan gjort mot dem, ren och skär victim-blaming alltså, och 2, Vi tvingar tjejer att se alla män omkring dem som potentiella förövare vars brott de – inte förövaren – har ansvar att förutse och undvika.

Våldtäktskultur kallas det. Antifeminister och diverse högerdebattörer motsätter sig våldsamt detta begrepp och att denna typ av kultur existerar. Men jag tror alla killar som nån gång känt sig utpekade som förövare enbart på grund av sitt kön och alla tjejer som nån gång insett att de kommer bli skuldbelagda för det brott som någon begått mot dem och därför hellre håller tyst, är av en annan åsikt.

Killar är inte monster. De är människor. De fattar beslut och om de beslutar att göra något mot någon annans samtycke så är det inte för att ”det vet man ju hur killar är”. Om det visar sig att de gör det utan att veta att de begått ett brott så är det för att vi som samhälle inte förklarat det för dem.

Problemet med hämndporr är inte att någon år 2014 tar digitala bilder av sig själva och har i telefonen eller datorn (forskarna till och med slagit fast att det inte är något konstigt för en digital tidsålder). Problemet är inte att någon ger nakenbilder till sin partner eller någon annan under förutsättning att de är privata samt utgår från att de kommer förbli så. Problemet är att det finns människor som gör saker mot någon annans samtycke och att vi som kultur trivialiserar det som ”förväntat”. Och att det efter brott skett är offret som utsätts för skam och skuld för det inträffade.

Ofta är det offret, inte förövaren, som inte orkar gå till skolan nästa dag, som inte kan gå till jobbet, som måste stänga sitt mailkonto, som kanske tvingas flytta. Detta är ett problem med vår kultur. Det borde givetvis vara förövarna som ska skämmas. Ingen annan.

Det var därför upplyftande att läsa brittiska jämställdhetsministern prata om den nya lagen utan det vanliga skuldbeläggandet av offren och förmaningar om offrens beteenden.

“Circulating intimate photos of an individual without their consent is never acceptable. People are entitled to expect a reasonable level of respect and privacy. It is right that those who do circulate these images are held to account, and that we educate young people to the hurt that can be caused by breaking this trust.”

(”Att sprida intima bilder av en individ utan deras samtycke är aldrig acceptabelt. Människor har rätt att förvänta sig en nivå av respekt och integritet. Det är rätt att de som sprider dessa bilder ställs till svars och att vi utbildar unga om den skada det innebär att bryta ett sådant förtroende.”)

Nu är alltså England och Wales ytterligare länder som hunnit före Sverige att lagstifta mot hämndporr.

I ett tidigare inlägg pratade jag med juridikprofessor Mårten Schultz om bristen på lag mot hämndporr i Sverige. Det finns generellt inte någon större oenighet om frågan i sak, man är ganska överens om att lagstiftningen om brott som rör fenomen som hämndporr i sin nuvarande form inte fungerar, och att den behöver fungera. Han berättade även att det pågår en hel del på området för att få till en bra lagstiftning, men idag är det osäkert vilken paragraf brottet hamnar under.

– Idag hamnar hämndporr under en rad olika lagar. Det kan till exempel bli en fråga om upphovsrättsbrott. Det kan också hamna under förtal, t.ex. om bilderna sprids ihop med kränkande kommentarer. PUL finns men det är ett svagt skydd och om någon döms enligt PUL ger det ett straff som av de absolut flesta skulle uppfattas som löjligt långt ifrån brottets och kränkningens dignitet i dessa fall. Det har funnits fall av integritetskränkningar som pressats in under åtal för ofredande, men då får man dra den lagstiftningen ganska långt och den passar dåligt in där.

Det är problematiskt att det är otydligt vilket brott hämndporr räknas som. Det blir godtyckligt och oklart vad som gäller för den som utsätts för kränkningen att få privata bilder eller filmer spridda eller uthängda mot sin vilja. Det är också problematiskt för att det inte erkänner hämndporr som ett sexbrott. Den sexuella kränkningen osynliggörs.

Jag tillhör de som generellt sätt inte tror man kan förändra kulturella problem – vilket hämndporr är – med lagstiftning. Men i detta fall är det helt nödvändigt att få en lag som gör det tydligt för offret hur brottet kommer behandlas, samt synliggör den sexuella kränkning brottet faktiskt innebär.

Att förändra kulturen är sedan upp till oss. Det kan ingen paragraf i världen göra åt oss.

 

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson, Nikita Feiz, Tanvir Mansur och Julia Cagan för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Julia Cagan
  • Tanvir Mansur

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler