Stäng
blog-header
februari 20, 2015
Linus Larsson, bloggare
Erik Almqvist – chefredaktör för Samtiden, fast ändå inte, fast ändå Foto: Fredrik Persson (TT)

Samtiden är virrigare än en dagssåpa

Minns ni i mellanstadiet (det hette så när jag var ung) när eleverna fick hjälpas åt att sätta ihop en skoltidning. Så var det på vår skola. Vi recenserade skivor (fem plus till KLF-plattan The White Room), genomförde undersökningar (”Vilken filmkanal är bäst av Filmnet och TV1000?”) och skrev upplysande artiklar om kondorer (den har ett vingspann på upp till tre meter). Alla barn hade sina uppgifter. Någon var redaktör. Det fanns en gedigen mängd nöjesskribenter. En var layoutare. Och så vidare. Det var så klart rörigt, eftersom vi var så små och hade ofärdiga barnhjärnor, men det uppstod aldrig några missförstånd om vem som gjorde vad, och det blev i slutändan alltid en färdig produkt som vi kunde vara stolta över.

I jämförelse med haveriet som är SD-webtidningen Samtiden så framstår vi elvaåringar i efterhand som New York Times redaktion. Skrev jag SD-tidningen? Nej, Samtiden är ju ingen partitidning. Eller? Det är en faktiskt en filosofisk fråga som inte går att koka ner till ett enkelt ja- eller nej-svar! Alltså, den är finansierad av SD och drivs av SD:are, men, ja, komplicerad fråga.

Häromdagen avslöjade hur som helst DN att Erik Almqvist, känd från järnrörsskandalen, är envåldshärskare över den lilla redaktionen. Något som Jan Sjunnesson, officiell ansvarig utgivare och chefredaktör men egentligen en menlös marionettdocka, gått till pressen och bekräftat. (Notervärt: Sjunnesson hittade det här jobbet via Arbetsförmedlingen. Måste vara första gången någon någonsin fått jobb därifrån?) Efter att ha levt med den här lögnen i tre år – samt att ha fått runt 60 texter refuserade av Almqvist, hahaha! – fick Sjunnesson nog och har nu JK-anmält tidningens enda styrelseledamot Martin Kinnunen. Kinnunen i sin tur nekar till att Almqvist skulle ha en annan roll än som rådgivare åt tidningen.

Den är alltså inte fjärrstyrd från Ungern av en snubbe som pliktskyldigt kickats ut ur partiet efter en rasseskandal och fejkstyrd av en menlös frontfigursnubbe som konstant får sina bidrag ratade av rasseskandalsnubben, enligt en svettigt pressad Kinnunen.

Ursäkta, men hur jävla svårt kan det vara att driva en partitidning (som inte är en partitidning men ändå är det) egentligen? Yes, det är en rätt öppen dörr jag försöker sparka in här, men det är ändå på något sätt oerhört fascinerande att SD lyckas driva en webbsida med ett intrigspel som hade fått Days of our Lives samlade manusförfattarstab att kollektivt trycka på den stora röda VARNING, ALLDELES FÖR SÅPIGT OCH RÖRIGT!-knappen.

Om bloggen

  • Emelie Gunnarsson
  • Linus Larsson

Sök på Politism.se