Stäng
blog-header
november 28, 2013
Emelie Gunnarsson, bloggare
Foto: Henrik Montgomery / TT

Ebba Busch och att #tackanej

I onsdags läste jag kristdemokraten Ebba Buschs debattartikel “Kvotering backlash för alla yrkeskvinnor”. Precis som när KD hade sin Rosie the Riveter-parafraserande “We can do it! – Utan kvotering”-kampanj för ett par år sedan sträcker sig resonemanget ungefär såhär långt: att män och kvinnor inte ska reduceras till kön och att alla ska bedömas efter sin individuella kompetens. Ja, där tror jag vi alla är eniga.

Problemet med Buschs text är att hon tycks utgå från att vi redan har nått ett jämställt samhälle där vi inte ser kön, ett samhälle där män inte favoriserar män eller där det inte ens existerar diskriminerade grupper med olika förutsättningar? Hon gör även samma sak som många kvoteringsmotståndare gör – får det att låta som att kvotering endast handlar om någon besatthet av millimeterrättvisa på pappret och att ”snygga till statistiken”. Som om kvotering vore ett självändamål, och inte ett medel?

I onsdags läste jag även om hur Rättviseförmedlingen i samarbete med Thomas Frostberg, Fredrik Wass och Marcin De Kaminski har startat kampanjen #tackanej, som vill få män att tacka nej till paneler som är mansdominerade, i syfte att släppa fram fler kvinnor. För som det ser ut idag är över 80 % av alla experter som syns i media världen över – män. Det fick mig att tänka på Ebba Buschs slutord:

“Vi vill se en jämställd arbetsmarknad värd namnet, där alla människor bedöms utifrån sin individuella kompetens – inte utifrån sitt kön”.

Jag utgår från att hon således bejublar #tackanej-kampanjen, som ju faktiskt uppmanar män att tacka nej till att ständigt kvoteras in på grund av sitt kön.

Om bloggen

  • Emelie Gunnarsson
  • Linus Larsson

Sök på Politism.se