Stäng
blog-header
februari 17, 2016
Zlatan Ramic, bloggare
"Earthlings" granskar hur människan använder sig av djur för egen vinning.

Zlatan Ramic: ”Återfall, del två”

Hej blogg1.

När Hasan föreslog att vi skulle göra ett inlägg om återfall blev jag först väldigt tveksam och tänkte sen att jag hoppar över det, men för min egna personliga utveckling så tycker jag ändå att det är viktigt.

Mitt liv har varit kantat med motgångar. Jag var grovt överviktig som barn, senare mobbad och utfryst från mellanstadiet till att jag gav upp tanken på nya bekantskaper helt, med rädsla för att inte passa in eller råka ut för samma sak igen. Det har färgat mitt liv och mig som person på ett sätt som jag inte tycker om, men jag måste ändå jobba runt det och försöka hitta nya sätt och beteenden som jag uppskattar mer.

Ett beteende jag verkligen ogillar är offermentaliteten Ett beteende där jag känner att jag är offret i en given situation, till exempel med mitt återfall som blev rökning efter en stressig period med skola, jobb och ännu mera jobb.

Skolan har inte alltid gått så bra.

Jag började ana i december 2014 att jag led av depression eftersom jag inte kunde motivera mig till basala saker som att gå till mitt jobb, göra något skolarbete och hade problem med att vakna trots att jag satt fjorton alarm efter varandra på morgonen. Jag hade hållit min depression i schack genom att vända mig utåt för bekräftelse, från sociala medier, kvinnor och pengar, men kände mig ändå tom inombords dagen efter.

Med en hjälpande knuff från en nära vän tog jag tag i livet och började med antidepressiva och KBT, körde på med det över sommaren men kände ingen större skillnad i livsgnista utan kände bara att jag gömde undan de jobbiga känslorna och gjorde vad jag var tvungen att göra. Jag kuggade en tenta i skolan, la skulden på att examinatorn rättat ”snålt” och var allmänt tvär.

Augusti kom och min situation med gallsten hade förvärrats, jag utvecklade gulsot en kväll och tog mig till akuten i Danderyd. Fick ”the full orifice treatment” så att säga, inte mitt värdigaste ögonblick i livet men min hälsa stod på spel. Under min ”down time” efter operationen fick jag två veckor av dötid att begrunda över livet och jag tror det var vad som räddade mig.

Av en slump började jag läsa på om veganism, hur det påverkar kroppen positivt och hur djur behandlas. Jag såg Earthlings och grät av skam i två timmar.

Det ögonblicket sa allt om hur jag är som person, hur mitt ansvarslösa beteende fram till dess hade fått fri passage på någon annans nåder, denna gången var det djuren som fått ta en smäll för att jag är så självisk och tycker att kött är gott.

(En aning förminskande att säga att djuren har tagit ”en smäll” när jag ätit kött i princip 26 år, men ni hajar poängen).

För första gången i mitt liv tog jag ansvar på riktigt, och med tårar i ögonen bestämde jag mig att jag skulle bli vegan. Jag gav bort alla animaliska produkter till mina grannar och började om mitt liv dagen efter.

Elfte oktober 2015.

Dagen jag började ta ansvar för mina egna handlingar.

Vad har detta att göra med återfall?, frågar ni er säkert.

I samma veva som jag blev vegan slutade jag röka tvärt. Det gick utan några som helst problem, fram till en vecka sedan lite drygt. Med tre ämnen parallellt i skolan, ett jobb och en blogg så hade jag inte tid att äta som jag brukade i vintras, för få kolhydrater för hjärnan att jobba på fick situationen att kännas överväldigande, så jag vände mig till cigaretterna igen för avslappningen jag mindes att de gav mig.

Jag ser det som en köttätare som vill bli vegetarian och senare vegan. Återfall kommer ske om man inte är helt övertygad. För mig personligen finns ingen återvändo (kommer inte börja äta kött igen), men cigaretterna gav jag vika för. Självklart såg jag till att köpa ”veganska cigaretter”, men det gör inte saken mycket bättre.

Men det viktigaste är att komma ihåg att ett återfall är inte ett nederlag, bara en del av resan mot att hitta sig själv och det leder mig in på mina avslutande visdomsord.

Det är okej att misslyckas. Då lär man sig vad man ska göra annorlunda nästa gång.

Om bloggen

Den Gröna Milen är en berättelse om vår, Hasan och Zlatan Ramics, resa i tillvaron som vegetarianer och veganer.
En berättelse kantad av politik, identitet, medvetenhet, träning och riktigt riktigt god mat.
Här skriver vi om vår vardag utan djurprodukter. Utan att predika med den nyfrälstes iver, men med avsikten att visa att det inte är så svårt, att det är helt rätt för alla inblandade – och framför allt väldigt gott.

  • Hasan Ramic
  • Zlatan Ramic

Sök på Politism.se