Stäng
blog-header
mars 1, 2016
Zlatan Ramic, bloggare
Foto: Francis Vachon /AP/TT

När är man egentligen en djurvän?

Kognitiv dissonans beskrivs av Wikipedia som ”en (obehaglig) känsla som uppstår när man har flera motsägelsefulla idéer samtidigt”.

En vanlig diskussion jag brukar hamna i när veganism kommer på tal är hur man kan vara en djurvän samtidigt som man äter kött.

En till synes meningslös diskussion att ha i verkliga livet, när man inte har möjlighet till källhänvisning och liknande, men i detta inlägg ska jag försöka visa vilken tankevurpa det är.

Exemplet blir husdjur.

pets

Jag har tidigare i mitt liv själv haft husdjur, två katter. Oreo och Megatron. Megatron blev tjock och Oreo fick ofta infektioner i sina öron, men de var busiga och glada, som kattungar brukar vara. Megatron fick ibland epilepsianfall när han blev för uppspelt och första gången han var med om det kändes det som om mitt egna barn höll på att dö.

Det brukar ofta vara så att man titulerar sig djurvän bara för att man har husdjur.

Annars hade det varit märkligt att man tog hand om en annan art, matade och rastade den som om det vore en familjemedlem, visst?

FDA (Food and Drug Administration) i USA utförde en studie 1998 respektive 2000 för att undersöka nivåerna av phenobarbital i djurmat, närmare sagt hundmat. Phenobarbital används i flera av de fattigare länderna för att behandla epilepsi hos människor, och av veterinärer i utvecklade länder för att avliva djur.

I studierna eftersöktes också saker som DNA från katter, hundar och andra sällskapsdjur som kunde ha använts i djurmat. Noggrannhetsordningen på denna undersökning var 0.005%, alltså en felmarginal på 0.005 enheter per kilo foder, detaljerna kan ni läsa i appendix.

De fann att i majoriteten av de stora varumärken vi känner till i dag fanns spår av avlivade djur som häst, hund, katt och andra biprodukter från kommersiell slakt. Och såklart phenobarbital som dessa djur avlivats med.

Detta innebär att vi omedvetet matar våra husdjur med kvarlevor av andra djur av samma art.

Konsekvenserna av att äta djur av samma art, det vill säga kannibalism, hos människor är Kuru. Kuru är en sjukdom som upptäcktes på Papua Nya Guinea, den underliggande orsaken var kannibalism. I resten av världen kallar vi den sjukdomen för Creutzfeldt–Jakobs sjukdom. Kor kan också utveckla en motsvarighet till den sjukdomen, om någon minns ”galna kosjukan”?

Hittills är det inte känt vad våra fyrfota vänner råkar ut för när de äter kött som kommer från djur av samma art. Förhoppningsvis inte särskilt mycket.

De långtidsverkande konsekvenserna av ett stadigt intag av Phenobarbital, dock, kan inte vara särskilt bra (mer om det kan ni se på youtube).

Men själva frågan med detta inlägget är egentligen hur högt vi värderar våra sällskapsdjur? Om hundar nu är människans bästa vän, varför mals oönskade hundar ner och matas till andra hundar?

Om allt liv i hela universum i slutändan ändå kommer dö, vilka är vi då att välja de som får vara med och uppleva det vi kallar för liv? Vi är ju här på samma villkor? Vilka liv är värda mer och varför?

Orden från låten ”Purina Hall of Fame” ekar i mitt huvud:

”Better lives have been lived in the margins, locked in the prisons and lost on the gallows than have ever been enshrined in palaces.”

Om bloggen

Den Gröna Milen är en berättelse om vår, Hasan och Zlatan Ramics, resa i tillvaron som vegetarianer och veganer.
En berättelse kantad av politik, identitet, medvetenhet, träning och riktigt riktigt god mat.
Här skriver vi om vår vardag utan djurprodukter. Utan att predika med den nyfrälstes iver, men med avsikten att visa att det inte är så svårt, att det är helt rätt för alla inblandade – och framför allt väldigt gott.

  • Hasan Ramic
  • Zlatan Ramic

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se