Stäng
blog-header
november 24, 2016
Zlatan Ramic, bloggare
Foto: Henrik Montgomery/TT

Lösningarna är enkla – om man accepterar verkligheten

Lars Wilderäng på bloggen Cornucopia skrev nyligen att det inte finns några enkla lösningar på klimatförändringarna. Eftersom han profilerar sig som en Sveriges ledande oberoende bloggar om miljö så känner jag att det är viktigt att ge en replik.

I sin bloggpost så börjar han med att påpeka att 70 procent av utsläppen kommer från fossila bränslen.
När han säger utsläpp tar han endast CO2 i beaktning. Men en studie från Worldwatch visar att köttindustrin står för upp mot 51 procent av världens utsläpp.

Där tar man även andra växthusgaser, som metan och dikväveoxid, i beaktning. Växthusgasen Metan är nästan 100 gånger så stark som CO2, och dikväveoxid är 296 gånger så starkt. Dessa gaser hänger kvar i atmosfären i hundratals år. Inte nog med det – köttindustrin ansvarar för 65 procent av utsläppen av världens dikväveoxid.

Vidare publicerar Wilderäng en graf som visar att global köttkonsumtion har ökat i takt med att världens befolkning har ökat. Han tycks tro att alla idisslare betar fritt‚ och eftersom deras betesmarker är CO2-fixerande, det vill säga att de absorberar CO2, klarar dessa av att göra det på egen hand. Därför påstår han att världen behöver äta mer beteskött.

Han belyser problemen med industrikött med en tankevurpa om att gris och kyckling skulle vara problemet eftersom de inkräktar på mänsklig föda medan nöt och lamm inte gör det – och han tycker alltså man borde äta mindre kyckling och gris.

Så eftersom mängden kött vi äter har ökat i takt med befolkningen och det inte har skett någon decoupling i utsläpp så kan man inte dra såna här slutsatser.

Om hela världen skulle äta beteskött i den takt som vi gör nu så räcker planeten helt enkelt inte till.
Om man skulle avsätta hela vår planet till betesmark så skulle den räcka till drygt 12 miljarder kor. Enligt USDA så slaktas 35 miljoner nötkreatur årligen i USA enbart, och 150 miljarder djur i allmänhet världen över. Man kan enkelt räkna ut att det inte håller.

Tack vare köttindustrin, och framförallt nötkreaturen, så ödeläggs stora delar av världens regnskogar för att odla spannmål till dem. Köttindustrin ansvarar för skövlingen av 91 procent av Amazonas regnskog och minst 50 procent av världens grödor beräknas gå åt till köttindustrin.

I dagsläget odlar vi tillräckligt mycket för att kunna försörja 10 miljarder människor. Att påstå att lösningen skulle vara att äta mindre kyckling och gris med vår glupska livsstil är ganska trubbigt.

Verkningsgraden för att nöt ska producera ett kilo protein är 54:1 och lamm 50:1. Det betyder att nötkreatur behöver äta 54 kilo grönsaksprotein för att prutta ut ett kilo köttprotein. Kyckling å andra sidan har verkningsgraden 4:1 och gris 17:1.

Han avslutar sitt blogginlägg med att försöka skifta fokus till att diskutera befolkningsfrågan i stället. Han tycker att man borde stoppa befolkningsökningen.

Sen spekulerar Wilderäng i ”vilka lobbyister från vilken industri det är som ligger bakom den allt vanligare ‘enkla lösningen’ att sluta äta kött”? Där låter han som en konspiratonsteoretiker.

Hans bloggpost tycks mest vara ett verk som klämts fram för att stärka den egna befintliga livsstilen.

Om bloggen

Den Gröna Milen är en berättelse om vår, Hasan och Zlatan Ramics, resa i tillvaron som vegetarianer och veganer.
En berättelse kantad av politik, identitet, medvetenhet, träning och riktigt riktigt god mat.
Här skriver vi om vår vardag utan djurprodukter. Utan att predika med den nyfrälstes iver, men med avsikten att visa att det inte är så svårt, att det är helt rätt för alla inblandade – och framför allt väldigt gott.

  • Hasan Ramic
  • Zlatan Ramic

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se