Stäng
blog-header
december 14, 2015
Hasan Ramic, bloggare
Den gröna milen handlar om Hasan och Zlatans resa mot veganismen. Foto: Terence Tan/TT

Jag hade helt gett upp på att ändra min kost när han kläckte det: ”Jag ska bli vegan.”

Det var en av mina Stockholmssöndagar, och jag och brorsan satt i hans beigea soffa och scrollade som vanligt genom hans oändliga youtubevideos om fitness och kosthållning. Något jag alltid har slökollat på mest för att visa intresse i vad han pysslar med och inte som nyttig information. Själv är jag en bonafide tjockis och har varit det hela mitt liv, så ett liv på gym med kvarg, kycklingbröstfilé och tonfisk i vatten var inget jag tänkte inleda, varken den söndagen eller någon annan.

Visst, jag har vid flera olika tillfällen i livet försökt banta, men min dåliga disciplin tillsammans med min kärlek för charkprodukter satte stopp för alla mina dieter. Jag hade så när som på gett upp på att ändra min kost när Zlatan kläckte det: ”Jag ska bli vegan”. Jag tittade på honom som om det satt ett spöke där bredvid mig, och inte mitt eget kött och blod. Jag tittade först på de enorma påsarna med vassleprotein som låg på golvet och sedan på honom. Jag trodde att han drev med mig. Men han var visst allvarlig.

I det här enorma flödet av youtubeinformation hade han lärt sig allt om veganism och eftersom jag vet att han är tjockskalligare än en genomsnittlig åsna så visste jag att han menade allvar. Jag svarade: ”Jag med!”.

Veganism och vegetarianism har varit närvarande i mitt liv sedan jag var tonåring. Den fanns i musiken jag lyssnade på, och några av mina bästa vänner har varit vegetarianer och veganer. Själv har jag gått resan från att vara en så kallad ”stolt köttätare” till bara ett vanedjur. Jag har sett tillräckligt många klipp på facebook om hur djur behandlas i transporter och i slakterier för att veta att det där är fel, och den senaste tidens klimatdebatt har pekat ut just hållningen av köttdjur som en av de största miljöbovarna.

Alla de moraliska och ideologiska argumenten för att, om inte annat, dra ner på sin köttkonsumtion fanns där. Jag var dock bara för lat. Jag bor i en bermudatriangel mellan en bosnisk kötthandlare och en butik där majoriteten av sortimentet består av olika djurprodukter. (Gäller väl de flesta butiker, antar jag). Så en kosthållning på cevapcici och 2 för en-salami var liksom det mest enkla alternativet för en latmask som mig. Men när Zlatan berättade om sin plan förändrades någonting i mig. Jag skulle åtminstone försöka.

Vi tittade på några youtubevideos och det första tipset för att starta och upprätthålla en vegansk kost var att tillåta sig själv att äta ALLT VEGANSKT SOM ÄR GOTT. Oavsett hur mycket fett och socker det innehåller. Redan där kändes hela idén mer tilltalande och inklusiv. Jag bestämde mig för att testa en vecka, och sedan – om det kändes rätt – fortsätta. Jag avslutade min karriär som köttätare med att äta typ ”en av varje” på Burger King den 11:e oktober 2015.

Den första riktiga veganska maträtten jag lagade var en vegansk ”zeljanica”, en bosnisk spenatpaj. Då visste jag att det här inte var några problem alls. Det svåraste med att gå över till en helt växtbaserad kost har varit att förklara för min farsa varför jag inte längre vill äta suho meso när vi sitter hemma hos honom. Men i övrigt – en totalt vegetarisk diet har varit enklare, godare och hälsosammare än jag någonsin har kunnat föreställa mig.

Utan att göra överdrivet mycket ansträngningar (nåja, jag äter inte längre som jag gjorde under min första vecka som var oreos och veganpizza varje dag) så har jag börjat tappa vikt. En annan sak, jag har lidit av den autoimmuna sjukdomen Ankyloserande Spondylit sedan 20-årsåldern. Sedan jag slutade äta djurprodukter har mina inflammationer minskat drastiskt. Jag kan ta långa promenader igen, något jag inte har kunnat göra på snart fem år på grund av inflammationer, svullnader och förslitningar. Därför tänker jag göra något väldigt out of character – börja ”träna”.

Denna blogg kommer vara min träningsdagbok, min receptbok och min klagomur över alla memes som idiotiska köttätare sprider om veganer.

Om bloggen

Den Gröna Milen är en berättelse om vår, Hasan och Zlatan Ramics, resa i tillvaron som vegetarianer och veganer.
En berättelse kantad av politik, identitet, medvetenhet, träning och riktigt riktigt god mat.
Här skriver vi om vår vardag utan djurprodukter. Utan att predika med den nyfrälstes iver, men med avsikten att visa att det inte är så svårt, att det är helt rätt för alla inblandade – och framför allt väldigt gott.

  • Hasan Ramic
  • Zlatan Ramic

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se