Stäng
blog-header
februari 4, 2016
Hasan Ramic, bloggare
Foto: Bjørnbakk,Jan-Morten/TT

Hur hanterar ni era återfall?

Alla som känner mig vet att jag har absolut NOLL karraktär.

Jag är typen att skicka gråtande emojis och Robert Frost-dikter till tjejer som har dumpat mig så fort vi är utanför samma rum. Min viljestyrka är lika svag som J-Los sångröst. Helt ärligt så är det ett under att jag har lyckats disciplinera mig själv att hålla min kost så bra som jag ändå har gjort sedan oktober. Jag ser det som en stor vinst att jag i skrivande stund inte sitter på soffan och äter antipasti rakt ur förpackningen medan tårar av skam forsar nerför mina kinder.

Men återfall har hänt.

Jag har tack och lov lyckats hålla mig ifrån att äta köttet från landlevande djur och renodlade mejeriprodukter under hela den här tiden, och jag tror att jag har alla inre bilder från slakterifilmer som jag har sett att tacka för det.

Men – jag har ätit sushi och jag har DEFINITIVT ätit mjölkchoklad.

Jag vet inte om ni känner till sushihungern. Det är en slags sug som bara ris, rå fisk, soja och wasabi kan stilla. När sushihungern kickar in för mig så blir jag som en viljelös drönare. Jag söker mig till första bästa sushihak och dammsuger i mig den största portion de har. I vissa fall har sushihungern lett mig till asiatiska bufféer där jag har ätit undermålig sushi tills jag måste rullas ut ur lokalen, eller tills personalen börjar peka och viska om ”den store slusken som kommer få kvicksilverförgiftning om vi inte stoppar honom.”.

Och chokladen… Mitt alldeles egna crack. När jag blir sugen på choklad så är det som en trans. Jag tänker tanken på en Marabou, Milka eller Ritter Sport, och i nästa stund ligger jag på golvet grovt speedad på socker och simmar genom ett hav av sönderrivna chokladpapper. Det är min största fiende varje gång jag ska handla, för i mitt lokala ICA så är vägen till snabbkassan kantad av denna, min veganisms största fiende. Och det har hänt ett par gånger att jag har trillat dit.

När jag började denna resa så visste jag att choklad skulle bli ett problem, och efter ett tag så kom fisk också upp. En av få familjeaktiviteter som vi har haft genom åren där vi inte bråkar har varit fisketurerna. Och jag har slaktat min beskärda del av fisk. Om sanningen ska fram så har jag aldrig haft några skrupler kring det. Jag kunde med gott mod förra året få upp och massakrera en regnbågslax. Nu går det bort. Inte för att jag helt plötsligt har börjat känna med fiskarna, utan för att det inte går ihop med veganism som helhet.

Därför blir det extra jobbigt när jag trillar dit på sushi som kommer från uppfödd lax. Och ännu värre med choklad som innehåller mjölk som JAG VET tillverkas under omständigheter som inte anstår människan nuvarande evolutionära trappsteg. Men det händer. Och jag vet att det händer fler än mig, för att trots alla mina höga ideal och försök till att bli bättre så tillhör jag mänskligheten. Vi är för guds skull samma art som har uppfunnit Zyklon B. Alla har vi det i oss att vara själviska, onda och ansvarslösa. Men vi har även förmågan att älska, rädda liv och göra saker för andra som inte enbart gagnar oss som individer.

Och det är så jag försöker hantera mina återfall. Att jag varje gång jag drabbas av sushihunger eller chokladsug tänker på Zyklon B. Och det hjälper. Återfallen blir färre och längre ifrån. Sushin är helt ute ur mitt liv nu, och nu måste jag bara lyckas behålla den mentala bilden av Zyklon B när jag är på väg genom chokladkorridoren på mitt lokala ICA för att betala min broccoli i snabbkassan.

Vi upprepar det hela tiden här på Gröna Milen: vi har inte svaren, vi är nya på den här resan.

Så det vi vill veta nu: hur hanterar ni era sug och återfall? Hur gör ni för att stå emot era frestelser. Droppa en kommentar här eller på Facebook och hjälp oss och andra bli mindre Zyklon B-människor.

Om bloggen

Den Gröna Milen är en berättelse om vår, Hasan och Zlatan Ramics, resa i tillvaron som vegetarianer och veganer.
En berättelse kantad av politik, identitet, medvetenhet, träning och riktigt riktigt god mat.
Här skriver vi om vår vardag utan djurprodukter. Utan att predika med den nyfrälstes iver, men med avsikten att visa att det inte är så svårt, att det är helt rätt för alla inblandade – och framför allt väldigt gott.

  • Hasan Ramic
  • Zlatan Ramic

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se