Stäng
blog-header
november 23, 2016
Aleksa Lundberg, bloggare
Heal the world, make it a better place. Foto: Aleksa Lundberg

Vi behöver förkroppsliga socialismen och transaktivismen

I söndags var jag med om något stort.

Frigruppen Brigaden (som producerar min pjäs ”Flytta på er – jag ska bli fri”) arrangerade en helafton under Transgender Day of Remembrance på – och i samarbete med – Unga Klara. Kvällen bestod av brandtal, estradpoesi, teater, samtal och jazzmusik. Inkomsterna gick oavkortat till Tatenda movement. En rörelse som kämpar för HBTQ-personers mänskliga rättigheter i Zimbabwe och bland annat tar hand om barn från regnbågsfamiljer – vars föräldrar deporterats på grund av HIV-status, satts i fängelse eller mördats.

Transaktivisten och eldsjälen Tatelicious Karigambe, som kallar sig Ms. Tatelicious, utgör själv en stor del av rörelsen. I slutet av kvällen berättade hon om sitt arbete. Det korta men ack så kärnfulla talet sammanfattade vad verklig aktivism och medmänsklighet is all about.

Jag är oerhört tacksam över att ha fått möta denna unika, kärleksfulla, mänskliga människa.

I Zimbabwe fängslades hon av regeringen för att offentligt ha berättat sin historia. Under tiden som frihetsberövad brände de dessutom ned hennes hus till grunden och misshandlade hennes mamma svårt.

UNHCR uppmärksammade den ohållbara situationen och erbjöd henne att bli kvotflykting. Av de länder som fanns att välja på ville hon komma till Sverige.
– Jag gillar ju ABBA, förklarade hon och skrattade.

Trots allt svårt och traumatiskt hon tvingats genomlida är fokuset kärlek, respekt och att ta hand om de barn som behöver en trygg famn och plats att kalla ”hemma”.

När kvällen på Unga Klara nått sitt slut gick vi vidare för att fortsätta prata politik och solidaritet. (Lite allmänt flams, trams och dans hanns också med.) Vi påminde varandra om att dagen var vår, att vi gör ett strålande arbete, att vi duger som vi är och måste stå tillsammans när tiderna är svåra.
– Då kan vi nå stjärnorna, som Ms. Tatelicious uttryckte det.

Värmen och kärleken som fullkomligt vibrerade mellan oss som upplevt kvällen tillsammans kan jag inte återge med ord. Insikterna som uppstod om hur skör människan är när hen står ensam och känslan av tacksamhet över att vara flera, är obeskrivbar. Världsläget i dag är minst sagt oroväckande, och att då träffa personer som så självklart förkroppsligar den sanna innebörden av transaktivism och socialism känns ovärderligt. Tatelicious Karigambe har något att lära oss alla.

När någon hatar; älska. När någon vänder ryggen mot människor i nöd; sträck ut din hand. När någon menar att vi inte har råd; dela syskonligt på resurserna du har tillgång till. Även om det inte är mycket. Prata duger inte. Våra handlingar är allt som räknas.

Ms. Tatelicious; Queen, I bow to thee. TACK för att du finns och gör just det du gör. Du inger hopp om en bättre värld och får mig att försiktigt börja tro på en ljusare framtid igen.

Vi kan. Om vi bara vill.

Sök på Politism.se