Stäng
blog-header
februari 5, 2015
Aleksa Lundberg, bloggare
Foto: Jan Bauer/AP/TT

Världen är inte vår att erövra

Det är en orolig tid vi lever i. Öppet rasistiska sympatier blir allt vanligare i den offentliga debatten och etablerade medier vinklar sin rapportering om migration och integration allt för likt Sverigedemokraternas propaganda där migration är ett ”problem” vilket ska lösas med stängda gränser.

Bland annat hävdade SVT:s politiska reporter, Kerstin Holm, i Gomorron Sverige att det är ”realistiskt – inte rasistiskt” – att ställa frågan om hur många flyktingar Sverige rymmer, utan att förklara att det inte går att sätta en siffra på antal asylsökande, eftersom Sverige skrivit på FN:s allmäna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Detta innebär att den som kommer till Sverige har rätt att få sitt fall prövat individuellt. Johan Ehrenberg belyser det problematiska i SVT:s rapportering här.

Under Förintelsens minnesdag, den 27:e januari, spärrade nazistiska organisationen Nordfront av nyhetsredaktioner på flera håll i landet med banderoller. Till exempel drabbades Radiohuset i Stockholm, Sundsvalls Tidning och Östran i Kalmar. Utanför P4 Dalarnas redaktions entré satt en lapp uppklistrad där det stod: ”Svenska folket vill inte veta av något gnäll om döda judar idag.”

Under 2014 attackerades minst 13 moskéer.

Facebook finns gruppen ”Det här är svenskarnas land”, där det varnas för ”spridning av främmande populationer i Sverige”. I en bild, föreställande svarta personer, finns en text inklistrad där det bland annat står:

”Om utplanterade individer hybridiserar med vilda föreligger en risk att naturligt förekommande genkomplex, som kan vara lokalt anpassade till den specifika miljön, bryts ner. Detta kan leda till utavelsdepression och bruten lokal anpassning och därmed följande reduktion av fitness och överlevnadspotential”.

Det är den nazistiska sidan Nyskapande som publicerat bilden och uppger att texten är hämtad från Avdelningen för Populationsgenetik vid Stockholms universitet.

Jag ringer till universitetet för att fråga vad texten egentligen behandlar för område och får svaret ”bland annat lax i odling”.

”Går texten att applicera på människor”, frågar jag.

”Nej absolut inte”, svarar professorn Linda Laikre vid Zoologiska institutionen.

Ändå gillas, sprids och kommenteras texten genom just läsningen att vi människor bör hålla oss ifrån ”rasblandning”.

”Fasen vad bra!” kommenterar en. ”Biologi är av naturen rasistiskt. Och det med goda skäl.”

Personen tror att hen fått ta del av vetenskaplig fakta som styrker den egna rasistiska livåskådningen. I själva verket har hen läst ett kort utdrag från forskningsrapporten ”Spridning av främmande populationer i Sverige” med iaktagelser av laxar i odling. Den behandlar även skogsbruk, rapphönor och gräsänder.

Även utanför rasistgrupperingarna känns det allt vanligare med rasbiologiskt grundade åsikter i trådar och uppdateringar i sociala medier.

”´Svenskarna´ som våldtog på finlandsfärjan…” lyder en sarkastisk status, vilken syftar på den gruppvåldtäkt som media rapporterat om i veckan.

Skribenterna i tråden menar att det är på sin plats att blotta förövarnas ”rätta nationalitet”, att det är skillnad på att vara ”svensk” och att vara svensk medborgare. (Exakt samma retorik som SD använder för att exkludera judar och samer ur den ”nationella samhörigheten”.)

Ett fåtal personer tycker diskussionen är osmaklig, vilket leder till konflikt:

”Vi vill komma fram till SANNINGEN, dvs den riktiga, icke PK-filtrerade!!! Det är ett stort problem att vi släpper in oönskade element att parasitera och förstöra vårt samhälle. Kan vi inte få bukt med detta kommer det rent ut sagt gå åt helvete för det sociala experimentet ’Ny-Sverige´. Att blunda för att män från västerländsk-och kvinnofientliga kulturer är KRAFTIGT överrepresenterade i brotts-och framförallt våldtäktsstatistiken är ett faktum vi inte kan kollektivt fortsätta blunda för längre. Återigen: vilka blir hjälpta av att mörka problemet med att en bokstavstrogen islamsk världsåskådning är vidrig och förkastlig och inget vi någonsin vill ska bli norm i det här landet??!!”

I en tid som vibrerar av paradigmskifte, feministisk vår och transrevolution är det kanske inte så konstigt att det gungar och att människors inneboende fascism skvätter åt alla håll, med tanke på attityderna vi vuxit upp med?

Det är dock extremt obehagligt. En kan undra vad övertygelsen om alla människors lika värde egentligen betyder för oss. Är det bara en fin floskel att stoltsera med när det passar eller menar vi allvar med att alla människor är lika mycket värda?

Förstår vi att länderna i väst är beroende av mindre priviligierade länders misär för att kunna leva som vi gör?

Är vi på det klara med att vårt sätt att leva är djupt omoraliskt, med tanke på hur det slår mot eko-systemet och våra medmänniskor i andra delar av världen?

Världen är inte vår att erövra.

Vi har inte rätt till en tillvaro i lyx på bekostnad av andras liv. Vi har ju inte ensamma skapat tillvaron vi idag åtnjuter. Vi hade helt enkelt turen att födas på en plats med tillgång till – orättvist fördelat – överflöd och slåss nu för att behålla vårt privilegium.

Att vi i väst så tydligt pekar finger mot islam och muslimer, för de förhållandevis få terrorattacker som drabbat västvärlden, är inte bara orättvist och rasistiskt. Det omöjliggör en kreativ analys av vad som kan tänkas ligga till grund för terrorn. Läs gärna Kitimbwa Sabunis artikel om att frågan ”varför” saknas i diskussionen.

Vi verkar alla tycka att vi står på den goda sidan, den som ser det ingen annan ser. Den inställningen gör oss till utmärkta fotsoldater i kampen om världsutrymmet. Alla slår på stortrumman och trissar upp stämningen.

I stället för att peka finger, bygga murar och tillverka vapen i syfte att döda så borde vi kanske lägga krutet på självrannsakan.

Vilka privilegium och fördomar besitter jag själv? Hur kan jag bidra till att situationen, eller den offentliga debatten, blir lösningsorienterad i stället för att söka konflikt och därmed stänga dörren för verkliga möten?

Vi har, såklart, möjlighet att omfördela jordens resurser så att ingen människa behöver svälta, eller dö i krig om tillgång till rent vatten.

Varför inte lägga krutet på att göra verklighet av en sådan fördelning?

Vi vet i dag att mäns våld emot kvinnor är ett av våra största säkerhetsproblem. Ändå höjs tongångarna om att stärka vårt militära försvar genom ökade anslag och medlemsskap i Nato, för att skydda oss mot ”ryssen”. Snacka om historieupprepning de lux.

Samtidigt sänks anslagen till kvinnojourerna. (Trots löften om utökad och säkerställd finansiering.)

Är det en värdig prioritering som kommer bidra till fred och liv i frihet?

Svaret är såklart nej. Vi behöver tänka annorlunda och modernisera samhället, vilket Gudrun Schyman skriver om i ETC här.

I stället för att trissa upp oss i fantasier om ”den andre” och vår egen rätt till ”försvar” kanske vi ska göra tvärtom? Ta ett djupt andetag, räkna till tio och trissa ned. Stadigt förankrade i det fredliga försvaret för alla människors lika värde. Inget våld. Inga knutna nävar.

Inget ”dem”. Bara vi.

Sök på Politism.se