Stäng
blog-header
juni 7, 2016
Aleksa Lundberg, bloggare
Sveriges Kvinnolobbys generalsekreterare Clara Berglund gillar inte att organisationer med kritisk inställning till svensk sexköpslag är medbjudna till FN-möte om att bekämpa hiv/aids. Foto: Lena Hammar

Varför säger Kvinnolobbyn nej till viktig kompetens i kampen mot aids?

Sveriges Kvinnolobby gick i söndags ut och kritiserade att RFSL, RFSU och hiv-Sverige ingår i den svenska delegationen på FN:s högnivåmöte om att motverka spridning av hiv/aids. Anledningen är organisationernas kritiska inställning till den svenska sexköpslagen.

”Om man står bakom den svenska sexköpslagen då förstår man att det bästa sättet att motverka spridningen av hiv och aids bland personer i prostitution är att motverka prostitution. Och det gör man med den svenska sexköpslagen och det måste man vara tydlig med. Då kan man inte ta med sig de som tycker precis tvärtom”, menade Kvinnolobbyns generalsekreterare Clara Berglund i en intervju i SR.

Resonemanget är mycket märkligt. För det första har Sveriges Kvinnolobby själva ingen erfarenhet av att arbeta med hiv-prevention. Det har däremot organisationerna de kritiserar. I högsta grad.

För det andra är människor i prostitution en högriskgrupp som förtjänar insatser som minskar risken att smittas av hiv.

Kvinnolobbyns analys att ”det bästa sättet att motverka spridningen av hiv och aids bland prostituerade är att motverka prostitution” känns löjeväckande svart/vit. Lite som att säga: ”om folk bara slutar knarka kommer det inte finnas något drogmissbruk”.

Ska vi låta människor i högriskgrupper insjukna och dö för att vi ogillar prostitution? Jag är helt med på att motverka strukturerna som tvingar människor att sälja sina kroppar, men det utesluter väl inte att insatser görs för att minska smittorisken hos de som säljer sex i dag?

Att RFSL, RFSU och hiv-Sverige är kritiska till den svenska sexköpslagen kan en såklart ha åsikter om. Jag är själv osäker på om legalisering av sexköp, även om det hjälper de som frivilligt säljer sex, är rätt väg att gå. Vad händer med de som tvingas in i prostitution? Vilka verktyg kan vi hjälpa dessa med om verksamheten de förslavas inom blir legal?

Att vara oense i just denna fråga får dock inte ställa sig i vägen för den mångåriga erfarenhet av hiv-prevention som de kritiserade organisationerna besitter. Kampen mot hiv/aids är större än så.

Utöver människor i prostitution listar FN ytterligare en rad högriskgrupper;
Tonårsflickor och unga kvinnor, män som har sex med män, transpersoner, människor i fängelse och drogmissbrukare. Grupper som RFSL, RFSU och hiv-Sverige har stor kunskap om.

Folkhälsominister Gabriel Wikström (S), som leder den svenska delegationen, har varit tydlig med att delegaterna måste ställa upp på den linje Sverige har gällande sexköpslagen i förhandlingarna.

I övrigt anser han det vara en styrka att organisationerna tycker olika.

”Om vi ska kunna bekämpa hiv och aids på en global nivå måste vi ha många organisationer med oss och sen kan man ifrågasätta en del ståndpunkter i olika sammanhang men det är bredden som vi har varit ute efter”, sa han i SR som svar på kritiken.

FN-mötets övergripande agenda är att ta fram en gemensam strategi för att helt kunna stoppa aidsepidemin till år 2030. Initiativtagarna menar att vi har teknologin, medicinerna och verktygen för att lyckas. I dag misslyckas vi dock med att nå de mest utsatta högriskgrupperna och därför är en bredd av kunskap och ingångar viktig.

Så vilka värnar Sveriges Kvinnolobby när de vill att organisationer med viktig kompetens ska uteslutas från ett avgörande möte – där flertalet länder, ledare och aktivister samlas för att gemensamt sätta stopp för aidsepidemin globalt?

Inte de mest utsatta i alla fall.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se