Stäng
blog-header
oktober 14, 2015
Aleksa Lundberg, bloggare
Foto: Lars Pehrson / SvD / TT

Varför begriper vi inte allvaret i romernas situation?

I måndags såg jag dokumentärfilmen Taikon om människorättskämpen Katarina Taikon och hennes arbete för romernas rättigheter. Den gav mig en ordentlig ögonöppnare om hur Sverige har behandlat romer genom tiderna.

”Vi vet, och ingen ska säga till mig att vi inte vet, att de här människorna är förföljda på grund av sin härkomst. Det är er plikt att begripa det!”

Så löd Taikons ord vid en demonstration på 1960-talet. Dåvarande statsminister Olof Palme (S) hade precis meddelat att 47 franska romer som sökt upphållstillstånd inte fick stanna i landet. Trots att de överlevt Förintelsen och därefter tvingats flytta från plats till plats i Frankrike på grund av ständigt pågående trakasserier, vilket till slut fick dem att söka sig till Sverige.

– Vi orkar inte ta emot alltför många zigenare, vi ska ha det man kallar för en reglerad invandring, sa han allvarligt blickandes in i TV-kameran.

De avvisade romerna hade bokstavligen ingenstans att ta vägen. De fick inte stanna längre än två veckor i övriga europeiska länder.

Efter Palmes svek bestämde sig Taikon för en annan väg att politiskt påverka. Hon vände sig till barnen genom att skriva de berömda Katitzi-böckerna. Förhoppningsvis skulle en högre grad av medvetenhet hos kommande generationer beslutsfattare och makthavare bidra till ökad förståelse och medmänsklighet.

Men hur ser det ut i dag?

I SVT:s Agenda (4/10) rapporterades om regeringens utspel gällande romer som gjorts den senaste tiden. Bland annat har beslut fattats om att det ska bli lättare att avhysa rumänska romer från tillfälliga bosättningar och man har även avrått befolkningen från att ge pengar till ”tiggarna”.

”Ett bättre sätt att hjälpa är att ge pengar till frivilligorganisationer på plats i Rumänien, skrev jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) i en debattartikel i DN.

Även justitieminister Morgan Johansson (S) har uttalat sig i frågan.

”Om inte vi sätter stopp för det här nu då finns det en risk att det här bara kommer att öka ännu mer”, sa han i ett inslag som visades i Agenda.

På frågan vart de ska ta vägen svarade han: ”Ja, de får ju flytta hem”.

Regeringen får dock mothugg av ordföranden för Kommissionen mot antiziganism, Thomas Hammarberg (som även fanns med i kampen under Taikons tid) säger att ”utspelen bidrar till att underblåsa hat och hot mot romer”. Flera hjälporganisationer som engagerar sig i frågan vittnar också om en hårdare attityd.

”Många är mer rädda och stressade än tidigare”, vittnade en volontär om i Agenda.

I söndags rapporterade DN att företrädare för den rasistiska organisationen Nordisk Ungdom misshandlat rumänska romer som låg och sov i en gångtunnel vid Slussen i Stockholm. De ska även ha försökt knuffa ner en man i vattnet vid Munkbroleden samtidigt som de skrek: ”åk hem till det jävla land du kom ifrån”, enligt vittnen.

Dessvärre är det här inte första gången gruppen får utstå hatbrott och illdåden tycks inte tas på allvar av rättsväsendet. Av 14 attacker mot rumänska romers boplatser har endast två lett till åtal, enligt en granskning gjord av DN.

Det har, med andra ord, inte skett särskilt mycket vad gäller attityderna mot romer i Sverige. Vi anser fortfarande att de ”mest är i vägen” och ”gör bäst i att ge sig iväg någon annanstans”. Trots att vi vet att de är förföljda och svårt förtryckta på grund av sin härkomst.

Katarina Taikons ord är alltså lika brinnande aktuella i dag som när Palme utvisade de franska romerna under 1960-talet.

”Vi vet, och ingen ska säga till mig att vi inte vet, att de här människorna är förföljda på grund av sin härkomst. Det är er plikt att begripa det”.

Ja, det är verkligen vår plikt att sätta människovärdet främst och göra allt vi kan när förföljda och utblottade medmänniskor vädjar om vår hjälp. Varför begriper vi inte det?

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se