Stäng
blog-header
mars 19, 2015
Aleksa Lundberg, bloggare
Foto: Dave Thompson/AP/TT

Varför befria vita från skuld, Malcolm Kyeyune?

Malcom Kyeyune skriver i söndagens Arbetaren att det är ett evigt tjat på svenska antirasister om ”vita européers historiska särställning” och ”det inbillade monopolet på brutalitet och människoförakt gentemot ‘icke-vita’”.

Han menar att vita människor inte är ensamma om att förtrycka och tar exempel på hur aztekerna offrade tiotusentals krigsfångar i Tenochtitlán. Dessutom skriver han att den europeiska kolonisationen av Afrikas inland tog fart först mot slutet av 1800-talet, ”alltså vid en tidpunkt då den transatlantiska slavhandeln inte längre var relevant”.

Kyeyune ser mig som en del av den svenska ”tröttsamma” antirasistiska rörelsen och citerar några rader ur en artikel jag skrivit för SVT Opinion strax innan jul:

”(…) allt förtryck springer ur normbilden av människan som en vit, heterosexuell, ciskönad man med vanligt förekommande funktionsuppsättning.”

Han poängterar att ovanstående rader flödat ur min penna TROTS att jag är vuxen (läs: att min analys är på en så pass låg nivå att den borde ha kommit från ett barn) och ställer sig frågan om han bör skratta eller gråta åt min snäva förståelse av förtryck runtom i världen.

Kyeuyne påstår att den svenska antirasismen är ”lika lokalproducerad som en Big Mac”. De motsättningar som den intersektionella analysen behandlar är relevanta i USA, där metoden föddes för ungefär 30 år sedan, men inte alls lika relevanta i Sverige eller i andra delar av världen.

Jag håller inte med.

Afrofobi och rasism är inte ett lokalt förtryck förpassat till USA. Dessa hatiska föreställningar är grunden till att makten tenderar tillfalla vita personer världen över.

Problemet är att vitheten aldrig är synlig. Därför måste vi synliggöra den vita hudfärgen som en global maktfaktor.

Sverige är långt ifrån ett undantag.

Vi var inblandade i slavhandeln under 200 år. Det är ingen liten avstickare i fel riktning direkt. Snarare en aktiv inblandning i ett människovidrigt projekt, vilket har skapat ett historiskt arv som vi nu måste göra upp med.

De afrikaner som gjorde sig ett levebröd på att sälja vidare sina landsmän som slavar tjänade inga stora pengar. Afrikanerna var (såklart) aldrig vinnare i den förkastliga människohandeln. Det var däremot alltid de vita européerna, vilka Kyeyune nu vill befria från skuld.

Ungefär 15 miljoner afrikaner beräknas ha kidnappats från sina hemländer för att fungera som gratis arbetskraft åt vita kapitalistister.

När slaveriet avskaffades i Sverige, den 9/10 1847, behövde vi hitta nya vägar för att hålla oss kvar i toppskiktet av den globala ekonomiska makten. Sverige deltog därför vid Berlinkongressen 1885 där stora delar av Afrikas kontinent delades upp, mellan västländerna, för att sedan kolonialisera dessa.

Detta var en direkt förlängning av slaveriet. När vita européer inte längre kunde förslava afrikaner – på grund av att det börjat anses vara förkastligt – axlade vi i stället manteln som kolonialister.

Och rashierarkierna lever kvar än i dag. Det är därför vi nu uppmärksammar Internationella dagen för avskaffande av rasdiskriminering (21/3) och Internationell minnesdag för slaveriets offer och den transatlantiska slavhandeln (25/3). Varför behövs dessa påminnelser om det rasrelaterade förtrycket inte existerar?

FN har utnämnt 2015 – 2024 att vara årtiondet för människor med afrikansk härkomst, vilket bland annat innebär att alla FN:s medlemsstater måste vidta åtgärder för att motverka afrofobi.

Från flera håll inom den svenska antirasistiska rörelsen finns förslag på att införa en dag – specifikt i Sverige – som ska sätta fokus på, och bidra med kunskap om, vår delaktighet i slaveriet.

I Sverige har de afrofobiska hatbrotten ökat med 26 procent sedan 2009 och utgjorde en fjärdedel av anmälningarna för rasistiska hatbrott 2013, enligt BRÅ. Dessa brott är (såklart) kopplade till hudfärg och en konsekvens av den starka vithetsnorm som råder.

Rasismen mot svarta lever alltså vidare i Sverige och i världen. Anledningen är den vita historien – att kräva en världsordning byggd på vit makt – genom fantasin att vita är den högre stående ”rasen”.

Varför befria vita från sin skuld i det lokala och globala förtrycket mot rasifierade, Malcom Kyeyune?

Att belysa de motsättningar som finns – på grund av föreställningar om ras – handlar ju inte om att cementera rastänket. Utan om att synliggöra vithet som en global maktfaktor. Om detta kan en med fördel läsa om i rapporten Afrofobi, skriven av Victoria Kawesa, Samson Beshir och Tobias Hübinette för Arbetsmarknadsdepartementet.

Kyeyunes jämförelse med att aztekerna (ett indianfolk i centrala Mexiko från 1300-talet) minsann offrade tiotusentals krigsfångar känns aningen märklig – med tanke på att det aztekiska riket störtades av spanjorer 1521.

Vad är relevant med indianfolkets barbariska behandling av krigsfångar i dag? Sitter de på global makt och förtrycker stora delar av världen utifrån en aztekisk norm?

Sist, men inte minst, vill jag kommentera Kyeyunes citerande av min text om intersektionalitet på SVT Opinion.

Den skrevs som en sammanfattning av den debatt som tog fart i höstas, efter att Åsa Linderborg skrivit ett inlägg – om att intersektionalitet är att jämföra med en egocentrisk och liberal samhällssyn  – vilken endast intresserar sig för individers personliga problematik.

Min poäng var att intersektionell analys, till skillnad från vad Linderborg hävdade, går ut på att mönster av makt samverkar och springer ur en och samma källa.

Det kan tyckas tjatigt, men faktum är att rasism, afrofobi, homofobi, transfobi, funkofobi och kvinnoförakt faktiskt existerar världen över.

Om vi ska samla de grupper, gentemot vilka det INTE existerar ett strukturellt förtryck, så blir resultatet vita, heterosexuella, ciskönade män med vanligt förekommande funktionsuppsättning.

Har jag fel?

I sådana fall – på vilket sätt?

Det skulle vara intressant att i någon av de artiklar, som kritiserar den intersektionella analysen, få läsa argument som kartlägger på vilka grunder min och andra debattörers analys är felaktig.

Att ett störtat indianfolk utförde barbariska handlingar innan 1521 förklarar ju inte varför maktförhållandena i vår tid ser ut som de gör.

I stället för att lägga krut på att framställa antirasistiska debattörer som ”tjatiga”, bör vi kanske ägna oss åt att sätta punkt för vår skambefläckade historia.

Vilken bygger på vanföreställningen om att vita skulle vara ”den överlägsna ‘rasen'”.

TT

Foto:TT

 

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se