Stäng
blog-header
oktober 28, 2015
Aleksa Lundberg, bloggare
Brand på Rosenkullens asylboende utanför Munkedal. Foto: Adam Ihse / TT

Vad är det som händer med Sverige?

Vad håller vi på med?

Efter de rasistiska morden i Trollhättan vaknar en nu så gott som varje morgon till nyheten att ytterligare asylboenden brunnit. Från riksdagen beslutas om att kontrollera våra landsgränser, att minska ”asyltrycket” (alltså att färre av de flyende ska söka sig hit) och att ge tillfälliga uppehållstillstånd i stället för permanenta.

– Vi kan inte ensamt erbjuda plats för alla de som söker ett bättre liv, menade KD:s Ebba Busch Thor under partistämman för nästan en månad sedan.

En kan undra vad alla människors lika värde egentligen betyder för oss. Är det bara en fin floskel att stoltsera med när det passar eller menar vi allvar med att alla människor är lika mycket värda? I så fall kan vi inte fortsätta resonera och fatta politiska beslut som vi hittills gjort. Vi behöver förstå att välfärd och ett liv i trygghet inte är ett privilegium för västbor. Vi ska inte fastna i ordning och reda i flyktingmottagandet, som Löfvén upprepar till förbannelse, vi ska omfördela överflödet dit det saknas resurser.

Världen är inte vår att erövra.

Gudrun Schyman skriver i Feministbrev 122, från i tisdags, att det finns flera kreativa lösningar för att anpassa Sverige till den nuvarande situationen.

”Staten måste i det här läget ta det övergripande ekonomiska ansvaret. Det går utmärkt att låna till långsiktiga investeringar. Sällan har låneläget varit så bra. Därför är det sorgligt att regeringen nu manar till besparingar inom andra välfärdsområden. Sjukförsäkringen och A-kassan har nämnts men alla departement har fått uppmaningar. Det här är att ställa grupper mot varandra och det spär ytterligare på den konfliktnivå som redan är hög. Det kortsiktigt rimliga i det här läget vore att ta från Försvarsbudgeten. Det handlar om säkerhetspolitik i vid bemärkelse. Att säkra samhällets funktioner att anpassas till en något större befolkning och att alla medborgare ska känna sig säkra i samhället. Där är vi inte idag.”

Tänk om riksdagspolitikerna kunde ta lärdom av Schymans resonemang. Att låna till långsiktiga investeringar nu när låneläget är sällsynt gott och satsa på fred och öppenhet i stället för krig och murar. En sådan verklighet tycks dessvärre alltför långt borta.

Men det finns också motkrafter som kommer att växa, menar Schyman:

”Jag väljer att se ljuset i det nuvarande mörkret. Jag vet att det vänder.”

Dessa rader skänkte mig faktiskt lite tröst. Kanske är det ljusglimtarna en ska fokusera på. Det finns ju faktiskt en del att välja bland:

Vi behöver alliera oss med de ljusa krafterna. De som ser lösningar som inte grundas i att grupper ställs mot varandra eller att Nato är framtidens melodi.

Lösningen ligger i att tänka nytt, att överge det gamla, att våga ta ett kliv framåt.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se