Stäng
blog-header
maj 2, 2017
Aleksa Lundberg, bloggare
Regeringens tidigare nationella samordnare Martin Valfridson har svängt i frågan och vill nu se ett tiggeriförbud. Foto: Henrik Montgomery/TT

Tiggeriförbud som ”hjälp” för utsatta är pinsamt naivt

Den tidigare nationella samordnaren för utsatta EU-medborgare, Martin Valfridsson, vill införa ett nationellt tiggeriförbud i Sverige. Trots att han tidigare varit emot ett sådant.

Han ångrade sig efter att ha sett norska NRK:s ”Brennpunkt” om ett organiserat kriminellt nätverk i Bergen, som utnyttjar tiggande romer.

”Om man förbjuder tiggeriet så kommer de inte längre komma för att tigga. Då kan man jobba mer långsiktigt med fattigdomsbekämpningen […], man kan förbättra möjligheten till skolgång för deras barn och jag tror att det långsiktigt leder till en ljusare framtid för en väldigt utsatt grupp”, sa Valfridsson i en intervju för Sveriges Radio.

Att utblottade människor skyddas från kriminella gäng, slutar be om hjälp och sedan ”går en ljusare framtid till mötes” för att ett förbud införs är en pinsamt naiv inställning. Svängningen är dock inte särskilt överraskande.

Valfridssons slutrapport ”Framtid sökes” kritiserades hårt av bland annat Thomas Hammarberg (ordförande i kommissionen för antiziganism), Skolverket, Socialstyrelsen och Barnombudsmannen då den ansågs förespråka av ”tuffa tag” samtidigt som den saknade konstruktiva förslag att bryta den onda spiralen av förföljelse och fattigdom.

När SVT:s Opinion Live debatterade frågan i torsdags fanns Soraya Post, EU-parlamentariker för Feministiskt initiativ (även aktivist för romers rättigheter), och socialdemokraten Widar Andersson, chefredaktör för Folkbladet, i studion.

Andersson ansåg det vara ovärdigt det svenska samhället och en tråkig utveckling för stadsbilden att tiggeriet är tillbaka, ”60 år efter det mönstrades ut”. Han tror inte ett förbud kan bli verklighet men vill se över möjligheten att försvåra tiggeri, genom att exempelvis ge polisen och markägare mandat att köra iväg de som tigger.

Det är fortfarande svårt att smälta hur profilerade socialdemokrater obekymrat vänder ryggen mot ideologin om ekonomisk rättvisa och i stället snackar hårdare tag mot socioekonomiskt svaga grupper. Om Nya Moderaterna är ”det nya arbetarpartiet” så är Socialdemokraterna på det här området helt klart ett nytt högeralternativ. ”För dig som redan har” kanske är en passande slogan inför nästa års val?

Soraya Post förstod inte heller varför energin ska riktas mot att försvåra för de utsatta. Hon ansåg att regeringen ska sätta större press på Rumänien i frågan och att regeringsföreträdare ska lyfta problematiken vid olika möten i Bryssel, så att det blir en prioriterad fråga.

Det låter vettigt, men inte tillräckligt. Hur kan Sverige då ytterligare bidra till att vara en del av lösningen i stället för problemet?

Enligt rapporten ”Tiggarna” och vårt ansvar (Vad som krävs för att de förtryckta och nödställda ska slippa vädja om våra allmosor) av Thomas Hammarberg för tankesmedjan Tiden, är det viktigt att positivt påverka migranternas situation i deras hemländer.

”På EU-nivå behövs fler initiativ för fattigdomsbekämpning. Åtgärder mot själva antiziganismen och diskrimineringen har i dag låg prioritet. I Sverige är vänortssamarbeten och sysselsättningsinsatser viktiga. Polisarbetet upplevs av många som hotfullt och kränkande. Det måste byta fokus från att avvisa och mota bort, till att skydda migranterna från högerextrema och kriminella”, skriver Feministiskt Perspektiv som granskat rapporten.

Låter som en fingervisning åt rätt håll i mina öron.

Att göra livet surt för den som redan har det svårast är som att peka finger mot den mobbade i klassen, som får utbrott då ingen lyssnar eller förstår. Det är lätt att vilja göra något åt symptomen för ett problem men knappast vägen framåt.

Om vi på allvar vill att förföljda grupper ska slippa fly till rika länder för att tigga, är det enda logiska att motverka just förföljelsen och orsakerna bakom fattigdomen.

Sök på Politism.se