Stäng
blog-header
juni 15, 2017
Aleksa Lundberg, bloggare
Har du en idé som kan dra in storkovan och gå hem hos massorna? Då kanske du får göra dramaserie för SVT. Foto: Anders Wiklund/TT

SVT:s dramasatsningar dikteras av vinstintressen

WIFT (Women in film and television) drog 2015 igång en manustävling i samarbete med SVT: ”As it is”.

Dramatiker och författare uppmanades skicka in normkritiska idéer till SVT, för att kanske bli upphovsperson till nästa stora dramasatsning. Vinnaren utlovades 150 000 kronor för att utveckla ett färdigt manus.

Bakom tävlingen fanns bland annat Kulturnytts granskning om att vita, manliga kreatörer dominerar SVT:s dramaserier. Det var dags att satsa på kvinnor, trans- och funkispersoner och de som rasifieras som annat än vita. Tävlingen genomfördes, en vinnare korades, prispengar utbetalades, ett manus blev till och… så lades projektet ned.

– Satsningen var på manusutveckling och därför fanns inte några löften om en färdig produktion, säger SVT:s dramachef Anna Croneman till P1:s Kulturnytt.

Varför SVT övergav det manus de investerat i är okänt. Croneman menar, bland annat, att det faktiskt ”finns andra värden än att räkna skallar”.

Hmm.

Helene Granqvist, ordförande för WIFT och initiativtagare till tävlingen, menar att det inte blev någon dramaserie för att produktionsbolagen, som SVT redan jobbar med, var ointresserade.

– När vi ställde en fråga från sidan, att ”nu vill vi se något normkritiskt”, tror jag inte stora bolag ser någon anledning att nappa på det. De har ju redan sin ”business as usual”, resonerar Granqvist i Kulturnytt.

Vinstdrivande produktionsbolag är, med andra ord, de som får avgöra vilka dramaserier som visas i public service. När pengar styr måste andra värden uppenbarligen stryka på foten. Även i public service.

Jag kontaktar WIFT-ordföranden Helene Granqvist och ber henne att utveckla sina tankar.

– Representation handlar om vad vi ser, vem som gör, men också vilka intressen som ligger bakom. Och det talar vi nästan aldrig om. Vem äger egentligen de bolag som producerar mest?

Frågan är varför vi betalar licenspengar för oberoende TV, när kapitalet ändå i slutändan tillåts avgöra vilket innehåll vi får.

Det här är inte något unikt för SVT. På statligt finansierade Kulturhuset/Stadsteatern, till exempel, har det länge varit snack om att teatern ”måste locka massorna”. Många skådespelare utnyttjas tills de går in i väggen, för en pinsamt låg lön.

Problemet grundar sig i att den redan underfinansierade kultursektorn kämpar med näbbar och klor för sitt existensberättigande. I rådande klimat blir kreatörer och makthavare ängsliga och satsar endast på sådant de tror ”går hem”. Värt för dessa oroliga själar att notera är att i USA (där mångfald är ett konkurrensmedel i sig i dag) så lockar bred representation massorna.

Men säljsnacket å sido. Allt drar inte fulla hus. Det betyder inte automatiskt att dessa verk är värdelösa. Det är just därför kulturstöd finns: för att vi har insett värdet av konsten som sådan, även om den inte alltid fyller skattkistan till bredden. Det finns fler värden i livet än pengar. Kors i taket!

Det är just i licens-finansierade kanaler och på statsunderstödda teatrar vi ska våga vara fria, experimentera och bredda perspektiven. Ensidigt mainstream-tänk får kommersiella kanaler och privatteatrar ägna sig åt. Risken är att själva existensberättigandet för licensfinansiering och kulturbidrag urholkas om vi inte vågar mer än vad kommersen tillåter.

Till skillnad från Anna Croneman, tror jag på att ”räkna skallar”. I dag kvoteras vita snubbar in för att förverkliga sina idéer och vi behöver se till att underlaget av kreatörer blir bredare. Fler historier berättas först när fler tillåts komma till tals.

Helene Granqvist är, trots allt, hoppfull inför framtiden.

– Vi har fått ett kvitto på att de här berättelserna finns, genom de tvåhundra idéer som skickades till oss. Det är förvaltningen av idéerna som borde ses över, med allt vad det inbegriper!

Där har ni ert uppdrag, public service.

Om bloggen

Aleksa Lundberg är transaktivist och arbetar för att lyfta transperspektivet och att syna tvåkönsnormen. Till yrket är hon skådespelare, dramatiker, regissör och journalist.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler