Stäng
blog-header
januari 17, 2017
Aleksa Lundberg, bloggare
SD:s gruppledare i riksdagen, Mattias Karlsson, när han håller tal för Ungsvenskarna (SD:s ungdomsförbund). Foto: Henrik Montgomery/TT

Sverigedemokratiskt hat är numera helt rumsrent

Sverigedemokraternas gruppledare i riksdagen, Mattias Karlsson, stod rak i ryggen när han intervjuades i SVT:s nyhetsprogram Agenda. Så rak att han påminde om en soldat i givakt. Han debatterade mot Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi, om huruvida Brottsförebyggande rådet (BRÅ) bör – eller inte bör – göra en ny undersökning om representationen av invandrare i brottsstatistiken.

Resonemanget var skrämmande förenklat och budskapet, för den som inte gick på Karlssons fintar om att forskningen kan användas för att bekämpa fördomar, var tydligt:

Invandrare, speciellt de från Mellanöstern och Afrikas horn, är mer benägna att begå brott än inrikes födda. Därför ska de pekas ut som förövare och ”åtgärden” ska vara att kraftigt begränsa invandring.

På BRÅ har man svårt att se värdet i att en sådan studie görs. Den som gjordes 2005 står sig även i dag, menar de.

”Nu när den (studien från 2005) finns och kan sättas i relation till andra tidigare och senare studier, då tror jag att mervärdet av ytterligare en sådan inte skulle vara särskilt stort, utan kanske ta bort fokus från andra saker som vi har väldigt svårt att nå ut med. Nämligen att brottsligheten minskar och den minskar också i invandrartäta områden”, argumenterade Stina Holmberg från BRÅ i ett inslag.

Jerzy Sarnecki menade att krutet borde läggas på att undersöka varför utrikes födda tenderar att vara överrepresenterade i statistiken. Något Karlsson inte var intresserad av att diskutera. (Gellert Tamas artikel från 2014 om SD-politikers överrepresentation i brottsstatistiken är intressant i sammanhanget, för att sätta partiets absurt förenklade logik i kontext.)

Det dröjde inte länge innan Karlsson började peka ut kriminologiprofessorn som oseriös, någon som inte kan anses representera forskningen utan endast sig själv. Ett känt knep från SD-politiker för att avväpna motståndare och få dem att framstå som ohederliga, maktmissbrukande åsiktsmaskiner (om någon undrar vad som ligger till grund för rådande faktaresistens så är detta en del av förklaringen).

Vid ett tillfälle gick Karlsson kraftigt över gränsen och kallade Sarnecki för ”en Bagdad-Bob inom svensk kriminologi”. Vilket givetvis är oacceptabelt. Men påhoppet bemöttes endast med ett lamt ”Nu måste motdebattören få svara” från programledaren (allvarligt talat, skaffa en ryggrad SVT!).

Sarnecki nappade dock inte på smutskastningen utan konstaterade lugnt:

”Vi behöver kunskap och jag är forskare och då måste jag förstås framhålla betydelsen av kunskap.”

Forskning ska aldrig styras efter politikers begär att få en förvrängd världsbild och hatisk propaganda bekräftad. Forskare måste tillåtas vara experter inom de kunskapsområden de verkar. Jag har full respekt för att olika forskare kan landa i olika slutsatser, men Karlssons ovilja till komplext tänkande går inte att tolka som något sådant. Det handlar snarare om kunskapsförakt.

Om forskning ska tillåtas förringas på det här sättet kanske vi lika gärna kan skita i att ta fram fakta och (likt SD) hänge oss åt amatörmässiga analyser baserade på fördomar.

SD har en lång historia av att håna meningsmotståndare, måla upp skräckbilder om ”etablissemanget som mörkar sanningen” och avfärda forskning som ”lögnaktig PK-propaganda”. Efter söndagens debatt i public service djuplodande nyhetsprogram står det klart att de nu kan göra detta näst intill oemotsagda av journalister. Som om deras faktaresistenta verklighetsuppfattning har en poäng.

Jag blir fly förbannad. Och riktigt, riktigt rädd.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se