Stäng
blog-header
april 11, 2017
Aleksa Lundberg, bloggare
"FRED" skriver en man på träväggen nära platsen där fredagens attentat ägde rum. Sveriges roll i världspolitiken kan vara att staka ut vägen för just fred. Foto: Markus Schreiber/AP/TT

Sverige måste fokusera på radikaliseringens verkliga orsaker

I söndagens Agenda stod Anders Ygeman (S), Annie Lööf (C), Anna Kinberg-Batra (M) och Jimmie Åkesson (SD) och bedyrade att de inte ville göra billiga politiska poänger av fredagens terrorattentat.

För att i nästa andetag göra just det.

Ygeman och Lööf tävlade om ”vem som bäst instiftar hårda terrorlagar”, Kinberg-Batra ville utreda varför den misstänkte inte kastats ut ur landet för länge sedan och Åkesson påstod stolt att SD varnat för ”importerad terror” längst av alla. Jag mådde illa framför TV:n när Åkesson och Kinberg-Batra närmade sig varandra tydligare än någonsin.

På samma sätt som stockholmarna har svarat på attacken med medmänsklighet behöver de politiska partierna fatta beslut genom samma kraft. Politikerna måste förstå varför terrorattacker sker i Europa och vad som driver unga män att ansluta sig till antidemokratiska terrorsekter. Inte för att ”gulla med terrorister” utan för att på allvar rikta fokuset mot det grundläggande problemet.

Den tidigare rysslandkorrespondenten Elin Jönsson och terrorforskaren Magnus Ranstorp medverkade också i Agenda, för att diskutera orsakerna bakom att flera terrorbrott begåtts av personer från Uzbekistan (fredagens attack inkluderad). Den här diskussionen lyckades fokusera betydligt mer på de verkliga orsakerna.

”Det här är länder som är väldigt fattiga […] Utbildningssystemet har kollapsat efter Sovjetunionens fall. Man har förtryckt troende under hela sovjettiden och sedan har människor försökt hitta tillbaka till islam […], men eftersom man fortsatt med förtrycket har de troende försökt hitta andra vägar och det har varit väldigt lätt för extrema religösa organisationer att rekrytera bland de här människorna som saknar kunskap om islam”, menade Jönsson.

På grund av förtrycket av religion och av dem som befunnit sig i politisk opposition till regimen har Sverige tagit emot tusentals från Uzbekistan de senaste åren. Många har integrerats väl men flera fortsätter att leva på det vis som man gjort tidigare, enligt Jönsson.

”Det är också en faktor att väldigt många uzbekier känner sig väldigt rädda och osäkra även i Sverige, för att förföljelsen har fortsatt även här. Den uzbekiska säkerhetstjänsten är verksam också i Sverige […] och det har varit lätt att rekrytera även här.”

Ranstorp höll med.

”Jag har aldrig varit i Uzbekistan men jag har varit i Tadzjikistan och det är en av de fattigaste platser jag har varit på. När jag frågade ‘vad är grogrunden till varför du har radikaliserats’ så var det när de åkte till Ryssland för gästarbete. De diskrimineras, de förtrycks och sedan kommer de tillbaka. Det handlar om stor fattigdom, hög arbetslöshet och (den radikalislamistiska) ideologin”, slog Ranstorp fast.

Att just Sverige blev måltavla denna gång tror Ranstorp har mycket att göra med gärningsmannens personliga situation. Han poängterar att vi inte vet hur mycket själva ideologin har spelat in. Den finns där, men det som främst driver just uzbekiska män till radikalisering är fattigdomen och arbetslösheten.

Slutsatserna jag drar efter att ha lyssnat till Jönsson och Ranstorp är vikten av att bekämpa ekonomiska orättvisor, förtryck och diskriminering både globalt och nationellt. Att vi måste jobba förebyggande mot okunskap och för utbildning. Att förbättra integrationen är också en avgörande nyckel.

Det är beklämmande att S, som i grunden vilar på en ideologi för jämlikhet, i dag snackar mer om tuffare tag än om att uppnå sann rättvisa. Sverige kan – med sin historia av lång och hållbar fred –  bli en röst i världen som betonar vikten av jämställdhet snarare än att jollra med i en aggressiv högerretorik om tuffare lagar och fler utvisningar.

Vi måste förstå hatets grogrund och injicera motgiftet där vi löser upp den infekterade knuten.

Om bloggen

Aleksa Lundberg är transaktivist och arbetar för att lyfta transperspektivet och att syna tvåkönsnormen. Till yrket är hon skådespelare, dramatiker, regissör och journalist.

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler