Stäng
blog-header
juni 26, 2018
Aleksa Lundberg, bloggare
Foto: Gerry Broome/AP/TT

Stor framgång när transpersoner friskförklaras världen över

Hipp hurra, snart är jag inte mentalt störd längre!

Världshälsoorganisationen WHO gick i förra veckan ut med att transpersoner ska sluta klassas som psykiskt sjuka, eftersom det inte finns några medicinska belägg för en sådan diagnos. När handboken ICD-11 (där sjukdomar och hälsotillstånd klassificeras) blir uppdaterad nästa år kommer diagnosen könsdysfori därför flyttas till ett annat kapitel.

Precis som med alla andra segrar transrörelsen vunnit senaste åren, har vägen hit varit lång. Inte enbart på grund av illvilliga fördomar denna gång. Det krävs nämligen en diagnos för att de som önskar genomgå könsbekräftande behandling ska kunna få den vård de behöver. Diagnoskoderna är i sin tur knutna till en särskild pott med pengar. Transaktivister som jobbat med ärendet uppger att det varit svårt att hitta en kod som både beskriver gruppens situation korrekt och samtidigt innebär att vården ges tillräckligt med resurser.

Nu är man alltså i hamn och RFSL Ungdoms ordförande Frank Berglund, en av många aktivister som arbetat med frågan, menar att beslutet är en stor seger för den globala transrörelsen.

”Läkare i princip i hela världen måste nu erkänna att det inte är en psykiatrisk diagnos att vara transperson. Det blir tydligt att transpersoner har ett vårdbehov som de är ansvariga att uppfylla. Ett jättebra första steg för att se till att fler transpersoner får tillgång till vård. Man lättar upp de höga psykiatriska kraven och frångår normativa föreställningar”, säger han i en intervju för Feeden i P3.

Det är på sin plats att lyfta vilket enormt arbete Frank Berglund och hans kollegor inom RFSL gör. Tillsammans med transaktivister och organisationer över hela världen knyter de kontakter med expertläkare, hänger med i senaste nytt inom forskningen, pluggar lagparagrafer och uppvaktar politiker. Ett samhälle förändrar inte sig självt, det ligger hårt ideellt arbete bakom varje steg.

Och nästa steg är, enligt Berglund, att den nya könstillhörighetslagen kommer på plats. I Upsala Nya Tidning menar Sam Skogström (Ung vänster, centrala Uppsala) dessutom att den svenska transvården behöver mer resurser för att fungera som den ska (jag får säkert anledning att återkomma till den saken). För transpersoner som inte önskar könsbekräftande vård (transvestiter och genderqueers till exempel) tänker jag att ökad synlighet är viktigt för att krossa fördomar och stärka unga transpersoner i sina identiteter (just de yngre är överrepresenterade i självmordsstatistiken).

Men, för att stanna i glädjen över utvecklingen en stund, tycker jag det är läge att fira.

Hurra för aktivismen och heja alla som orkar kämpa! Transaktivister världen över visar gång på gång att förändring är möjligt, och det är så hoppfullt att vi åstadkommer den tillsammans.

Sök på Politism.se