Stäng
blog-header
februari 20, 2015
Aleksa Lundberg, bloggare
Foto: Jessica Gow/SCANPIX/TT

Skyttedals retorik bidrar till rasistisk polarisering

I torsdagens SVT Debatt diskuterades huvudsakligen den oroande utvecklingen med svenskar som ger sig iväg för att kriga för Islamiska staten (IS).

En av debattörerna var Sara Skyttedal, från Kristdemokratiska ungdomsförbundet (KDU), som visade prov på ett sällan skådat SD-kampanjande genom att peka ut islamismen som det största hotet mot demokratin.

Svenskar med dubbelt medborgarskap, som väljer att kriga för IS, ska få passet indraget och utvisas, löd retoriken.

Motdebattören Horayn Shahwaz klargjorde att det Skyttedal i själva verket ägnar sig åt är uppdelning, av de som väljer att strida för IS, i två läger. ”Svenskar” och ”icke-svenskar”.

I grundlagen, vilken Skyttedal själv vurmar för, framgår att alla med svenskt medborgarskap har samma rättigheter och skyldigheter. Det finns alltså inte någon anledning att göra skillnad på människor, vare sig de har ett eller flera medborgarskap.

Skyttedal försvarade sig med att hon gärna skulle utvisa alla som krigar för IS, men att de med endast ett medborgarskap (vilka hon kallar svenskar), inte skulle ha något annat land att utvisas till.

”De med två kan väl stanna i det andra landet där de har medborgarskap”, menade hon. Känns argumentationen igen från ett växande, rasistiskt – tredje största – parti, månne?

Varför avvisa människan bakom fanatismen i stället för att lyfta blicken, se hela bilden och förstå hur allt hänger ihop?

Debatten fick ett intressant djup när psykologen Poul Perris kom in. Han riktade sig direkt till Skyttedal och frågade vilka det egentligen är hon syftar på när hon klumpar ihop terrorister som någon slags homogen grupp.

En terrorist eller fanatiker kan ju drivas av olika övertygelser. Ska även fanatiska djurrättsaktivister utvisas om de inte ställer upp på den demokratiska värdegrunden, utan tar lagen i egna händer för att rädda minkar?

Han menade att vi måste bekämpa terrorismen med demokratiska medel.

”Har vi satt demokratin i båten måste vi ro demokratin i land. Menar vi att den som åker iväg ska bli av med sitt medborgarskap då har vi gett upp den demokratiska tanken.”

Perris gavs dessvärre på tok för lite utrymme och avbröts konstant av Skyttedal som envetet hävdade att problemet låg i islamismens ideologi.

En debattör vid namn Madeleine, med egen erfarenhet av våldsbejakande extremism från tiden som nazist i vit makt-rörelsen, menade att utvisning av dem som väljer IS resulterar i att vi ger upp människan bakom övertygelsen. Och puttar denne ännu längre åt det håll den redan är på väg emot.

Vi måste förstå att det tar tid att ändra extrema tankemönster och föreställningar, berättade hon.

Skyttedal visade inget intresse för resonemanget utan fortsatte utveckla den rasistiska retoriken debatten igenom. Inte ens självklara argument, som att alla svenska medborgare ska bedömas och åtalas på svenska demokratiska grunder, verkade sjunka in.

Det är islams ideologi det är fel på och utvisning, av de med två medborgarskap, är ett rimligt steg i rätt riktning.

Det är ofattbart att människor på förtroendeposter kan vara så konsekvent avstängda för andras analyser och erfarenheter. Är det verkligen rimligt att opinionsbilda med de egna fördomarna som enda grund?

Genom att ge sig på de med dubbelt medborgarskap hittar Skyttedal och KD en, mer eller mindre väl dold, väg att sprida rasistiska föreställningar om ett ”vi” och ett ”dem”.

Aktuellt rapporterade för några dagar sedan att FBI:s kartläggning visar att de flesta som värvas av IS konverterar till islam strax innan de ger sig av och alltså inte är muslimer från uppväxten.

Riskgruppen beskrivs i stället vara unga, isolerade män som misslyckats i skolan (ser du en ensam man på gatan eller i lokala matbutiken – som verkar sakna läshuvud – iaktta största försiktighet).

Genom att hårddra och peka finger mot en religion, och i förlängningen även utövare av religionen, bidrar Skyttedals KD till den grundläggande kärnproblematiken. Polariseringen är elden under extremism-kitteln.

Några är goda och andra är onda. Några får vara med, andra ska kastas ut.

Det är lätt att ryckas med i pekfinger-kören i oroliga tider, då våldet trappas upp och demokratiska värden ifrågasätts.

Men KD ifrågasätter också det demokratiska värdet genom att hävda att utvisning, inte omfattande samhällsinsatser för de som riskerar fastna i fanatism, är vägen att gå.

Antingen är du med oss eller emot oss. Exakt samma logik som fanatikerna själva använder.

”Det tar många år att ändra tankar, åsikter och att lära sig att prata”, sa Madeleine med övertygande eftertryck.

Kanske är det dags att börja lyssna på de röster som bär erfarenhet av det vi inte själva kan förstå. För att få terroristerna att gå i motsatt riktning krävs att vi ser det komplexa i problematiken och jobbar både långsiktigt och kortsiktigt. Syndabocks-cirkusen leder endast till mer hat och oro.

”Men de skär ju halsen av barn!”, gapade Skyttedal. Poul Perris suckade djupt och förklarade att alla brottsliga handlingar rimligen bör lagföras. Det handlar inte om att dalta med mördare utan om att gå till roten med problemet.

Det finns ingen motsättning i att förstå ursprunget till det som orsakar kallblodiga mord – arbeta förebyggande i syfte att hjälpa de som riskerar att bli terrorister – och att bestraffa de som begår brottsliga handlingar. (Med demokratiska medel.)

Kanske är det dags för KDU-politikern att ställa sig frågan: What would Jesus do?

Eller: What would Mohammed do?

En sak är i varje fall säker. Terrorism, extremism och fanatism är inte islams eller muslimernas fel. Det är ett mänskligt problem och uppkommer genom vilken övertygelse som helst.

Det var ju inte islam eller koranen som fick predikanten Helge Fossmo att mörda sina fruar i Guds namn direkt. (Vilket stadsdelsdirektören i Angered, Marianne Olsson, påpekade.)

Han skyllde ju på Gud och Bibeln.

Sök på Politism.se