Stäng
blog-header
juni 7, 2017
Aleksa Lundberg, bloggare
SVT:s nya kultursatsning "SVT kultur live" sjösätts i början på nästa år och upphovskvinnan Eva Beckman säger sig vara nyfiken på SD:s kulturpolitik. Ett häpnadsväckande naivt uttalande. Foto: Pontus Lundahl/TT

SD:s kulturpolitik innebär slutet för pluralismen

I januari 2018 går ridån upp för ”SVT kultur live”ett nytt program för kulturdebatt i Sveriges Television. 

Tanken är att programmet ska fungera som ett slags ”Opinion live” fast med fokus på just kulturfrågorna, enligt upphovskvinnan Eva Beckman i en intervju för Dagens nyheter (DN):

”Vår tids viktigaste och mest avgörande debatter är egentligen kulturdebatter och på SVT har vi inte haft någon riktigt bra arena för det här”, menar hon.

Jag blev till en början lycksalig över att kulturfrågor planeras få en hel timma direktsänd debatt i public service. Men Eva Beckmans svar på hur man ska förhålla sig till att lyfta fram sverigedemokratiska kulturpersoner och åsikter i programmet gör att lyckoruset dämpas.

”Ja, det tycker jag nog att man ska göra. Jag är väldigt nyfiken på Sverigedemokraternas kulturpolitik till exempel och det tror jag också att många tittare är. Jag är för en stor pluralism bland de inbjudna gästerna”, lyder hennes svar.

Jag kan komma på många känslor men ”nyfiken” är inte en av dem. Svaret på hur SD ställer sig i kulturfrågor är bara en googling bort, så redaktionen behöver knappast sitta som på nålar innan programstart. Vi kan kyssa samma pluralism som Beckman värnar ”goodbye” om partiet ges inflytande över kulturpolitiken. Så vad är det att vara nyfiken på?

Kulturen är ett särskilt viktigt område för SD och partiet vill använda kulturen som ”ett sammanhållande kitt” – ett instrument för att stärka nationalismen bland medborgarna.

Partiet har skrivit motioner till riksdagen om att införa ett svenskt kulturarvsår 2020 för att ”stärka den gemensamma nationella identiteten” och hylla ”den traditionella, folkliga svenska kulturen”.

En artikel i Expressen sammanfattar några av motionerna såhär:

”Man vill även se medborgarskapstester där ‘lojalitetsförklaringar med sitt nya land’ ska vara en bärande del (…) Utländska medborgare som inte har rätt att vistas i landet ska kunna nekas att låna böcker (…) För filmpolitikens del vill man fimpa målsättningen om en jämställd fördelning av produktionsstöd.”

Den som är nyfiken på hur SD:s kulturpolitik fungerar i praktiken kan också göra ett studiebesök till partiets föregångsland Ungern. Där får journalister sparken om de står för mångfald eller tänker fritt.

”År 2012 sparkades teaterledningen på Uj Színházteatern i Budapest och ersattes med en företrädare för fascistiska Jobbik”, skriver historikern Henrik Arnstad i tidningen Fönstret.

”Den ungerska kulturpolitikens uppdrag blev att återerövra ‘ungerska värden’ och kritisera den ‘degenererade, sjuka liberala hegemonin’ (…) SD lät sig förtjusas och kommenterade att Ungern ‘har tydliga kulturpolitiska mål om att värna den nationella identiteten, att lyfta fram historien’ (…) SD ser ‘Ungerns kulturpolitik som en positiv väg framåt även för Sveriges del’.”

Arena opinion skriver i Aftonbladet att SD i en skuggbudget dessutom föreslagit att bidrag till folkbildningen ska minskas med 310 miljoner kronor. De ska legitimera ståndpunkten med att ”uppenbart samhällssplittrande mångkulturalistiska verksamheter inte längre (ska) kunna få statligt stöd”:

 ”SD vill på sikt helt avveckla stödet till Statens världskulturmuseer (Etnografiska, Östasiatiska, Bergrummet, Medelhavsmuseet och Världskulturmuseet i Göteborg) samt minska bidraget till Moderna museet med 20 miljoner eftersom det visar samtidskonst.”

Behöver jag fortsätta eller är din nyfikenhet möjligen något stillad, Eva Beckman?

Moderaterna gläntade så sent som i februari på dörren för att göra upp med SD om just kulturpolitiken, så Beckman får ursäkta om jag märker ord. Men som ni säkert redan förstått är jag, av ovan nämnda skäl, inte det minsta nyfiken på Sverigedemokratisk kulturpolitik.

Snarare vettskrämd inför.

Om bloggen

Aleksa Lundberg är transaktivist och arbetar för att lyfta transperspektivet och att syna tvåkönsnormen. Till yrket är hon skådespelare, dramatiker, regissör och journalist.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler