Stäng
blog-header
augusti 7, 2018
Aleksa Lundberg, bloggare
Foto: Henrik Montgomery/TT

Om SD kommer till makten är HBTQ-rättigheter i fara

Samtidigt som Europrideparaden stolt marscherade genom Stockholm i lördags avslöjade Expressen att David Lång (SD) vill förbjuda tåget. Enligt avslöjandet ska han vid flera tillfällen ha tagit upp att paraden borde ses som brottslig. I en mailkorrespondens med partiledningen skrev Lång:

”Är SD för att Sverige ska jobba internationellt för rätten till gayparader? Har ni som svarade på frågorna sett bögparaden i Stockholm någon gång? Jag tycker att de mest perversa yttringarna borde klassas som förargelseväckande beteende och förbjudas.”

När reportern David Baas frågar vad han menar med ”förargelseväckande beteende” blir svaret:

”Jag såg nån tidning nyligen, då var det fråga om att… folk gick helt utan kläder och det fanns minderåriga närvarande […] det var alldeles för mycket naket helt enkelt och det är såvitt jag förstår inte tillåtet i de flesta andra sammanhang.”

Expressen belyste även det faktum att SD, tvärtemot vad de säger officiellt, är för tvångssterilisering – till och med tvångskastrering – av transpersoner:

Jag har förståelse för att de i vissa fall vill korrigera sina kön. Men jag kan inte under några som helst omständigheter acceptera att det blir någon sorts freakshow där man […] lägger till ytterligare ett kön”, skriver SD-toppen Richard Jomshof i ett mail till övriga partiledningen.

Att SD är ett rasistiskt parti genomsyrat av hbtq-fobi kanske inte är så överraskande för den politiskt intresserade vänsteranhängaren. Men om en sätter utspelen i perspektiv till den politiska utvecklingen i stort, framträder en ytterst obehaglig bild om vad som kan bli framtidens Sverige.

Ulf Kristersson (M) säger att han inte kommer samarbeta med SD, men uppger att han ”vill driva moderat politik hela vägen in i kaklet”, underförstått med stöd av SD. Internt inom Moderaterna finns många som öppnar dörren för ett samarbete mellan partierna. Kristdemokraternas Ebba Busch Thor öppnar också tydligt för SD-inflytande och säger att det rasistiska partiet kan få ”en smulbit” i utbyte (ett viktigt steg mot aktivt inflytande över realpolitiken).

Samtliga allianspartier gjorde i juni ett försök att tänja på gränsen, genom att vilja ge ordförandeposter till SD i riksdagens utskott. Något Jan Björklund (L) och Annie Lööf (C) tvingades backa ifrån efter stark kritik både internt och externt. Om SD fortsätter växa och rasismen fortsatt normaliseras är sista ordet förmodligen inte sagt i frågan.

Det är inte bara i Sverige utvecklingen traskar på blåbrun-höger ut. SD:s föregångsland Ungern (där fascismen åter breder ut sig med Viktor Orbán som premiärminister) allierar sig i EU-parlamentet med bland annat Österrike (där extremhögern styr med högerpartierna) och Italien (där fascisterna har migrationsministerposten). Denna mobilisering har exempelvis resulterat i extrema förslag om EU-läger i Nordafrika för att ”freda” EU:s yttre gräns.

Om en undrar vad det i praktiken innebär för HBTQ-gruppen om SD kommer till makten är det bara att titta på de länder där deras broderpartier är med och styr. I Ungern trakasseras HBTQ-aktivister, Ryssland och Litauen antar lagar mot så kallad ”gaypropaganda” och i Turkiet förbjuds Prideparader (vilket alltså SD också vill göra eftersom det är ”gaypropaganda”, eller förlåt, ”för mycket nakenhet”).

Jimmie Åkesson har tidigare kallat HBTQ-gruppen (eller borde jag kanske skriva ”homolobbyn”?) för ”de smaklösa typerna i prideparaden”. I ett utkast till boken Satis Polito skrev han att han inte hade ”någon skyldighet att legitimera normavvikelser genom särlagstiftning”.

De segrar HBTQ-gruppen vunnit genom åren kan mycket väl rivas upp eller inskränkas om SD ges verkligt inflytande.

Det handlar om mitt och många andras liv och välbefinnande.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se