Stäng
blog-header
juni 27, 2017
Aleksa Lundberg, bloggare
Dags att gå från ord till handling gällande ny könstillhörighetslag, regeringen. Här syns sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) och statsminister Stefan Löfvén (S) under förra årets Prideparad. Foto: Erik Nylander/TT

Ny könstillhörighetslag måste bli verklighet NU

På självaste Midsommarafton kom justitieminister Morgan Johansson (S) med glädjande nyheter från regeringen.

En lagrådsremiss för att inkludera transpersoner i hetslagstiftningen har äntligen kommit till stånd.

Lagändringen förväntas träda i kraft 1 juli 2018 och ska gälla vid hatbrott, där motivet är att kränka en person eller grupp på grund av könsidentitet eller könsuttryck. Detta är förstås mycket glädjande och ett resultat av många aktivisters outtröttliga arbete.

Förslaget kan dock framstå som om regeringen är handlingskraftig i alla transfrågor. Så är det dessvärre inte. När det kommer till en av de mest akuta frågorna för transpersoner i dag, att modernisera könstillhörighetslagen, står det i princip helt stilla.

För tre år sedan presenterades statens utredning ”Juridiskt kön och medicinsk könskorrigering” som föreslog att:

  1. Könstillhörighetslagen delas in i två olika lagar: en som reglerar juridiskt kön och en som reglerar medicinsk underlivskirurgi.
  2. Rättsliga rådets beslutanderätt över vem som får byta juridiskt kön tas bort och att Skatteverkets process görs enklare (det ska inte vara svårare att byta juridiskt kön än att genomföra namnbyte typ).
  3. Stryka 18-årsgränsen. Åldersgräns för byte av juridiskt kön ska i stället bli 16 år (tolv år med målsmans tillstånd) och den som fått läkares medgivande att genomgå könsbekräftande kirurgi ska få göra det, oavsett ålder.

Transaktivister och organisationer som arbetar med dessa frågor, RFSL bland andra, har ställt sig mycket positiva till förslagen. Men regeringen förhalar processen och skyller på att det framkommit ”viss kritik”. Därför behöver de mer tid för analys.

Det kan låta rimligt, men till saken hör att utredningen redan har gjorts om en gång tidigare. Dessutom har det, som sagt, gått tre år sedan rekommendationerna kom regeringen till del.

Så varför går inte politikerna från ord till handling? En kvalificerad gissning är att en (rätt fördomsfull) rädsla – att ångerfallen efter fysiska ingrepp ska bli oregerligt många – spökar. I kombination med att läkarna rekommenderas överta beslutanderätten om kirurgin, oavsett vårdtagarens ålder, förmodligen.

Det känns tröttsamt eftersom utredningarna inför dessa operationer är mycket omfattande och tar väldigt lång tid.

När det kommer till förslagen om byte av juridiskt kön borde dock inte finnas några som helst frågetecken. Det handlar ju om en simpel pappersåtgärd, en möjlighet att skicka in handlingar till Skatteverket om att registreras som ”man” i stället för ”kvinna” och tvärtom.

I Norge har regeringen beslutat att kopiera förslagen i den svenska utredningen rakt av. Ja, till och med gått ännu längre än så. I stället för tolv år vid byte av juridiskt kön (med målsmans tillstånd) är gränsen sänkt till sju år.

– Norge går från att ha tvångssteriliserat transpersoner till att införa en mycket enkel process för nytt juridiskt kön, där juridiken skiljs från vården […] I Sverige har dock utvecklingen […] nästan helt avstannat, skriver Emelie Mire Åsell (talesperson för RFSL i trans- och intersexfrågor) och Frank Berglund (ordförande, RFSL Ungdom) i en debattartikel för ETC.

Åsell och Berglund understryker att läget är akut och att en utdragen process innebär risk för psykisk ohälsa, bland de som – på grund av föråldrad lagstiftning – förvägras hjälp. De avslutar artikeln med att kräva att regeringen blir handlingskraftiga i frågan.

Om det är specifikt underlivsoperationer oavsett ålder som får regeringen att tveka; bordlägg den frågan tills vidare då. Vad gäller byte av juridiskt kön är det bara att agera.

Det minsta som kan göras är att låta transpersoner själva få avgöra vilket kön som ska stå utskrivet på id-kortet.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se