Stäng
blog-header
september 13, 2016
Aleksa Lundberg, bloggare
Foto: Fredrik Sandberg/SCANPIX/TT

Moralpanik inom SVT när traditionella könsroller utmanas

I söndagens Rapport i SVT sändes ett inslag om att antalet ungdomar som söker sig till könsidentitetsutredningar i Sverige har ökat ”explosionsartat”. Från fyra som kontaktade utredningsteamen 2012 till 232 (förväntat antal) i år. Anledningen bakom vet ingen säkert i dagsläget.

SVT valde att sätta 21-åriga Emma, som i tre år levt som kille men i dag har avbrutit transitionen och är gravid med sitt första barn, i fokus för nyheten.

Emma började ta testosteron-gel på eget bevåg när hon var 16 år. Preparaten var inte utskrivna av läkare utan införskaffades via nätet. Efter att ha levt i mansrollen en tid intresserade hon sig för smink igen och bestämde sig för att avstå det planerade avlägsnandet av brösten. I samband med detta återvände hon till en social könsroll som kvinna. Det tidigare behovet att könskorrigera beskrivs som en strävan efter att bli som sin bror.

Dramaturgin känns nästan sammansatt som i avskräckande syfte. Emmas fall skildras i en kontext där det ökande antalet ungdomar till könsidentitetsteamen antas handla om en strömning i samhället, där traditionella könsroller ifrågasätts och där fler funderar kring könstillhörigheten som en del av identitetsutvecklingen. Lite som om behovet av könsbekräftande vård egentligen är en fas som har sin grund i sociala missförhållanden (vilja bli som sin bror, sakna en farsa, inte blivit tillräckligt älskad under uppväxten und so weiter).

Min och flera andra transaktivisters gissning om varför fler söker sig till utredningarna är i stället det faktum att tvångssteriliseringarna avskaffades 2013 och att transvården i dag öppnats upp för icke-binära transpersoner som önskar hormonbehandling och/eller könskorrigerande ingrepp, utan att krav på kastrering ställs. Detta nämndes inte ens i Rapports inslag.

I måndagens Vetenskapens värld sändes dock ett längre reportage där frågan erkändes vara mer komplex än Rapport gjort gällande. Psykiatern Cecilia Dhejne, som jobbar med könsidentitetsutredningar vid Karolinska sjukhuset i Stockholm slog hål på teorin om att behovet av könskorrigering skulle grunda sig i sociala missförhållanden och förklarade att även antalet vuxna som vill utredas ökat med mellan 30 till 50 procent. Beträffande ångerfall skrev hon såhär i programmets chatt:

”Mellan 1960-2010 var det 681 personer som ändrade juridiskt kön. Av dessa har 15 ansökt om att få återgå till de kön de tillskrevs vid födseln. Elva av 15 hade gjort sin transition före 1990 så det verkar avta(…)Man gör mycket ingående och noggranna utredningar för att risken för ‘ångerfall’ ska vara fortsatt mycket låg.”

SVT har redan tagit till sig av kritiken och ändrat missledande ord i den skrivna artikeln till inslaget som sändes i Rapport. Kön och könsidentitet är komplexa frågor och mycket återstår för oss alla att förstå och upptäcka. Men jag misstänker att den bitvis märkliga vinklingen också handlar om en rädsla från journalisternas sida för att traditionella könsroller sätts ur spel.

Såhär: Fler funderar över sin könsidentitet, vill utredas och kanske genomgå behandling. Public service förmedlar nyheten med sensationsrubriker, backar bandet och återanvänder ordet ”könsbyte” (antingen är du det ena eller andra, bytt är därefter bytt och kommer aldrig igen).

Trots att en mycket liten klick ångrar ingrepp, väljs en person som avstått korrigering som ”ansiktet utåt” i rapporteringen. Att längta efter smink likställs med att vara kvinna. Att som kvinna föda barn och leva tillsammans med sin pojkvän framställs som att vara ”normal”.

Det är svårt att inte koppla en sådan normbildning till teorierna som genomsyrade utredningen ”Intersexuellas könstillhörighet” från 1968, vilken lade grunden för könstillhörighetslagen som funnits i Sverige sedan 1972. Eftersom utredarna inte kunde överblicka konsekvenserna av att transpersoner eventuellt skulle vilja avstå kirurgi men ändå genomgå socialt och juridiskt ”könsbyte” skrev de in ett steriliseringskrav i lagtexten.

Just det krav som kom att tvångssterilisera omkring 800 transpersoner fram till 2013. Detta enbart för att kunna säkerställa att mänskligheten, även fortsättningsvis, skulle kunna delas in i ”två dikotoma populationer baserat på en liten anatomisk detalj” (citat Samantha Leigh Allen). Att ”laborera” med kön och könsroller ansågs vara farligt.

Om en liknande moralpanik låg till grund för SVT:s märkliga dramaturgi vill jag bidra med ett lugnande besked:

Det är inte farligt.

Sök på Politism.se